ALGER n. delen av Stilla havet. Till denna zon- hör också algfloran vid svenska västkusten och i Östersjön. Inom senare området karakteriseras algfloran i allmänhet genom avtagande artantal och reducerade former, vilket till huvudsaki. del torde kunna tillskrivas den minskade salthalten. 3. Medel havszonen med former, som närmast ansluta sig till norra tempererade zonens. 4. Tropiska zonen, omfattar dels den tropiska delen av Atlanten, d.v.s.Västindien och afrikanska kusten från Kanarieöarna, dels också den indopacifika provinsen, till vilken räknas Röda havet och dess kuster, Afrikas östkust till Natal, Arabien, Främre och Bortre Indien, Malajiska arkipelagen, Australiens tropiska kuster samt Stilla havet. Många arter med synnerligen vidsträckt utbredning träffas inom detta väldiga område. 5. Södra tempererade zonen, i vilken inräknas Kap-provinsen samt Sydaustralien med Tasmanien och Nya Zeeland. Zonen utmärkes av talrika endemiska arter. 6. Subatlantiska zonen, med Eldslandet, Falklandsöarna, Sydge-orgien och Kerguelerna. 7. Antarktiska zonen, omfattande algvegetationen i de antarktiska haven. Vegetationen där liksom inom arktiska zonen kännetecknas av en övervägande mängd brunalger, särsk. Laminariacéer. Som en egendomlighet förtjänar nämnas, att inom de arktiska och antarktiska områdena åtskilliga gemensamma släkten påträffas med sinsemellan mycket närstående arter. — A. äro geologiskt sett mycket gamla, ehuru lämningar och avtryck därav på gr. av deras i allm. mycket ömtåliga byggnad äro helt sparsamma i de geologiska avlagringarna. Kalkalger har man dock funnit bl. a. i gamla algonkiska bildningar. De kunna t.o.m. uppträda bergartsbildan-de, så t.ex. i vårt land i kambrosilur på Gotland och vid Bjärsjölagård i Skåne samt i tertiär, där det ännu levande släktet Lithotha’m-nion givit upphov till kalkstenslager. — För ämnesomsättningen i vattnet äro a. av den allra största betydelse. De utgöra näml, dels direkt och dels indirekt, sedan de dött och mer el. mindre fint fördelats, den näring, av vilken de lägre växtätande vattendjuren leva. Dessa djur bilda sedan i sin tur föda åt hela den övriga i sött och salt vatten levande djurvärlden. Vi kunna därför säga, att algerna utgöra själva urnäringen, ty det är endast de, som tack vare sina färgämnen med solenergiens hjälp av oorganiska ämnen förmå bilda organisk substans, som vattnets djurvärld sedan kan tillgodogöra sig. Praktisk betydelse ha speciellt de i havet levande a. som gödningsämne för jorden, som råmaterial för fram ställning av jod, brom, kali och soda — detta dock mera förr än nu —, för fabrikation av agar-agar och karragen (se dessa ord) och som födoämne för djur och människor. I Japan drives på många ställen en regelrätt odling av haysalger och export. Värdet av ätliga japanska a. uppgår till åtskilliga mill. kr. årligen. Stammen av den vid vår västkust allmänt förekommande Lamina'ria hade åtminstone förr på gr. av sin starka svällningsförmåga betydelse i medicinen som utvidgare av sårkanaler etc. Diatoméerna användas, där de i geologiska avlagringar förekomma i stor mängd (kisel-gur), vid dynamitframställning samt som polermedel. L.G.S. Alger [alze']. 1) Mellersta dep. i n. Algeriet; 52,659 kvkm.; 1,834,502 inv., därav 307,195 européer (1926). Huvudstad Alger, 226,218 inv. (1926). — 2) Huvudstad i Algeriet, vid v. sidan av Alger-bukten på ö. sluttningen av Sahelber- Place du Gouvernement i Alger. get; 226,218 inv., varav 166,604 européer (1926). Den europeiska delen av A. omfattar de lägre områdena. Från hamnanläggningarna och järnvägsstationen leda trappor upp till den stora n.-s. pulsåldern Boulevard Carnot och Boulevard de la République, vilken senare når fram till Place du Gouvernement. Nära denna sistnämnda ligger Mosquée el-Kebir (stora moskén), ett utmärkt prov på arabisk arkitektur. De högre liggande delarna av A. bilda den arabiska staden, där många gator äro så smala, att fordon ej kunna passera. Husväggarna utåt gatorna sakna fönster, överst ligger dejer-nas gamla palats, Kasba. A. har stål-, järn-, metall-, textil-, läder- samt livsmedelsindustri, är en viktig järnvägsknut i det ö.-v. järnvägsnätet och står i järnvägsförbindelse med Djelfa i Sahara-Atlas. Med stora kostnader har här skapats en betydande hamn. De viktigaste exportvarorna äro järnmalm, spannmål, grönsaker, potatis, vin, kork och ull. 1925 ankommo Uppslagsbok. I. _____ 609 ___ 20 — 610 —