ALGERIET fransk-tyska kriget landet så gott som utblotta-des på trupper, utbröto uppror, som emellertid snart kuvades. Därefter har A:s förvaltning förbättrats med raska steg. 1879 tillsattes en civilguvernör, vars område inskränktes till kuststräckorna, under det att araberna och ber-berna stannade under militär överhöghet. De oroligheter, som dels Tripoliskriget (1911), dels antagonismen mellan fransmän och tyskar i Marocko (1903—11) alstrade i n. Afrika, berörde blott i ringa mån A., som under världskriget t.o.m. upprepade gånger försåg fransmännen med reservtrupper. [G.O-r;S.Bln.] Oasen Bou-Saada. Förvaltning och författning. A. indelas i Nordterritoriet, som omfattar de 3 dep. Alger, Oran och Constantine, och Sydterritorierna, vilka äro 4: Ain-Sefra, Ghardaia, Touggourt och Saharaoaserna. I spetsen för centrala förvaltningen står den i Alger bosatte generalguvernören, som vid sin sida har ett konsultativt råd (Conseil de gouvernement). Varje dep. har prefekt, conceil général och underprefekter liksom i moderlandet men saknar i motsats till detta conseil d’arrondissement. I Frankrikes deputeradekammare representeras ett dep. i A. av 2 medlemmar och i senaten av 1. Budgeten uppgöres av generalguvernören samt diskuteras och voteras av Conseil supérieur, en församling på 60 medlemmar, av vilka 31 äro valda, samt av finansdelegationerna (Délégations fi-nancières). Dessa senare, som äro fördelade på 3 sektioner: kolonister, icke-kolonister och infödingar, utses av de inv., som ha medborgarrätt. Medborgarrätten utsträcktes 1919 till de infödingar, som fyllde ett av följande villkor: ha tjänst i armén el. flottan, vara jordägare el. arrendator, läsa och skriva franska, inneha fransk orden. Muhammedanska infödingar utan medborgarrätt äro också representerade i alla rådgivande och beslutande försam lingar. De ha också lika rätt till de flesta ämbeten. Sedan 1919 utgå skatterna efter samma grunder för kolonister och infödingar. Sydterritorierna äro att betrakta som en koloni för sig. Här råder militärstyrelse under generalguvernörens överinseende. De ha sin särskilda budget. G.N. Ekonomisk geografi. Åkerbruket är den mest betydande näringsgrenen. De viktigaste sädesslagen äro vete och korn. Något havre odlas, på konstbevattnade områden även majs. Vinodlingen gav 1925 ll,i mill. hl. Oliven växer särsk. på sluttningarna av Tell-Atlas. Andra kulturväxter äro grönsaker, potatis, sydfrukter och tobak. I Saharas oaser har dadelpalmen den största betydelsen. I A. finnas c:a 7 mill. dadelpalmer. Boskapsskötseln spelar också en stor roll. Talrikast äro får och getter. Ull och hudar exporteras. A. har flera kameler än hästar. Någon silkesmaskavel bedrives. Bland, skogsbrukets produkter må nämnas kork, varav A. lämnar mer än Vb av världsproduktionen. Stäppernas espartogräs tillgodogöres; största delen exporteras till England. De viktigaste kulturväxternas areal och avkastning 1925—26: Har Dton Hårt vete........ 1,229,823 5,162,223 Mjukt „ ............ 284,034 1,247,386 Korn.............. 1,433,676 5,007,773 Havre............... 251,470 1,261,729 Tobak................ 25,020 123,300 Vin................. 206,082 7,627,936 hl Dadelpalmer .... 5,032,415 st. 1,359,567 Kreatursstock 1926: Hästar........................... 167,324 Mulåsnor......................... 165,156 Åsnor............................ 284,569 Nötboskap ....................... 945,507 Får ........................... 6,786,266 Getter ........................ 3,125,714 Svin.............................. 92,742 Kameler.......................... 173,328 Bergsbruket är betydande. Järnmalm brytes på ett flertal platser. De rikast givande gruvorna — 617 — — 618 —