ALFAPARTIKLAR sin härkomst. A. firas 17/? och avbildas som vandrande tiggare. T.S-d. Alf, konung av Ynglingaätten, vilken enl. Snorre var samregent med sin bror Yngve. Snorre skildrar A. osympatiskt, men ställer Yngve i en ljus dager. När A:s maka Bera en gång för honom prisade Yngves förtjänster, upptändes A. av vrede. Han drog sitt svärd för att döda Yngve. I den tvekamp, som upp-stodo mellan bröderna, ljöto båda döden. — B. Nerman tidsätter A. till 400-talet; hans historiska existens synes dock tvivelaktig. Vissa förf, anse brödraparet A. och Yngve liksom ock Alrek och Erik vara avspeglingar av den sannolikt urindoeuropeiska myt, som döljer sig i sägnerna om A^vinerna och Dioskurerna (se d.o.). Jfr Ynglingaätten. S.Bln. Alfa, den första bokstaven i det grekiska alfabetet (A, a). — Alfa och O m e g a, se art. A. Alfabe't, ord bildat av namnen på den grekiska bokstavsradens tvenne första tecken (alfa = a och béta — b; jfr beteckningen abcd), kallas helheten el. det viktigaste av ett språks ljudtecken, ställda i en viss hävdvunnen ordning. Teckenformerna och ordningsföljden hos det grekiska och det latinska a. låta återföra sig på en semitisk a.-typ (se sp. 591 —592), varur även de flesta asiatiska skrivsyste-men uppstått. Från de grekiska bokstäverna leda tvenne gammalslaviska a. sitt ursprung, och från ett av dessa, det s.k. kyrilliska, härstamma de nu brukliga öst- och sydslaviska a.: det ryska, det bulgariska och det serbiska, vilka sinsemellan äro föga avvikande. Från en sammansmältning av latinska och grekiska bokstavstyper, anpassade för inskärning av trä. leder den i en helt avvikande ordningsföljd uppställda runraden sitt ursprung (se R u n o r). Bland de från semitiska bokstavstecken härstammande asiatiska alfabeten märkas jämte det armeniska och det medelpersiska framför allt de indiska. Det viktigaste av dessa kallas dèvanägan (sannolikt: gudarnas, d.v.s. brahmanernas, stadsskrift), vilket uppvisar en från det semitiska uralfabetet fullkomligt avvikande ordning. Det är näml, uppställt enl. fonetisk princip: först komma vokaltecknen och därefter tecknen för konsonanterna, anordnade i grupper efter resp, ljuds uttalsställen. Någon fonetisk hänsyn kan däremot icke ha bestämt de fornsemitiska bokstävernas ordningsföljd. Dessa till synes nyckfullt anordnade tecken gå tillbaka till en ännu äldre alfabetrad, vilken med största sannolikhet har sitt ursprung i egyptiska skrivtecken. Detta mellanled har man i allra nyaste tid trott sig ha funnit i vissa på Sinaihalvön i sten inhuggna tecken. Den ordningsföljd, som föreligger i det semitiska uralfabetet och av allt att döma är ett arv från dettas moderalfabet, har utan tvivel icke uppstått genom en ren slump. Ljudens inbördes släktskap spelar uppenbarligen ingen roll, men ordningsföljden kan ha sin grund i ett slags visuell förbindelse mellan tecknens namn, enär varje bokstavsnamn tillhör ett konkret ting, vars bild mer el. mindre tydligt kan igenkännas i bokstavens form. Det fornsemitiska tecknet för ett svagt medljud, ’, i bokstavsnamnet omedelbart åtföljt av ett a, kallas ’oxe’ (hebr. ’älef) och har en slående likhet med ett oxhuvud (vända vi vårt A på sidan, kunna vi i se en schematisk bild av ett dylikt). Tecknet för d, vars namn betyder Tältdörr’ (hebr. däleth), liknar liksom det grekiska d den trekantiga tältdörren, och tecknet för ett egendomligt strupljud med ett namn, som betyder ’öga’ (hebr. 'ajin), är runt som en ögonglob. Från denna rundel härstammar via det grekiska omikron vårt o. En tysk forskare (Stucken) har fäst uppmärksamheten på den ofta rätt stora likheten mellan de semitiska bokstavsnamnen och den primitiva astronomiens namn på de s.k. månstationerna. Grunden till de semitiska tecknens gåtfulla ordningsföljd är i varje fall med största sannolikhet att söka i en följd av äldre bildtecken (hieroglyfer), anordnade i enlighet med vissa tings magiska el. astralmystiska inbördes sammanhang. Härför talar också den omständigheten, att såväl de semitiska som de grekisk-latinska bokstäverna nyttjats i magiens tjänst, varvid deras av placeringen inom alfabetraden beroende talvärden spelat en talmystisk roll (se härom Bokstavsmystik). Se vidare Fonetiska bokstäver, Landsmål s a 1 f a b e t, Ogam, Runor och Skrift. Agr. AlfabeTisk sång, undervisningsmetod avsedd att utveckla lärjungarnas tonsinne medelst sångövningar, som ej äro försedda med ord utan sjungas efter de i våra trakter brukliga, från alfabetet tagna tonnamnen. Se E i t z, G u i d o d’A rezzo, Skoisån g, S o 1 f e g-gio, Solmisation, Tonic Solfa. F.S-l. Alfagräs, halfa- el. espa r tog rä s, Stipa tenaci'ssima, förekommer i Spanien och Nordafrika. Bladfibrerna begagnas till vävnader, korgflätning, förfärdigande av rep och snören samt till pappersfabrikation. Som alfa betecknas stundom även gräset Ly'geum spartum, likaledes förekommande i Spanien och Nordafrika. O.Gz. Alfahavet, se Algeriet, växtvärld. AlfaTfa, benämning på blåluzern, Medica'go sati'va, i Nordamerika. Se L u z e r n. Alfapartiklar, ot-p artiklar, positivt laddade partiklar, som utslungas från radioaktiva — 589 -- — 590 —