ALMADEN Allude'ra (lat. allu'dere, av ad, till, och lu'dere, leka, spela), anspela el. häntyda på. Allusion [-Jo'n], anspelning, häntydan. Alluvia'lbildningar, se A 11 u v i u m. — A I luvi a 1 k o n, en flack, konformig anhopning av grus, som avsatts vid mynningen av en glacial-älv el. fjällbäck. — Alluvialland, en sådan del av ett land, som bildats därigenom att löst material hopsvämmats av floder el. havet. Dylikt land äro marsklanden vid Nordsjöns kust i Tyskland och Nederländerna, deltabildningarna vid Nilens m.fl. floders mynning. — A 1 luvi a 11 e r a (svämlera) och alluvialsand (svämsand), ler- och sandlager, som uppkommit därav, att vatten sköljt ned löst material från höjderna och avlagrat det på djupare belägna delar av jordytan. Dylika bildningar äro vanliga i vårt land. H.W-n. Allu'vion, a 11 u v i o'n e r, under nutiden sammansvämmade massor av lösa avlagringar, vanl. sand och slam, företrädesvis bildade genom transport av rinnande vatten. K.A.G. Allu'vium (till lat. allu'ere, skölja), lösa jordarter, mest lera, sand och grus, vilka under nutiden svämmats samman och till sin förekomst äro beroende av de nuv. terrängförhållandena. Uttrycket begagnas också som tidsbestämning för att beteckna nutida bildningar i motsats till äldre kvartära bildningar, vilka då ofta benämnas d i 1 u v i u m (se d.o.). K.A.G. AllvFn, Jonas, topografisk förf. (1777— 1866). Under tjänsteutövning som lantmätare förvärvade A. en intim kännedom om land och folk i n.v. Småland, vilken han nedlade i en samling förträffliga häradsbeskrivningar, över Västbo hd (1846), östbo (1852), Mo samt N. och S. Västbo (1857) samt Vista (1859). G.Cqt. Allvissmål, ett av de kortare och mindre betydande kvädena i Eddan, hållet i dialogstil, i själva verket utgörande en katalog över ord (namn på sol, jord o.s.v.), som höllos för enbart tillkommande gudarnas (el. åtskilliga andra väsens) tungomål. A. har sitt största intresse som det äldsta kända vittnesbördet i Norden om förekomsten av s.k. noa-ord, ersättningar för ”förbjudna namn” (se Tabu). I.Lqt. Ally'l, C8H5 el. CH2 : CH . CH2, allylförening-arnas, t.ex. allylalkoholens, radikal. Allyl-alkohol, CH2 : CH . CH2 . OH, bildas vid destillation av glycerin med oxalsyra ss. en färglös vätska; har stickande lukt. Allylsulfid (sva-velallyl), (C3H5)2S, förekommer i flytande form i de flyktiga oljorna hos lökarna (särsk. vitlöks- och rödlöksolja) och många växter av fam. Siliquo'sæ’, har stark löklukt. Allylroda-nid, C3H5 . SCN, övergår vid kokning hastigt i den isomera allylsenapsoljan, C3Hg. NCS, huvudbeståndsdel i den flyktiga senapsoljan. [E.M.P.W.] Allylsvavelurinämne, se Tiosinamin. Allätare, sådana djur, som hämta sin föda från både växt- och djurrikena. Allövbagge, Agela'stica alni, en blåviolett, något metallglänsande skalbagge, tillhörande bladbaggarnas familj. De svarta larverna skelettera bladen på al, så att träden stundom bli helt avlövade. E.W-n. A. 1. m., förkortning för a'rtium libera'lium magister (lat.); se Magister. Alm, trädslag, se Almsläktet. Alm, österrikiskt namn på fjällbetesmark; säter. Se även A 1 p e r n a, sp. 765, och Fäbod. Alm, Gustaf, pseud. för den finländske förf. Rikard Malmberg (se denne). Alm, Johan E m i 1,~ ingenjör (f. 18/io 1878); avlade avgångsexamen vid Tekniska högskolans fackavd. för elektroteknik 1902, anställd vid Allm. svenska elektr. a.-b. i Västerås 1903 —10, prof, i elektromaskinlära vid Tekniska högskolan sedan 1917. G.Cqt. Alm, Gunnar Olof, fiskeribiolog (f. *•/» 1889), fil. d:r i Uppsala 1915, Statens fiskeristi-pendiat 1916, assistent 1921, byrådirektör å Lantbruksstyrelsens fiskeribyrå (sötvattensfis-ke) 1925. A. har gjort undersökningar över vissa sötvattenskräftdjurs (ostracodernas) systematik och biologi, över bottenfaunan i insjöar och över fiskeribiologiska frågor av mera praktisk natur. Av hans arbeten må nämnas ”Monogra-phie der schwedischen Süsswasserostracoden” (1915), ”Bottenfaunan och fiskens biologi i Yxstasjön” m.m. (1922), ”Mörrumsåns lax och laxöring” (1919), ”Laxen och laxfiskets växlingar” (1924), ”Der Lachs und die Lachszucht” (1928), ”Fiskeristudier i Förenta staterna och Canada” (1927). N.R-n. Alma-Ata, förr V e r n y j, huvudstad i guv. Dzjetyssu, autonoma republiken Kazakstan, Ryska Asien; 45,379 inv. (1926). Tuschfabrik. H.S-n. Almada [alma'öa], stad i distriktet Lissabon, Portugal, på s. sidan av Tejo, nära dess mynning mitt emot Lissabon; 11,582 inv. (1920). Från den högt belägna staden har man en storartad utsikt över Lissabon. G.N. Alma dag, mellersta partiet av bergskedjan Amanus, en s. utlöpare av Taurusbergen vid innersta n.ö. hörnet av Medelhavet, 1,480 m. H.S-n. Almaden [-öe'n], stad i v. delen av prov. Ciudad Real, Spanien, n.v. om Sierra de la Al-cudia; 9,829 inv. (1920). I omgivningarna har brutits kvicksilver sedan romartiden. Intet di- — 709 — — 710 —