AKVARIUM A k v a r e 11 i's t, utövare av akvarellmålning (se d.o.). Akvarellgravyr, spedialbenämning på ett färg-trycksförfarande, varvid en kombination av htliogravyr och färgautotypitryck användes. J.K. Akvarellmålning, målning med vattenfärger, som icke täcka grunden utan låta den lysa igenom. Häri skiljer sig akvarellen från gouachen, som använder täckfärger. I nyare tid har denna skillnad mer och mer utplånats, så att man numera använder åtskilliga täckfärger, särsk. kremservitt, för att åstadkomma de ljusaste partierna, vilka man förr Akvamanil. Nordtyskt arbete från 1100- å 1200-talet. ernådde genom att utspara grunden. Man använder dels växtfärger, dels mineralfärger. De senare äro hållbarare och mindre utsatta för förändring i ljus. Färgstofferna, av vilka ett hundratal olika förekomma i handeln, köpas nu färdigberedda i såväl fast som flytande form. Som grund användes starkt, ej alltför grovkornigt papper och därjämte pergament, siden, atlas o.d., utan grundering. — Redan egypterna använde akvarellfärger med i gummivatten upplösta stoffer för sina väggmålningar, liksom också de gammalkristna målningarna i katakomberna utförts på liknande sätt. Icke sällan möter man akvarellen i medeltida miniatyrer och bokillustrationer. Under 1400-talet användes övervägande gouach för detta ändamål, medan de s.k. illuminis-terna fortfarande begagnade akvarellen för sina hantverksmässiga alster, spelkort, helgon bilder, porträtt och historiska framställningar. Renässansens konstnärer akvarellerade ofta sina teckningar och utkast, och kolorerade pennteckningar voro särsk. mot slutet av 1500-talet mycket omtyckta i Tyskland. Under 1700-talet blev a. modesak och omhuldades flitigt av amatörer. Akvarellens utbildning till dess nuv. betydelse började i England genom J. M. W. Turner, som grundade den moderna tekniken. Traditionerna från Turner ha i England tagits om hand av två sällskap för akvarellmålning, ”Society of painters in water-co-lours” och ”Institute of painters in water-co-lours”; även i Paris, Bryssel, Wien, Berlin o.s.v. finnas sällskap för akvarellmålning, bildade efter mönster av de engelska. Som representanter för konstarten i England må nämnas, utom Turner, Girtin och Bonington; i Frankrike märkas Delacroix, Decamps, E. Isa-bey, i Tyskland Carstens, Schwind, Menzel och särsk. Ed. Hildebrandt, i Wien akvarellistfa-miljen Alt. Bland svenska utövare av akvarell-måleriet må i främsta rummet nämnas E. Lundgren, vidare A. T. Gellerstedt, C. G. Hell-qvist, Carl Larsson, A. Zorn, G. Hallström och bland de yngre I. Grünewald. G.V. Akva'rium (lat. aqua'rium), vattenbehållare, i vilken vattenorganismer hållas levande under möjligast gynnsamma biologiska betingelser. Större akvarier tillverkas i allm. av cement med en el. flera väggar av glas. Smärre akvarier kunna utgöras av helgjutna glasbehållare el. av trä- el. metallstomme med inkittade glasskivor. En enkel men föga lämplig form för a är guldfiskurnan. I a. planterade vattenväxter avge vid ljusets inverkan syre, som möjliggör de i a. hållna djurens respiration. Om ej vattenväxter finnas, måste luft tillföras genom en pumpanordning, varvid luftströmmen lämpligen ledes genom ett rör till a:s botten och här i form av fina luftblåsor utpressas genom ett poröst munstycke (t.ex. ett stycke rotting). Små elektriska pumpverk av härför lämpligt slag finnas numera i handeln för billigt pris. Ett annat sätt att hålla vattnet syrerikt är att i a. anbringa en liten springbrunn. Härigenom åstadkommes även en långsam förnyelse av vattnet. Hastigt vattenombyte är i allm. ej att tillråda. Om a. ej har ett alltför rikligt djurbestånd, behöver växling av vattnet sällan el. aldrig företagas. Akvarier kunna inrättas såväl för söt- som saltvattensorganismer. I förra fallet användes mjukt sjö- el. flodvatten. Hårt källvatten är däremot mindre lämpligt för flertalet av de vanligast hållna akvarieinvånarna. Som regel är vattnet i städernas vattenledningar mycket väl brukbart för akvarier. — Saltvattensakvarier låta sig svårligen anordna annat än Uppslagsbok. I. _____ 449 ___ 15 — 450 —