ALOE ningssänka i berggrunden, dels att deras ålder också kan vara interglacial; de tertiära växtlämningarna skulle då förekomma på sekundärt lagerställe. — A. förser nu genom borrbrunnar i trakten mellan Mölleberga, Staffans-torp och Klågerup staden Malmö med hela dess behov av vatten; även staden Lund har på senare tid börjat hämta vatten därifrån genom borrhål vid Prästberga nära Lomma. K.A.G. Alne, sågverk i Arnäs s:n, Västernorrlands län, ö. Ångermanland, n.ö. om Örnsköldsvik. Äger 6 ramar, 3 klyvsågar, 2 kant- och ett stavverk. Taxeringsvärde 168,600 kr., inkl, jordbruket. Ägare är Andreas Strandberg, Örnsköldsvik. C.V.J. Alnus, trädslag. Se Alsläktet. Dopfunt av trä i Alnö kyrka. Tidig medeltid. Alnö, s:n i ö. Medelpad, Njurunda, Sköns och Ljustorps tingslag, Västernorrlands län; 69,33 kvkm., allt land; 6,450 inv. (1928; 9 inv. pr kvkm.); 9,48 kvkm. odlad jord (1919; 13,7 °/o av landarealen), 42,66 kvkm. skogs- och hag-mark. Socknen omfattar de båda öarna Alnö (se d.o.) och Rödö samt en del mindre öar. — Pastorat i Sundsvalls kontrakt, Härnösands stift. H.S-n. Alnö, ö i Sundsvallsbukten mellan Indalsälvens och Ljungans utlopp, skild från fastlandet genom Alnö-sundet. A. är c:a 15 km. lång och 5 km. bred samt har en areal av o. 64,58 kvkm. En stor del av de inom Sundsvallsdistriktet belägna sågverken ligga på ön, ss. Nacka, Eriks- dal, Hovid, Nyvik, Gustavshamn, Alvik, Strand, Gustavsberg, Karlsvik, Myrnäs, Ankarsvik och Utvik, samtliga, med undantag av Nacka, på öns v. sida. H.S-n. Alnöi't, en sällsynt, mörk, basaltisk bergart, som i talrika gångar genomsätter nefelinsyenit-bergarterna (se N e f e 1 i n s y e n i t) på Alnö utanför Sundsvall. K.A.G. Aloa'derna, Aloiaderna, grek, myt., Otos och Efialtes, jättelika söner till Poseidon el. till Aloeus i Thessalien. De höllo Ares fängslad i 13 mån. och ville torna upp Ossa och Pelion på Olympen för att storma himlen, men stupade för Apollon. Även andra sagor funnos om dem. [W.N.] Aloca'sia, växtsläkte, tillhörande fam. missne-växter, med ett 50-tal arter i Ostindien och Polynesien. Viktig som kulturväxt är A. macrorhi'-za, en ända till 5 m. hög ört med stora, pillika blad och av grönfärgat hölster omgiven blomkolv. Stam och blad äro i friskt tillstånd giftiga, men bliva genom kokning ätliga och välsmakande. Detsamma gäller A. odo'ra och A. i'ndica. A. Lo'ivii och A. Vei'tchii odlas i växthus på gr. av sina praktfulla blad. O.Gz. Aloe, växtsläkte, tillhörande liljeväxternas fam. och omfattande 85 arter, av dem o. 60 i Kaplandet, särsk. i Karroo-området och kusttrakterna. Stammen är ört- el. trädartad, ända till 20 m. hög och ej sällan gaffelformigt grenad, bladen, vilka sitta i rosett i stammens spets, tjocka och köttiga samt ofta i kanten försedda med taggar, blommorna rörformiga och vackert färgade. Bladen innehålla färg- och luktlöst slem samt en gulaktig, beskt smakande saft, som torkad lämnar handelns aloe. A. vera, inhemsk i Nordafrika och därifrån införd till Västindien, Sydamerika och Sydeuropa, planteras flerstädes i trädgårdar. För aloeberedning odlas A. vulga'ris, för erhållande av a I o e-b a s t, som begagnas till vävnader m.m., särsk. A. pec!olia’ta. A. succotri'na, från Kaplandet, odlas allmänt som krukväxt inomhus. Den s.k. hundraåriga aloen är en art av släktet Agave (se d.o.). O.Gz. A. benämnes den inkokta saften från bladen av vissa aloearter; innehåller aloeharts och bitterämnet aloin. Alltefter framställningssättet erhåller man glänsande a. (A. lu'cida), mörkbrun, amorf, har glänsande brottyta, ger genomskinliga splittror, el. 1 e v e r a 1 o e med matt brottyta, av vilken ej ens splittrorna äro genomskinliga. Alltefter ursprunget skiljer man på Kapaloe, ostafrikansk a. (Sokotra-, Zanzibar- och Madagaskaraloe), västindisk a. (Cu-ra^ao-, Barbados- och Jamaicaaloe) och ostindisk a. A. användes för betsning av trä och som avföringsmedel. [E.Af.P.W.] — 749 — — 750 —