om folkmängd, finanser, statistik och försvars-väsen ävensom högre ämbets- och tjänstemän, diplomater och konsuler i alla världens stater. C.V.J. Almanacka (första gången belagt hos en sengrekisk förf, under formen almeniachika', ”kalendrar”, vilket urspr. skulle vara ett egyptiskt ord, f.ö. till sitt ursprung dunkelt trots framställda tolkningsförslag), almanack el. kalender kan man, i allm. taget, kalla varje skrift, som uppger sig lämna vissa upplysningar rörande ett kommande år. Det kan vara fråga om astronomiska företeelser, om kyrkliga högtider, om väderleksutsikter el. om företeel- ser av mera speciell art. Man kallar ock stundom dylika skrifter för efemerider, i vilka dock vanl. uteslutande astronomiska företeelser ingå. — Ss. föregångare till våra nuv. almanackor kan man anse de av romarna på stentavlcr offentliggjorda förteckningarna (fasti) över dagarna i året med angivande av tider för fester och spel, rättegångsdagar, offentliga valdagar m.m. och även de s.k. perpetuella almanackor (kalendrar) av olika slag, som sökte ge en allmän översikt över kyrkliga högtider el. jordbruksförhållanden. En sådan kalender av enklaste slag är t.ex. Hesiodos’ ”Verk och dagar”, som ger sina upplysningar t.ex. i följande form: ”När plejaderna, döttrar av Atlas, uppgå på fästet, börja din skörd, och plogen tag fram, ALMANACKA när de åter försvinna”. Ett liknande verk är Vergilius’ ”Georgica” och, i mera utvecklad form, den s.k. ”Bondepraktikan” (se d.o.). Även våra runstavar (se d.o.) kunna betecknas som perpetuella kalendrar. — Den äldsta tryckta a., avsedd för ett bestämt år, torde vara ulg. 1460. Från 1500-talet ha dylika almanackor mer el. mindre regelbundet utgivits i alla länder. De i Sverige utg. almanackorna (den äldsta av år 1540) voro till en början direkta övers, av tyska almanackor och ej hänförda till någon bestämd horisont i vårt land. Den första a., som anger sig vara hänförd till Stockholms horisont, är av år 1608. Från 1596 har a. utgivits April månad i 1648 års almanacka. April månad i 1669 års almanacka. regelbundet varje år. Almanackorna från denna tid innehöllo, förutom astronomiska händelser under året, en särskild avdelning för astrologia judiciaria, där vissa astrologiska spådomar hade sin plats. Man fick där reda på ”lyckesamme” och ”olyckesamme” dagar, dagar, då det är ”gott bade och koppe” el. ”gott purgere och bruke läkedom” etc., samt dessutom mer el. mindre utförliga spådomar om väderleken. Dessa astrologiska ”förutsägelser” försvinna så småningom, oaktat de ännu långt in på 1700-talet ansågos vara nödvändiga att bibehålla för a:s spridning. Längst hölio väderleksspådomar-na i sig, särsk. de som grundade sig på den s.k. Metons cykel (se d.o.), en tidrymd av 19 år, efter vilken månens faser åter inträffade på — 713 — — 714 —