AKROPOLIS färgspridning äger rum, akromatiskt prisma, akromatisk lins. Se Färgspridning. A.L-dh. Akromatopsi', färgblindhet (se d.o.). Akromegali'. 1) Medfödd jätteväxt av extre-miteterna. 2) En sällsynt sjukdomsform, vars mest framträdande symtom består däri, att det, oftast efter avslutad kroppsväxt, uppträder en förstoring av ansikte, spec. underkäken och näsan, händer och fötter. Även hjärnbihanget, hypofysen, tillväxer, varigenom synnerven ut-sättes för tryck och rubbningar av synen inträda. Sjukdomen framkallas av hypofysför-ändringen. Denna åstadkommer en rubbning av dess inre sekretion (se d. o.), som å sin sida medför tillväxtförändringarna. D.H-hl. Akro'mion, skulderhöjden, den yttersta spetsen av den på skulderbladets baksida löpande, höga listen. Akron [éVkran], stad i Ohio, U. S. A., vid Ohiokanalen s. om Cleveland; 200,435 inv. (1920). A. ligger inom ett kol- och naturgasrikt område, dessutom inom det nordamerikanska bilindustridistriktet och har stor maskin- och gummiindustri. A. har haft en hastig utveckling, hade ännu 1906 blott 50,738 inv. J.C. AkropetaT utveckling förekommer hos rötter och stammar, då dessa bilda i mot spetsen fortskridande följd knoppar el. blad, vilka sålunda, ju yngre de äro, befinna sig närmare moderorganets spets. I racemösa blomställningar anläggas blommorna i akropetal följd och öppna sig på gr. därav i dylika samlingar nedifrån och uppåt el. utifrån och inåt. Jfr B a s i-petal utveckling. O.Gz. Akro'polis (grek, akron, höjd, och polis, stad), stadsborg, citadell (jfr lat. arx), de flesta antika städers befästa kärna, där härskaren och hans följe bodde och inom vars murar alla stadens invånare kunde rymmas i krigstid. Sådana akropoler finnas i Argos, Tebe, Korint m. fl. — Den förnämsta är Atens, som vanl. åsyftas med ordet A. Den ligger på en 270 m. lång och 156 m. bred kalkstensklippa, som reser sig c:a 90 m. över den kringliggande staden. Alla dess sidor utom den v. äro otillgängliga. Enl. sagan hade Atens kungar bott och begravts däruppe. Utgrävningar ha bragt i dagen rester av hus och fästningsmurar från mykensk tid (c:a 1500 f. Kr.). Huvuduppgången har alltid varit på v. sidan, men i äldsta tid har det även funnits ett slags baktrappor på den tvärbranta n. sluttningen. Vid bestigandet av A. (från v.) kommer man först igenom en nedre ytterport, byggd i romersk tid, och går därefter uppför en bred trappa, likaledes romersk. I klassisk-grekisk tid slingrade vägen S-formigt upp till porten. På trappans övre hälft ser man till v. en hög bas, som en gång uppburit en staty över M. Vipsanius Agrippa. Till h. skjuter en liten bastion fram, på vilken man åter upprest ett litet tempel i jonisk stil, invigt c:a 420 f. Kr. åt Athena Nike (den se-gergivande Athena). Därpå är man uppe i Propyléernas monumentala porthall. De byggdes under Periklestidens glansperiod av arkitekten Mnesikles 437—432 f. Kr. i samband med A:s’ återuppbyggande och utsmyckande. Den av Mnesikles uppgjorda planen har dock ej kunnat helt utföras, då en del äldre heliga områden skulle ha överbyggts. Därför är av Erechtheions nordhall med Poseidons treudds-märke under golvet. de planlagda, framskjutande sidoflyglarna blott den norra utförd. Den inrymde en tavelsam-ling och kallades Pinakoteket. Mellan båda flyglarna uppbäres taket till förhallen av do-riska kolonner ytterst och av 2 rader joniska i mitten. S. om s. flygeln står ett stycke av den höga mur i kyklopiskt (se d. o.) murverk kvar, som en gång omslöt hela borgen och som antages ha kallats Pelasgikon el. E n n e a p y-los (den nioportade). Sedan man gått igenom någon av Propyléernas 5 dörrar, finner man inne på borgplatån till h. rester av ett par helgedomar: Artemis Brauronias och Athena Erganes samt s. om det senare, tätt intill muren, det s. k. Chalkoteket, — 429 — — 430 —