ALEMANNISKA LAGEN ning, att deras kärna varit semnoner (se d.o.), kan icke styrkas. — A. omnämnas första gången 213, då de bodde utanför limesgränsen i landet kring och s. om mellersta Main. Härifrån företogo de under 200-talet upprepade strövtåg in på romerskt område såväl söderut över Donau som västerut över Rhen. Särsk. under det romerska rikets förfallperiod under 250- och 260-talen tillväxte deras anfall i styrka; de bosatte sig då i det ö. om Rhen belägna romerska området. Även 300-talet är rikt på strider mellan a. och romare; mest bekant är Julianus Apostatas krig med a. och seger över dem vid Strassburg. Fr.o.m. 450 började a. att utbreda sig över Elsass och Schweiz. De råkade efter 500 i strid med frankerna, sökte stöd mot dem hos östgoterna, men dukade 536 helt under. Under den frankiska tiden benämnes det av a. bebodda området Alemannien; vissa tider intog detta en nästan självständig ställning. A:s namn lever fortfarande kvar i den franska benämningen på tyskar: allemands. S.Bln. Alema'nniska lagen. Alemannernas rättsregler föreligga i två uppteckningar, dels fragment av folkets gamla rätt, kallad Pactus ala-mannorum, från slutet av 500-talet, dels den o. 718 av hertig Lanfrid utfärdade Lex alaman-norum, båda utg. av K. Lehmann i ”Monumenta Germaniæ historica”, Leges, sectio I, bd 5 (1888). E.K. d’Alembert [daläbä'r], Jean Lerond, fransk matematiker och filosof (1717—83). d’A. var utomäktenskaplig son till den bekanta sa-longsdamen Mme de Tencin och en ingenjörofficer Destouches. Föräldrarna utsatte honom vid kapellet S:t Jean le Rond, och han upptogs av en fattig glasmästareänka, Mme Rousseau. d’A. ägnade sig tidigt åt matematiska och fysikaliska studier och framträdde redan 1738 med en avhandling om integralräkning. Är 1742 blev han adjoint i franska vetenskapsakad., vars ständige sekreterare han blev 1772. Jämte Di-derot redigerade han den stora encyklopedien 1751—58 och författade där den inledande uppsatsen ”Discours préliminaire” samt en mångfald matematiska och naturvetenskapliga artiklar. d’A:s mest kända matematiskt-fysikaliska verk äro ”Traité de dynamique” (1743) och ”Traité de 1’équilibre et du mouvement des flui-des” (1744). I det förra framställer han den berömda, ”d’A:s princip” benämnda sats, enl. vilken uppställandet av varje mekaniskt systems rörelseekvationer kan återföras till ett jäm-viktsproblem. Inom hydrodynamiken finner man ofta som ”d’A:s paradox” betecknad satsen, att en kropps likformiga rörelse i en ”ideal” (friktionsfri) vätska sker utan motstånd. d’A:s rent matematiskt vackraste resultat är hans härledning (1757) av den allmänna lösningen till den svängande strängens ekvation. — Inom filosofien företrädde d’A. en empirisk riktning. I likhet med Condillac härledde han våra kunskaper ur sinnesförnimmelserna. Vi kunna bestämma fenomenens relationer men veta intet om deras yttersta orsaker. Genom denna sin kunskapsteori och genom sin uppfattning av vetenskapernas historia som en utveckling från metafysisk spekulation till empirisk forskning är d’A. en föregångare till den moderna positivismen. Han bidrog även till den estetiska vetenskapen genom musikteore- tiska avhandlingar och deltog i upplysnningens kulturkamp genom inlägg mot jesuiternas maktställning. Hans filosofiska huvudarbete är ”Essai sur les éléments de la philosophie (1759). G.A.;Z-n Alemtejo [alätä'zo], den största prov- i Portugal, s. om floden Tejo; 23,885 kvkm.; 501,252 inv. (1920). Den iberiska mesetan, som uppfyller A., uppvisar flera bergsryggar, som genom bergarternas hårdhet ej eroderats så mycket som omgivningen, bl.a. Serra de San Ma-mede (1,029 m.ö.h.), Serra d’Ossa (649 m.ö. h.) och Serra Mendro. I ö. delen ligger Guadia-nas dalgång. Vete odlas särsk. i trakten av — 539 — — 540 —