AKVEDUKT igenom att täckämnet skakas i en muslins-påse över plåten, varefter detta smältes fast vid plåten genom uppvärmning. Vid den flytande metoden upplöses täckämnet i vinsprit och hälles över plåten. Då spriten avdunstat, kvarstannar hartsämnet i små regelbundna korn, omgivna av sprickor, i vilka syran kan verka. Även beträffande själva etsningen finnas många olika förfaringssätt. Det vanligaste består i successiva täckningar med fernissa, varvid först de ljusaste partierna täckas, sedan de därnäst följande valörerna och till slut de mörkare, vilka sålunda under den längsta tiden utsättas för syrans inverkan. I reserv a-geakvatinten användes en direkt etsnings- Akvatint ur Linnerhielms ”Bref under nya resor i Sverige” (1806). metod utan täckningar, varvid man börjar med de mörkaste tonerna för att övergå till de svagare. Lösningsreservage el. penselmetoden går ut på grundens successiva upplösning medelst lavendelolja. Utom dessa finnas flera ”falska” metoder. — Akvatinten uppfanns under 1700-talet samtidigt på flera håll, och dess glansperiod inföll mot slutet av detta sekel och under början av 1800-talet. G.V. Akvati'ntalavy'r, ett modernt akvatintamaner, där man arbetar med glaspenslar och svartbitande syra, blandad med vatten, direkt på korngrunden. Metodens effekt kommer mycket nära tuschlavyrens. G.V. AkvatFntaskrapning, gravyrmetod, närmast tillhörande mezzotintagravyren, där den sena-res ”rockade” yta ersättes med en etsad, i vilken sedan ljuspartierna framkallas genom ”skrapning” som i den vanliga mezzotinten. Avdragen, som kallas skavstick till skillnad från den vanliga mezzotintens skrapstick, äro betydligt torrare än dessa och sakna deras varma, djupsvarta ton. G.V. Akva'tiskt levnadssätt sägas de djur föra, som endast kunna leva i vatten. Jfr A m f i-biskt levnadssätt. Romersk akvedukt vid Pont du Gard vid Nlmea. Akvavi't (lat. aqua vitæ, livsvatten), tidigare beteckning för det ur vin erhållna alkoholstarka destillatet, således samma produkt, som vi nu kalla konjak (eau de vie). A. kallas numera vissa slags brännvin, innehållande små mängder kryddor el. andra smakämnen (tex. kummin). I motsats härtill sakna de olika formerna av renatbrännvin dylika tillsatser. E.M.P.W. Akvedu'kt (lat. aquædu'ctus, vattenledning), bro för överförande av vattenledning, trafikkanal, bäck etc. över ett vattendrag, en järnväg el. annat terrängavsnitt, som på gr. av allt för höga kostnader el. andra orsaker ej kan utfyllas el. korsas i plan. Ramses den store, Semiramis och Salomo tillskrivas uppförandet av akvedukter. Även i Grekland funnos i äldre tider dylika byggnadsverk för vattentillförsel till Aten, Tebe, Megara m.fl. platser. Särsk. bekanta äro de av romarna uppförda akvedukterna för staden Roms vattenledningar, a. vid Zahlbach ej långt från Mainz, vid Metz och Nimes (Pont du Gard) i Frankrike samt vid Segovia, Tarragona (se fig.) och Mérida i Spanien m.fl., av vilka ett flertal ännu äro i bruk. Ovannämnda Pont du Gard vid Nimes, vilken torde vara den mest fulländade av de under romartiden utförda vatten-ledningsbroarna, byggdes under åren 63—13 f. Kr. i tre våningar med en sammanlagd höjd av 49 m. och är utförd av huggna stenblock utan bruk i bågar med 15,«—24,5 m. spann. Tarragona-akvedukten har en längd av 211 m. Romersk akvedukt vid Tarragona i Spanien. — 453 — — 454 —