AKSELSON Rekonstruktion av ett skattehus i Delfi, med akroterier på mitt och hörn. byggnadsdel av marmor el. terrakotta, som kröner spetsen och hörnen av en klassisk el. klassicerande gavel. Ornamentet, som även förekommer å smärre monument, möbler o. d., är antingen figuralt, t. ex. en Nikegestalt, el. vegetabiliskt, ss. rankor och palmetter, å hörnen halvpalmetter. E.Wrgl. AkryTsyra, CH2 : CH . COOH, omättad, organisk syra. Framställes ur jodpropionsyra genom jodväteavspaltning el. genom oxidation av motsvarande aldehyd, akrolein (se d. o.). Kokpunkt 141°. Surt luktande vätska. E.M.P.W. Aksakov [-sa'kaf]. 1) Ser ge j Timofejevitj A., rysk förf. (1791—1859), godsägareson, tjänsteman i Petersburg och Moskva. Vän till Gogol och påverkad av denne, var A. tidigt litterärt verksam utan att skapa något av betydenhet. Först över 50 år gammal begynte han de skildringar av sydryskt lantliv, som givit honom berömmelse, berättade fiske- och jaktminnen samt utgav 1856 den i sin lugna episka bredd klassiska livsskildringen ”Familjekrönika”. Agr. 2) Konstantin Sergejevitj A., den föregåendes son, tidningsman och förf. (1817—60), jämte brodern Ivan grundare av slavofilrörelsen. A., som 1841 förvärvade doktorsgrad på en avhandling om skalden Lomonosov, var under hela sin levnad ivrigt verksam för utbredandet av de slavofila idéerna, vilkas främste historieskrivare han blev. Han förhärligade det ryska bondelivet och ställde dess kollektivism och lugna förtröstan gentemot Västerlandets individualism och oro. A:s såväl publicistiska som litterärt-historiska skrift-ställarskap utmärkas dock av bristande kritik och skönmålning. Bland hans skrifter kunna nämnas ”De gamla slavernas liv” (1852), ”Anmärkningar om den nya bondeförfattningen” (1861), dramat ”Moskvas befrielse” och komedien ”Furst Lupoviskij”. C.G.Th. 3) Ivan Sergejevitj A., den föregåendes bror, socialpolitiker, förf, och publicist (1823—86), från 1860-talet slavofilrörelsens ledare. A. genomgick en rättsskola, hade därefter anställning som tjänsteman först vid senaten i Moskva och sedan (till 1852) i inrikesministeriet. Han företog 1848 på officiellt uppdrag en undersök- ning av förhållandena i Bessarabien, där han 1855—56 ledde kampanjen emot dissidenterna. 1857 besökte han, utsänd av det ryska geografiska sällskapet, de stora handelsmässorna i Ukraina. Efter att ha tagit avsked från statstjänsten ägnade sig A. huvudsaki. åt propaganda i slavofi-lismens tjänst. Han verkade ivrigt och energiskt för de slavofila idéerna genom författarskap och fö-redragsturnéer, men framför allt genom pressen. Fr. o. m. 1857 till sin död re digerade han efter varandra flera tidningar, vilka ofta voro föremål för myndigheternas ingripande. De mest kända voro ”Dagen”, ”Moskva” och ”Moskoviten”, vilka båda sistnämnda snart indrogos, samt den 1880 startade veckotidskr. ”Ryssland”. Den toleranta slavofilism, A. tidigare gjort sig till tolk för, började på 1860-talet övergå i en mera reaktionärt betonad panslavism (se d. o.), som efter det polska upproret (1863) nådde sin fulla utveckling. A. blev 1875 ordf, i det 1858 bildade ”Slaviska välgörenhetssällskapet”, i vilket han — kort före det rysk-turkiska krigets utbrott — höll aggressivt militaristiska anföranden. Dessa föranledde myndigheterna att upplösa sällskapet och deportera A. från Moskva ett par månader. Trots att A. ständigt revolterade emot styrelse och myndigheter, var han allmänt uppskattad; hans död betraktades som en stor förlust för landet C. G. Th. 4) Alexander Nikolajevitj A., rysk skrift ställare och spiritist (1832—1903). Tidigt in tresserad av Swedenborg, av vilken han översatte skrifter till ryska, ägnade sig A. först åt medicinen, men senare ivrigt åt studiet av de spiritistiska fenomenen samt grundade 1874 i Leipzig tidskr. ”Psychische Studien”, vilken nu åter befinner sig i uppsving. Därigenom gav han starka impulser ej minst åt den tyska spiritismen. Han invecklades i polemik med filosofen E. v. Hartmann, mot vilken han vänder sig i sitt viktigaste arbete ”Animismus und Spiritismus. Versuch einer kritischen Prüfung der mediumistischen Phänomene” (1895; 5 Aufl., 2 bd, 1919). A-f N AkschehFr, stad i vilajetet Konia i det inre av turkiska Mindre Asien, s. om Akschehir Göl; 9,293 inv. (1927). I A. tillverkas mattor och bedrives läderindustri. H.S-n. Akselson, Harald, präst (1881—1917), sek — 433 — — 434 —