Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Aloeträ
- Alogisk
- Aloi
- Alombrados
- Alonsoa
- Alopæus, släkt
- Alopæus, 1. Magnus Jakob
- Alopæus, 2. Frans David
- Alopæus, 3. Karl Henrik
- Alopeci
- Alopecias
- Alopecurus
- Alopex
- Alosa
- Alost, Aalst
- Alouatta
- Aloysia
- Alp, alper
- Alpacka (djur, ull)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALOETRÄ
A'loeträ, örn-, agalloche-, paradis-,
colom-bokträ, eagle wood, kallas den tunga,
välluktande kärnveden av Aquila'ria agallo'cha och
A. mo!ucce'nsis, två i Bortre Indien
förekommande träd av fam. tibastväxter. A. användes
till juvelskrin och andra lyxartiklar, ävensom
till rökelse. O.Gz.
Alogisk (grek, nekande a och logos, ord,
förnuft), förnuftslös, förnuftsvidrig.
Aloi [alpa'], ett mynts skrot och korn enl.
myntordningarnas föreskrifter.
Alombra'dos (spa., ”de upplysta”), sekt med
tendenser åt mystiken, företrädesvis i Spanien
under 1500- och 1600-talen; a. hävdade den inre
upplysningen genom Guds ande, som
onödig-gjorde yttre gudstjänst; de förföljdes hårt av
inkvisitionen. S.N.
Alo'nsoa, växtsläkte av fam. lejongapväxter
med motsatta el. kransställda blad och i klasar
sittande scharlakansröda blommor; 6 arter från
Amerikas Ander. Som prydnadsväxter odlas
4. acutifo'lia, A. lineciris och A. Warceivi'czii.
O.Gz.
AIopæzus, vitt utgrenad finländsk präst- och
ämbetsmannasläkt, härstammande från bonden
Tomas Kettunen, vars ättlingar utbytte
släktnamnet K. mot A. (fi. ketta, grek, alopex, räv).
Till en av släktgrenarna hörde nedannämnde
A. 1) och hans 3 söner, alla liksom en gång
fadern domprostar i Borgå; från dem härröra de
Alopæiska papperen, 1890—95 utg. av
A. Neovius under titeln ”Ur Finlands historia”,
innehållande brev, handlingar och anteckningar
av vikt för Finlands historia och
lärdomshistoria under 1700-talet och början av 1800-talet.
G.Cqt.
1) Magnus Jakob A., teolog och
kyrkomän (1743—1818), lektor i teologi vid Borgå
gymnasium, domprost, biskop i Borgå 1809. På
uppdrag av Alexander I genomförde han
åtskilliga kyrkliga nydaningar, utarbetade förslag
till Borgå gymnasiums omvandling till univ.
som motvikt till de rationalistiska tendenserna
vid Äbo univ. A. har utgivit bl.a. ”Borgå
gymnasiums historia” (1804—17). S.N.
2) F r a n s D a v i d A., den föregåendes
kusin, diplomat (1769—1831), rysk
legationssekreterare i Stockholm 1796, chargé d’affaires 1801,
envoyé 1803—08. A. hade en betydelsefull roll
i det diplomatiska spelet närmast före och
under kriget 1808—09. Ä ena sidan förstod han
att skaffa sin regering utmärkta upplysningar
om förhållandena i Sverige, särsk.
krigsväsendet, å andra sidan förde han Gustav IV Adolf
bakom ljuset rörande Rysslands planer. Då
konungen erhållit kännedom om att ryssarna Z1/s
1808 utan krigsförklaring inbrutit i Finland, lät
han sätta A. under bevakning, vilken dock ej
var effektivare, än att A. kunde fortsätta sin
för Sverige skadliga upplysningsverksamhet.
Det synes vara ställt utom allt tvivel, att det
var Gustav IV Adolfs egen överadjutant, dåv.
översten, sedermera generalen G. R. Boije, som
möjliggjorde detta. ”Olyckorna berodde på att
fiendens minister och spion fick medhåll och
understöd, vart han vände sig, medan landets
egen konung stod så gott som ensam” (S.
Cla-son). 30/5 fick A. bege sig till Ryssland. — I
febr. 1809 beordrades han att besöka
Stockholm för att utröna möjligheterna för ett
fredsslut. På vägen fick han underrättelse om
Gustav IV Adolfs arrestering 13/s. Han fortsatte
icke desto mindre sin färd och medförde vid
sin återresa från den svenska huvudstaden
intrycket, att, svenskarnas förmåga av motstånd
var svag. — Under fredsunderhandlingarna
deltog A. från rysk sida och undertecknade således
17/s 1809 den hårda freden i Fredrikshamn. —
Efter 1809 ägnade sig A. åt diplomatisk
verksamhet, huvudsaki. i Tyskland. B.Sj.
3) Karl Henrik A., sonson till A. 1),
pedagog och präst (1825—92), lärare vid
döv-stumskolan i Äbo, domprost och 1885 biskop i
Borgå. A. har utgivit bl.a. ”Handledning till
döfstummas uppfostran” (1866), ”Lutheranism
och baptism” (1871), ”Den heliga läran” (1873),
”Guds rikes historia” (1887—90, avbruten
genom hans död). S.N.
Alopeci', skallighet. Se Hårsjukdomar.
Alope'cias, ett släkte bland hajarna. Se
R ä v h a j.
Alopecu'rus, växtsläkte. Se K a v e 1 s 1 ä
k-t e t.
Alo'pex, släkte bland rovdjuren. Se
Fjällräv.
Alo'sa, undersläkte inom sillsläktet (se d.o.).
Alost [alå'st], Aa Is t, stad i östflandern,
Belgien, 25 km. v.n.v. om Bryssel vid floden
Dender. 36,836 inv. (1927). Linne- och
bomulls-väverier, spinnerier, kvarnar m.m. A. driver
handel med humle. Den sengotiska S:t
Martins-kyrkan har Europas äldsta klockspel. M.P.
Aloua'tta, ett apsläkte. Se Vrålapor.
Aloy'sia, växtsläkte. Se L i p p i a.
Alp, alper (kelt. alp, alb, högt berg),
benämning på berg, som äro uppbyggda på
samma sätt el. ha samma morfologiska former som
Alperna, t.ex. Transsylvanska alperna,
Austral-alperna. — Alp är även det schweiziska namnet
på fjällbetesmark, säter (se sp. 765). J.C.
Alpa'cka. 1) Auche'nia pacos, ett
sydamerikanskt kameldjur, vilket hålles som husdjur
för ullens och köttets skull; se Lamadjur.
— 2) Ullen av detta djur; utgöres av 10—29
cm. långa, fina, silkeslena hår; förarbetas
mestadels i sin naturliga färg, som är vit, grå, röd-
— 751 —
— 752 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 22 00:49:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-1/0458.html