ALBERTS ställde även här viktiga avskrifter, blev efter hemkomsten adlad och utnämnd till biskop. Resultaten av A:s samlarverksamhet fram-kommo först efter hans död i arbeten om Henriks av Valois och Stefan Batorys regeringstid (1823), Kasimir IV:s, Jan Alberts och Alexanders, d.v.s. åren 1445—1506 (2 bd, 1826 —27), och Vladislav Jagellos (1845). A:s arbeten äro viktiga på gr. av materialets rikedom men ofta bristfälliga i fråga om dettas bearbetning. K.K-n. Alberts, Jakob, tysk målare (f. 1860), vistades 1880—90 i Düsseldorf, München och Paris, sedan i Berlin och efter 1900 varje sommar på Halligen, vars natur och folkliv han träffande skildrat. [A-f N.] Albertsjön, Albert Njansa, inhemskt namn Mwutan Nzige (”gräshoppsjön”), insjö i Centralafrika mellan Belgiska Kongo och brittiska Ugandaprotektoratet, sträcker sig i n.ö.— s.v. riktning mellan 1—2° n.br.; 5,345 kvkm. A., vars bäcken tillhör den centralafrikanska graven (se Afrika, sp. 269), ligger 620 m.ö.h. Till A., som upprinner genom Bahr-el-Jebel, avvattnas Edvardsjön genom Semlikifloden samt Victoria- och Kiogasjöarna genom Victoria-Ni-len. Butiaba vid A:s ö. strand har ångbåtsför-bindelse med Kasenyi i Belgiska Kongo och Ni-mule i s. Anglo-egyptiska Sudan vid Bahr-el-Je-bel. Genom uppdämning av A. kunna stora områden i Sudan och Egypten konstbevattnas. Sjön upptäcktes av S. W. Baker 1864 och uppkallades efter ”prinsgemålen” Albert. G.N. Albe'rtus Magnus (Albert den store), eg. Albert, greve av Bollstädt, tysk dominikan-munk, filosof och naturforskare, för sitt allsidiga metandes skull även benämnd doctor .Miversalis (1193 el. iz06—1280). Efter studier i Padua var A. 1260—62 biskop i Regensburg men verkade framför allt ss. forskare och lärare i Paris och Köln — hans dödsort —, där också sedan 1921 ett filosofiskt forskningsinst., Albertus Magnus-akad., hugfäster hans minne. — A:s’ betydelse beror främst på hans oavlåtliga arbete för att göra Aristoteles’ filosofiska och naturvetenskapliga skrifter bättre kända i Västerlandet. Genom en rad förklarande och sammanfattande framställningar av denne tänkares huvudskrifter lade den tyske munken en bred filo sofisk grundval för skolastiken (se d.o.); dennas strävanden att till ett samstämmigt helt förena grekisk filosofi och kristen dogmatik — strävanden, kulminerande med hans ypperste lärjunge, Thomas ab Aquino (se denne) — ha i honom själv en av sina mest lysande förkämpar. Att ha lett skolastikens tänkande in på den av kyrkan tidigare ratade och förbjudna aristotelismens väg är en av A:s’ stora insatser i den västerländska bildningen. Men även om A. anser Aristoteles’ världsåskådning i huvuddrag väl förenlig med katolicismens läror, avviker han i vissa punkter från den i dess historiskt givna form. I teologiska spörsmål följer han snarare nyplatonismen (se d.o.), och i stridsfrågan om allmänbegreppens verklighet och självständighet närmar han sig Avi^enna (se denne). Likaså vänder han sig mot den aristoteliska klyvningen av själen i förnuftssjäl och djursjäl samt bekämpar Averroès’ därur härledda åsikt, att ej de enskilda människosjälarna utan endast det för alla gemensamma förnuftet äger odödlighet (se Averroès). Samma självständighet röjes i A:s’ naturvetenskapliga forskning, vilken främst var ägnad zoologiens, botanikens, kemiens och mineralogiens områden. Här intresserade han sig för metallföreningarna, upptäckte arsenikmetallen och införde begreppet kemisk frändskap (affinitas, se A f f i n i t e t) ss. grunden till svavlets förening med metaller. A:s’ skrifter äro utgivna i 38 bd av A. Borgnet (1890—99). — Litt.: G.v.Hertling, ”Albertus Magnus” (2 Aufl. i ”Beiträge zur Ge-schichte der Philosophie des Mittelalters”, Bd 14, 1914); Fr. Pelster, ”Kritische Studien zum Leben und zu den Schriften Alberts des Gros-sen” (i ”Stimmen der Zeit”, Erg.-h. R. 2: H. 4, 1920). A-f N. Albe'rtus pictor, se Albert målare. Albe'rtus-Thaler, A Ibe r t i n e r, Kreuz-B u r g u n d-t h a 1 e r, silvermynt, präglades första gången av ärkehertig Albert (1598—1621) i de habsburgska Nederländerna; blev särsk. omtyckt i ö. Europa på gr. av Andreaskorset på baksidan. [S.Bln.] Albert-Verein [-feräl'n], en till Röda korset hörande saxisk kvinnoförening, som utbildar sjuksköterskor (albertinerinnor). Albe'rt y Paradis [-i-pa-], C a t e r i n a (pseud. Victor Catalå), nykatalansk novellförfunna, tillhör ruralismen (se Katalansk litteratur). A. slog igenom med sina ”Drames rurals” (1902, ”Lantliga skådespel”). Det starkaste av hennes senare arbeten är ”Caires vi-us” (1907, ”Skarpa kanter”), varur en novell har översatts av K. A. Hagberg (i ”Modärna trubadurer”, 1917). A.Sj. ATberus, E r a s m u s, tysk diktare och lärd — 511 — — 512 —