ALBERTI han betydande på arkitekturens område, där han i hög grad bidrog att leda utvecklingen i antikiserande riktning. Sedan han vid 1400-talets mitt gjort utkast till kyrkan San Francesco i Rimini, ägnade han sig åt flera kyrkliga byggnadsuppgifter i Florens. Där blev emellertid Palazzo Bucellai hans förnämsta verk; det ger det första betydande provet på renässansens förmåga att skapa profana byggnader i antik anda; fasaden med pilasterinfatlningen, fönsteranordningen och rusticeringen (se d.o.) blevo mönstergivande. I Sant’ Andrea i Mantova utförde han med originalitet den med kupolrum förbundna, långsträckta kyrkoplanen (med tunnvalv; å fasaden med triumfhågsmotiv), vilken blev av stor vikt för den senare utvecklingen, t.ex. Peterskyrkan i Bom. För utförandet av sina byggnadsverk använde A. flera av samtidens skickligaste arkitekter. — Också som skriftställare, både på latin och italienska, hörde A. till sin tids yppersta. Jämte dikter av olika slag märkas framför allt lians avhandlingar om konsten och det sköna. A. var en av tidens allra mest betydande och inflytelserika estetiker: del sköna var för honom, som för antiken, väsentligen jämnmått och harmoni, konstverket var det fulländade, vartill intet behövde läggas, och varifrån intet borde tagas. A:s största och viktigaste skrift är ”De re ædifica-toria” (1484); därefter kommer hans traktat om måleriet (originalet med övers, och kommentar L. B. Alberti: Sant’ Andrea i Mantova. Fasad. L. B. Alberti: Sant’ Andrea i Mantova. Interiör. utg. av H. Janitschek, 1877). — Litt.: G. Man-cini, ”Vita di L. B. A.” (1882); C. Neuschloss, ”Brunelleschi und A.” (1903); E. Londi, ”L. B. A., architetto” (1906). E.Wrgl. Aibe'rti, D o m e n i c o, italiensk tonsättare (o. 1714—40), venelianare, bekant genom sina 8 pianosonater med framträdande melodi buren av en bas i brutna ackord (”Albertibas”), ett senare mycket använt tekniskt grepp. E.A. Albe'rti, Friedrich August von, tysk geolog och bergsman (1795—1878), verksam i den tyska sallindustrien som direktör för saltverket Friedrichshall. A. har infört benämningen frias för den brokiga sandstenen, musselkal-ken och keupern. 1836 särskilde han för Tyskland dessa 3 bildningar, och i senare arbeten har han ytterligare bidragit till kännedomen om triassystemet (se d.o.). K.A.G. Albe'rti, dansk släkt. 1) Carl Christian A., advokat och politiker (1814—90), började 1853 advokatverksam-het i Köpenhamn och fick snart ett betydande klientel, särsk. från landsbygden. För landsbygdens folk lade han städse i dagen det största intresse. I Fol-ketinget, som han tillhörde under nära nog en mansålder (1849— 90), anslöt han sig till den bondevänliga vänstern och förvärva de under sin långa politiska bana stort anseende; hans inlägg, speciellt i jordkreditfrågor, kommo med tiden att betraktas som nästan auktoritativa. A:s förnämsta livsverk var skapandet av ”Den sjællandske Bondestands Spa-rekasse”, epokgörande för det danska jordbrukets kreditförhållanden. C.G.Th. 2) S o p h i e A., den föregåendes dotter (f. — 505 — — 506 —