AKROS A.tens arsenal. Mitt framför Propyléerna stod Fidias’ kolossalstaty i brons avAthenaPro-m a c h o s. ö. därom, på A:s’ högsta punkt, ligga resterna av antikens mest berömda tempel, Parthenon (se d.o.), uppfört åt Athena Parthenos 447—438 av arkitekterna Iktinos och Kallikrates och smyckat med sku.pturer av Fidias (se denne), ö. om Parthenor synas några torftiga rester från romersk tid av ett litet rundtempel åt Roma och Augustus, och n. därom av Athenas altare. Strax n. om Parthenon har man blottat grundmurarna till ett gammalt tempel, det s. k. Hekatompedon (det 100 fot långa). Intill och delvis över detsamma är återuppfört det andra av A:s’ berömda tempel, Erechtheion (se d. o.), byggt något senare (420—407 f. Kr.) och helgat åt Athena, Erechtheus och Poseidon. I ö delen av A. har man uppfört ett litet museum för de fynd, som gjorts på A. A. var Athenas heliga borg. Ät henne voro i klassisk tid alla templen helt el. delvis helgade. Men i äldre tid hade även andra gudar och halvgudar dyrkats där uppe. Sagan berättar, att Athena fick tävla med Poseidon om rätten till Aten, och Attikamyten var framställd i Parthenons v. gavelfält. Poseidon och en annan gud, Erechtheus, hade dyrkats där före henne, och med dem fick hon dela Erechtheion. Dessutom hade Kekrops (se denne), grundaren av borgen, som efter honom kallas Kekropia, sin grav under Erechtheions s. hall, den s. k. Korehallen. 480 f. Kr. intogs och skövlades A. av perserna. A. var redan då prytt med tempel och sköna statyer. På den plats, där Parthenon nu står, hade man just börjat uppföra ett stort tempel åt Athena. När perserna drivits bort, började man på nytt befästa och återuppbygga A. Themistokles och Kimon byggde i hast en mur, där man bl.a. murade in av branden skadade kolonnbitar. Resten av de förstörda byggnaderna och skulpturerna användes till terras-sering och förstoring av A:s’ yta. När A. 1895 —99 grävdes ut av grekiska arkeologer, fann man de härliga s. k. Korestatyerna (statyer av ungmör), som nu pryda A:s’ museum, och en mängd andra konstverk från ”arkaisk” tid. Under medeltiden och senare tid har A. genomgått skiftande öden och utstått mången hård dust allt efter de herrars smak, som härskat däruppe. Propyléerna t. ex. voro på sin tid residens åt de frankiska grevarna, och Parthenon har varit omändrat till grekisk-katolsk kyrka, helgad åt Hagia Sofia (”den heliga visheten”), senare åt Gudamodern, därpå till romersk-katolsk kyrka och slutligen under turkarnas tid till moské. En turkisk kom — 431 — mendant hade sitt harem i Erechtheion. Den sista stora ödeläggelsen gick fram över A. 1687, då A. belägrades av venetianarna och deras general, den svenskfödde O. W. v. Königsmarck, besköt Parthenon — turkarnas krutmagasin! — vilket hade till följd, att hela dess mittparti flög i luften. I senare tid har man återupp byggt en del av A:s’ byggnader och håller f. n. på att resa Parthenons fallna kolonner. — På n. sluttningen av A. finnas ett par grottor, helgade åt Pan och Apollon, samt nedanför Pro-pyléernas n. flygel källan Klepsydra. S. sluttningen omges av Herodes Atticus’ o d e-u m (161 e. Kr.) nedanför Propyléernas s. flygel, A s k 1 e p i o s’ helgedom och D i o n y s o s-teatern, förenad med Herodes Atticus’ ode-um genom E u m e n e s’ promenadhall (197— 159 f. Kr.). Ovanför teatern är en grotta i klippan, som utsmyckats av en viss Thrasyllos. segrare i de dramatiska tävlingarna 320 f. Kr., och ö. därom har man funnit rester av Perik-les’ odeum. — Litt.: M. Schede, ”Die Burg von Athen” (1922); M. Collignon, ”Le Parthénon” (1914); C. H. Weller, ”Athens and its monuments” (1914). N.V. Akros [-å's], kem., sockerart (se d.o.), med sammansättningen C6H12O6 (d, 1-fruktos). A. framställdes syntetiskt av E. Fischer ur di-bromakrolein genom behandling med alkali. Är den första syntetiskt framställda sockerarten. E.M.P.W. Akro'stikon (grek, akros, ytterst [a spetsen], och stichos, rad), en dikt, vari versradernas begynnelsebokstäver, lästa i följd, bilda ett ord, ett namn el. en sats. B.Lz. Akrote'rion (grek., spets), utmärker urspr. det yttersta av ett föremål; brukas vanl. i byggnadskonsten som namn på en ornamental Akroterion på en grekisk gravvård. — 432 —