AKSENT reterare för det kyrkliga ungdomsarbetet i Svenska kyrkans diakonistyrelse 1912, kyrko-adjunkt i Göteborg 1917, en av de ledande i den uppsaliensiska ungkyrkorörelsen. S.N. Akse'nt, se Accent. Akserai [-al'], vilajet i det inre av Mindre Asien, Turkiet, vid s.v. sidan om Kisil-Irmaks mellersta lopp; 10,101 kvkm., 127,224 inv. (1927). H.S-n. Ak-su, n. biflod till Tarim, östturkestan, Centralasien, c:a 500 km. lång och med ett flodområde av 42,000 kvkm. A. upprinner på Tien-shan och mottager från v. Tauschkan-darja, som i sitt översta lopp kallas Ak-sai. H.S-n. Ak-su, stad i oasområdet kring floden Ak-su, 67,706 inv. (1920). A. är knutpunkt för flera karavanvägar samt en viktig handelsstad med bomulls-, läder- och metallindustri. H.S-n. Aksu'm el. A x u m, stad i n. Abessinien, v. om Adua, med o. 5,000 inv. och talrika ruiner av det aksumitiska rikets forna huvudstad. Är 1906 undersökte en tysk expedition de för kännedomen om det aksumitiska rikets utbredning och historia utomordentligt viktiga forn-lämningarna, vilka bl.a. bestå av tavlor och obelisker med inskrifter på grekiska och etiopiska. — Det aksumitiska riket skall ha omfattat hela det nuv. Abessinien, Röda havets v. kust samt nuv. Jemen och Saba i Arabien. Grekiskan var hovets och prästernas språk. Under konung Ezana (o. 330 e. Kr.) vann kristendomen insteg i landet. Strax efter denna tid uppstodo de över hela Abessinien spridda klostren, klipptemplen och eremitgrottorna. A. förstördes 1535 av muhammedanerna. Se Abessinien, historia. [W.N.] Akt (lat. actus och actum, av a'gere, handla, verka), handling, gärning, dåd (hämndeakt o.s.v.); högtidlig förrättning, ceremoni; huvudavdelning av ett teaterstycke el. skådespel; inom den bildande konsten: ställning, attityd hos modellen. Akt (lat. acta, plur. av actum), handling, aktstycke, urkund, dokument. Jfr Acta. Akt, genom dom fastställd fredlöshet. Den som förklarats i akt var enl. gammal germansk rätt utesluten från samhället. Han kunde förföljas och dödas av vem som helst; ingen fick hjälpa el. hysa honom. Genom a. blev han utstött från ätten. Hans ägodelar till-föllo konungen el. det allmänna. A. beslöts och kungjordes på tinget, senare av kungen. Hos frankerna blev a. ett processuellt tvångsmedel; konungen förklarade i a. den, som utan laga förfall hållit sig borta från ett mot honom anhängiggjort mål. Vid fortsatt frånvaro utsträcktes a. till riksakt, d.v.s. den kom att omfatta hela riket, ej som förut endast ett visst begränsat rättsområde inom detsamma. Var vederbörande förklarad i riksakt under längre tid än ett år, blev han ”fågelfri” ocb kunde dödas av vem som helst. Riksakt avkunnades sista gången 1706. Jfr Fredlös. [S.Bln.] Aktaion [-al'-] (lat. Actceon), grek, myt., son till Aristaios och Kadmos’ dotter Autonoe, en ivrig jägare. A. råkade under en jakt överraska Artemis, då hon badade, och blev därför Aktaion och Artemis. Metop från Heratemplet i Selinunt, 5:e årh. f.Kr. av gudinnan förvandlad till en hjort samt sön-derslets av hundarna, som icke kände igen sin herre i denna skepnad. A. förklaras som en sinnebild för den under rötmånaden, ”hunddagarna”, förtvinande naturen. I konsten var A:s tragiska död ett ofta använt motiv. [W.N.] Akter, den bakre delen av ett fartyg; härav uttrycken a. o m, a.-i från, a.-u t och a.-ö ver för resp, bakom, bakifrån, baktill och bakåt. — A.-k a n t, den mot a. vända sidan el. kanten av ett föremål ombord. — A.-p i k, rum akterligast och längst ned i ett fartyg. — A.-r o d d, roddarna å det bakre halva antalet tofter i en roddbåt; är antalet tofter udda, räknas mellersta toften till a.-rodden; roddarna å den aktersta toften benämnas aktersta män. — A.-skarp, fartygsbottnens smalaste del längst akter ut, där köl och akterstäv mötas. H.S-k. — 435 — — 436 —