AKVITAN1EN Via Appia vid Rom med rester av Claudius’ akvedukt. och en höjd av 30 m., Valens’ akvedukt i Kon-stantinopel, fullbordad år 378 e.Kr., en längd av 625 m. Bland efter kejsartiden utförda akve-dukter är särsk. bekant Ponte delle torri vid Spoleto i Italien, uppförd o. år 600 e.Kr., nära 80 m. hög. Från medeltiden förskriva sig bland andra akvedukterna vid Siena och Pisa i Italien. Samtliga dessa äldre akvedukter byggdes uteslutande för vattenledningsända-mål och uppfördes av murverk med el. utan bruk. De kunna betraktas ss. synnerligen framstående exempel på forna tiders byggnadskonst. Vattnet framfördes i öppna el. slutna murade kanaler el. i rör av brons, bly el. bränd lera. — I nyare tid ha akvedukter utförts ej endast för utförande av vattenledningar, utan även för skepps- och kraftkanaler samt mindre vattendrag, varvid ss. byggnadsmaterial, förutom murverk, använts trä, järn och armerad betong. Bland de av sten el. betong uppförda kunna nämnas vatten-ledningsbroarna för källvattenledningen till Wien samt för Paris’ vatten- och avloppsledningar, Croton-akvedukten vid Sing Sing å New Yorks äldre vattenledning samt brokanalerna för Dortmund-Ems-kanalen över Ems och Lippe, för Rhen-Marne-kanalen över Zorn vid Zabern m.fl. platser och för Canal du Midi över Garonne och Orb. Den i s. Frank- Gammal akvedukt i Mexiko. rike belägna Verdon-kanalen (bevattningskanal) föres över murade broar å en sammanlagd sträcka av 263 m. med en största höjd av 21,5 m. Akvedukten för vattenkraftanläggningen vid Vizzola-Ticino i Lombardiet (byggd 1897—1900) är uppförd av betong till en längd av 200 m. Träkonstruktioner ha huvudsakligast kommit till användning i Nordamerika med dess rika tillgång på virke, men även i Tyskland, Sverige och Norge. Den märkligaste bland av järn utförda akvedukter torde vara den svängbara brokanalen vid Barton, vilken för Bridgewater-kanalen över Manches-ter-kanalen. Den enda brokanalen i Sverige är akvedukten vid Håverud, som leder Dalslands kanal över den här c:a 60 m. breda Håverudsströmmen. Anläggningen utfördes 1865—68 efter förslag av överste Nils Ericson och består av en på landfästen av sten vi- Akvedukten vid Håverud. lande låda av järnplåt med för segelleden vanligt djup och erforderlig bredd. S.Stg. Akvita'nien (lat. Aquita'nia), urspr. namn på s.v. Gallien, mellan Pyrenéerna och Garonne, med huvudsaki. iberisk befolkning; sedan Au-gustus namn på en romersk provins från Pyrenéerna och Atlantiska oceanen till Cevennerna. A. underkuvades 57 f.Kr. av Cæsars legat Cras-sus. Under folkvandringen slogo sig västgöterna ner här och upprättade ett rike med Toulouse som huvudstad, vilket 507 blev en del av det frankiska riket. Under meroving-erna var A. ett blott till namnet under det frankiska riket hörande hertigdöme, underkuvades 771 av Karl den store, blev sedan kungarike och förläning åt Karls son Ludvig den fromme. 814 överlämnade denne A. åt sin son Pippin, som vid rikets delning 817 blev konung av A. Genom fördraget i Verdun (843) fick Karl den skallige A. som sin andel. Före 900 förlänades A. ånyo åt en vasall med hertigtitel. [S.B/n.] Akya'b, A k j a b, stad i Burma, Bortre Indien, på en ö vid floden Kaladans utlopp i Benga — 455 — — 456 —