ALFRED Aosla) abdikerat 1873, uppsattes A. som tronpretendent, blev 1874 av general Martinez Cam-pos i spetsen för armén utropad till konung och höll följande år sitt intåg i Madrid. Med hjälp av den kraftige ministerpresidenten Ca-novas stadgades snart de oroliga förhållandena; carlistpartiet underkastade sig 1876, ett uppror på Cuba kuvades 1880. — A. var g.m. 1) Maria de las Mercedes, dotter till hertigen av Montpen-sier, död efter 5 månaders äktenskap, samt 2) Maria Kristina av Österrike, med vilken han hade 2 döttrar samt sonen Alfons. [W.W-r.] 2) A. XIII, den föregåendes son (f. 1886). Vid Alfons XII:s död 1885 övertog hans änka Maria Kristina riksstyrelsen i avvaktan på födelsen av det barn, hon väntade. När hon nedkom med en son, blev denne konung under namn av A. XIII. Han övertog 1902 själv styrelsen och har varit livligt verksam och övat stort inflytande på Spaniens såväl yttre som inre politik. Under världskriget iakttog han sträng neutralitet och sökte inverka på de krigförande i humanitär anda. Hans regering har i övrigt varit stormig för Spanien. De ständiga striderna i Marocko kostade landet stora offer; oroligheter i Katalonien och ett upprört parlamentariskt liv medförde nästan anarki. Är 1923 proklamerade general Primo de Rivera (se denne) i spetsen för ett direktorium av officerare diktatur; hans steg sanktionerades omedelbart av A. Det har lyckats den nya regeringen att ordna den marockanska frågan, men i övrigt bedömes den liksom A. själv av samtiden ytterst olika. A. har såväl före som efter 1923 varit utsatt för flera attentat och sammansvärjningar och vid dem lagt i dagen stor oräddhet. Landsflyktiga spanjorer söka dessutom genom pamfletter inför europeisk publik systematiskt nedsvärta A.; en sådan pamflett av Blasco Ibanez har utgivits i sv. övers. (”Alfonso XIII demaskerad”, 1925). A. har företagit många resor och besökte 1928 Sverige. — Han är sedan 1906 g.m. Victoria Eugenia av Battenberg och har i sitt äktenskap 4 söner och 2 döttrar. S.Bln. Alfons av J a é n, spansk biskop, Birgittas biktfader (d. 1388). A. härstammade från Ka-stilien och blev 1359 biskop av Jaén. 1368 avsade han sig biskopsstolen och övergick till eremitlivet. Lockad av ryktet om Birgitta, som vid denna tid uppehöll sig i Rom, uppsökte han henne och blev hennes biktfader. Enl. en uppenbarelse, som Birgitta fått, erhöll A. i uppdrag att efter hennes död redigera hennes skrifter. Hans andel i det skick, vari dessa nu föreligga, har varit omtvistad. I varje fall kan utskiljandet av de uppenbarelser, som behandla konungar och furstar, till en särskild bok, sedermera kallad den 8:e, tillskrivas hans insats. Till denna bok har han författat en intressant inledning, innehållande bl.a. en karakteristik av Birgittas uppenbarelser. Jfr Birgitta. I.A. Alfonsi'no, Alfonsdor, spanskt guldmynt (25 pesetas); o. 18 kr. AlfonsFnska tabellerna, astr., på uppdrag av (sedermera) Alfons X av Kastilien författade av ett kollegium astronomer under ledning av juden Ishak ben Said, kallad Hasan, samt avslutade år 1252 vid Alfons’ tronbestigning. Ehuru de knappast innehöllo någon förbättring av Ptolemaios’ teorier el. av hans banelement och genom trepidationens (se d.o.) användning felaktigheter onödigtvis infördes, utgjorde dock a. under nära 300 år de bästa planettabellerna. De publicerades första gången på latin 1483. C.V.L.C. Alfo'nso, se Alfons. Alford [ä'lfad], Henry, engelsk teolog (1810 —71), predikant och psalmförf. A. utgav 1841 —61 N.T. på grekiska i 44 band, den första uppl. i England med vetenskaplig apparat, och startade ”Contemporary review” 1866. — Litt.: F. Alford, ”Life of H. A.” (1873). S.N. AlfragaTius, arabisk astronom, se a 1-F a r-g h a n i, Ahmed ibn Muhammed. Alfred, konung av Wessex (848—901), besteg tronen år 871 efter sin broder Ethelred. Vid tiden för A:s tronbestigning befann sig Wessex i en vådlig situation; en dansk vi-kingahär trängde under de första månaderna av hans regering segerrikt in i det inre av landet. Troligen genom en tribut måste A. köpa sig fred. Även de följande åren voro fyllda av ständiga, för A. oftast olyckliga krig med vikingarna. En vändning inträffade först år 878, då A. vid Aethandun (Eddington) lyckades tillfoga vikingarna ett avgörande nederlag. Deras konung Guthrun måste låta döpa sig; dock var deras ställning så stark, att A. måste tillåta, att de behöllo stora områden av England. En täml. fredlig period följde nu; den avbröts dock ofta av strider mellan angel-saxare och vikingar, så t.ex. år 885, då A. lyckades erövra London. A. begagnade denna fredsperiod till förbättringar av här och flotta; när England 892—895 hemsöktes av en ny stark invasion av vikingar, lyckades A. i flera — 597 -- — 598 —