ALMANDIN samma månadsdagar. Även dessa spådomar försvunno slutl. år 1870. Den svenska a. utgi-ves för varje år för följande 4 horisonter: Stockholm, Göteborg (sedan 1749), Lund (sedan 1746) och Luleå (sedan 1897). — På gr. av de felaktigheter, som tid efter annan förekommo i de av enskilda personer utg. almanackorna, befanns det nödvändigt först att införa en viss censur och därefter, från 17/io 1747, att överlämna almanackutgivandet ss. ett privilegium åt Vetenskapsakad. i Stockholm. Almanackor utgivas under överinseende av akad:s astronom. Inkomsterna, som f.n. utgöra o. 270,000 kr. pr år, tillfalla akad. — De danska almanackorna hade ung. samma innehåll och uppställning som den svenska a. från motsvarande tid. Väderleks-spådomarna försvunno 1833, de astrologiska spådomarna redan 1685. Almanackor synas i Danmark ha utkommit regelbundet varje år sedan 1584. Den danska almanackan beräknas under överinseende av direktören för Köpenhamns observatorium. Inkomsten av a. tillfaller Köpenhamns univ. Inkomstbeloppet uppgår f.n. till ung. 170,000 kr. pr år. — I Norge utgivas sedan 1923 almanackor för Oslos, Trondhjems och Tromsö horisont. Beräkningarna utföras av astronomerna vid Oslos observatorium. Inkomsten av a:s försäljning ingår direkt till statskassan, men räknas in i univ:s budget. Inkomstbeloppet är f.n. 201,000 kr. pr år. Litt.: G. E. Klemming och G. Ene-ström, ”Svenska almanackor, kalendrar och ka-lendariska skrifter” (1878—79), C. V. L. Char-lier, ”Almanackan och tideräkningen” (”Verdan-dis småskrifter”, 53, 1894). C.V.L.C. AlmandUn, mineral., se Granat. Almannagjå (isl. gjä, gap, klyfta), namn på en hålväg, som leder fram till den forntida alltingsplatsen Tingvalla på s.v. Island. Där A. börjar öppna sig mot T., synas ännu på sidsluttningarna tomtningar efter de forna bodar, där tingsmenigheten bodde; därav namnet. l.Lqt. Alma'nsa, stad i prov. Albacete, Spanien, vid järnvägen Madrid—Alicante; 12,589 inv. (1920). Tillverkning av tvål och spritdrycker. G.N. Al marco (ital.), ett under senare delen av medeltiden och början av nyare tiden använt förfaringssätt vid justering av mynt, vilket innebar, att man endast tillsåg, att ett visst, vanl. stort antal mynt sammanlagda gåvo en medelvikt, överensstämmande med den fastställda vikten. A. m.-justeringen hade till följd, att endast ett fåtal mynt hade rätt vikt, medan de flestas vikt låg över el. under denna. I det att de överviktiga styckena utvägdes och nedsmältes, inträdde alltid en försämring av myntfoten. Även finhalten justerades a. m. En lik- Almare-Stäkets ruiner. Ur Dahlbergh, ”Suecia antiqua”. nande justering har tillämpats under antiken. N.L.R. Almare-Stäket, gods i Stockholms-Näs s:n, Uppsala län, s.v. Uppland, på s. sidan av Stä-kesön vid Mälarviken Görväln; 125 har åker och äng, 390 har skogsmark, taxeringsvärde 204,900 kr. Här fanns ledan 1388 ett ärkebiskoparna tillhörigt slott, ”S:t Eriks slott”, som Erik av Pommern lät bränna 1434. Det återuppbyggdes och förstärktes av ärkebiskoparna Nic. Ragvaldi, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), Jakob Ulfsson och Gustaf Trolle, vilken senare efter långvarig belägning 1517 måste lämna slottet till Sten Sture d.y. Slottet revs 1518 enl. Arboga riksdags beslut och indrogs till Kronan. A. förlänades 1609 till ätten Gyllenstierna, har senare tillhört ätterna De la Gardie, Rudbeck, af Ugglas och, sedan 1843, Björnstjerna och äges f.n. av denna ätts grevl. huvudman, överste Gustaf Björnstjerna. Den nuv. huvudbyggnaden härrör möjligen från 1500-talet. C.V.J. Almås [a'lmäj], namn på flera orter i Ungern, Tjeckoslovakien och Rumänien: 1) Bacs-A. i komitatet Bacs-Bodrog, s. Ungern, 2) D u n a-A i n. Ungern vid Donau; svavelkälla. 3) R a c z-A. vid Donau 50 km. s. om Budapest. 4) A. och K i s-A., båda i s. Tjeckoslovakien. 5) A. i v. Rumänien 75 km. ö. om Arad. 6) N a g y-A., i v. Rumänien vid floden A. M.P. Almare-Stäket. Nuv. huvudbyggnad. — 715 — — 716 —