ALKOHOLSTATISTIK Arl. Arl. Arl. 1871/75. 2,7 1911/15.. 9,4 1921.. 5,2 1876/80. 4,5 1916/20.. 5,5 1922.. 4,7 1881/85. 4,3 1921/25. . 5,2 1923.. 5,0 1886/90. 4,7 1913 .... 10,5 1924.. 5,4 1891/95. 5,5 1916 .... 7,7 1925.. 5,4 1896/00. 7,7 1918 .... 3,1 1926.. 4,9 1901/05. 8,2 1920 .... 7,8 1927. . 4,7 1906/10. 9,3 Stegringen 1871—1913 sammanhänger närmast med den efter hand effektivare polisbevakningen i de växande stads- och stadslik-nande samhällena. Den därpå följande nedgången antyder däremot den förbättring av nykterhetstillståndet, som blev en följd av den individuella kontrollen och kristidsrestriktio-nerna. Stegringen de första efterkrigsåren anger den försämring, som inträdde, då — därtill under en högkonjunktur — tillgången blev rikligare å såväl legitima som insmugglade rusdrycker. Nedgången från 1925 är en följd dels av att insmugglingen börjat avtaga, dels av förbättrad kontroll över rusdryckshandeln. Den relativa fyllerisiffran låg 1927 vid 45 °/o och det absoluta antalet fylleriförseelser vid 49 °/o av 1913 års siffra. Sistnämnda procenttal för landsbygden och städer under landsrätt var 82 och för övriga städer 44. — Antalet avdömda, under nedanstående år begångna förseelser var: År [-Stockholm Göteborg-] {+Stock- holm Göte- borg+} Övriga städer [-Landsbygden-] {+Lands- bygden+} Hela riket 1923.. . 7,564 6,301 12,981 3,162 30,008 1924.. . 7,697 6,345 14,813 4,115 32,970 1925.. . 6,699 5,537 14,760 4,842 31,838 1926.. . 6,236 4,507 13,957 4,939 29,639 1927.. . 6,060 4,132 13,180 5,179 28,551 Städernas fyllerisiffror ha alltså 1925—27 märkbart sjunkit, landsbygdens däremot ha alltsedan 1923 ökat. — Liksom alkoholkonsumtionen visar det beivrade fylleriet, ehuru delvis under andra årstider, vissa årl. regelbundet återkommande maxima. Fyllerimaxima inträffa sålunda dels på våren, dels på sensommaren och hösten. Ett stort antal förseelser förekomma även i juni. Maximimånaden för konsumtionen, d.v.s. december, är ej sällan minimimånad för fylleriet, detta beroende på att konsumtionen då mer än eljest äger rum i hemmen och det av densamma föranledda fylleriet mindre ofta kan bli föremål för beivrande. Av olika veckodagar visa lördagar och belgdagsaftnar det ojämförligt största och som regel torsdagar (dagen före avlöningsdagen) det minsta antalet förseelser. — Antalet fall, där kvinna sakfällts, stannar årl. för hela lan det vid c:a 700, d.v.a vid 2 å 3 °/o av samtliga förseelser. Det beivrade kvinnofylleriet är närmast en storstadsföreteelse. Återfall i fylleri (iteration) är dock vida vanligare (c:a 25 % högre) bland de sakfällda kvinnorna än bland männen. Medan under ett och samma år mot 100 förseelser bland männen svara o. 77 sakfällda personer, är motsvarande relationstal för kvinnorna 62. — Antalet förseelser bland personer i och under 25-årsåldern uppgick 1927 till 22,8 °/o av samtliga förseelser (städerna 18,2 och landsbygden 43,»%). Det absoluta antalet dylika förseelser har, som av tab. framgår, 1924—27 nedgått i städerna men 1923—27 märkbart ökat på landsbygden: År Städerna Landsbygden Hela riket 1923............ 4,669 1,289 5,958 1924............ 5,163 1,663 6,826 1925............ 4,801 2,018 6,822 1926............ 4,521 2,089 6,610 1927............ 4,240 2,254 6,494 Antalet förseelser, där den sakfällde innehar motbok, uppgår i riksmedeltal till 18 å 20 %• av samtliga, och antalet förseelser, där den sakfällde är kyrkoskriven utom den kommun, varest förseelsen blivit begången, utgör 35 å 40 °/o av samtliga förseelser. Antalet förseelser slutligen i kombination med brott el. annan förseelse stannar vid 8 å 10 °/o av samtliga men är på landsbygden relativt taget ung. dubbelt så stort som i städerna. Av desamma utgöra våldsbrotten huvudparten. Alkoholbrukets övriga följdföreteelser äro i motsats till fylleriförseelserna föga statistiskt belysta. Utom vissa, djupgående men numera föråldrade undersökningar av Socialstyrelsen (från mediet av 1910-talet) om bl.a. alkoholbruk och fattigvårdsbe-hov samt alkoholbruk och brottslighet finnes statistik endast å antalet för kronisk alkoholism vid sjukvårdsanstalterna vårdade (i medi-cinalstatistiken), i kronisk alkoholsjukdom avlidna (i dödsorsaksstatistiken), av fattigvården understödda alkoholmissbrukare (i fattigvårds-statistiken) samt å antalet nyintagna fångar, som begått brottet under rusets inflytande (i fångvårdsstatistiken). Dessa statistiska uppgifter äro emellertid grundade på ett i viss mån bristfälligt primärmaterial, detta beroende på svårigheten att avgränsa alkoholfallen. Dessa senare anges sannolikt i fångvårdsstatistiken något för högt, detta till följd av fångarnas benägenhet att ge alkoholen skulden för det begångna brottet, i övrig här avsedd statistik däremot, med hänsyn till uppgiftslämnarnas obenägenhet att ange alkoholism som den primära orsaken, med säkerhet för lågt. — EnL — 663 — — 664 —