ALPERNA brun el. svart. A. lämnar ett förträffligt kam garn och blandas ofta med andra ullsorter, bomull el. silke (alpackamixtur, lavella, lucilla). Den årliga avkastningen hos varje djur uppgår till 3 å 8 kg. E.D-r. Alpa'cka, försilvrat nysilver (se d.o.). Al pari, pari (ital.), av lika värde. Uttrycket användes huvudsaki. om aktier, obligationer och liknande värdepapper samt om utländska valutor. En aktie el. obligation säges stå a.p. (el. vanligare i pari), om dess marknadsvärde (kurs) sammanfaller med det nominella värdet (det belopp, varå den lyder). Parivärdet av ett lands valuta, uttryckt i ett annat lands valuta, bestämmes, om båda länderna ha guldmyntfot. av guldinnehållet i deras guldmynt. Eftersom i ett norskt tiokronorsguldmynt skall finnas samma mängd rent guld som i en svensk guldtia, blir sålunda pari-värdet av 100 norska kr. lika med 100 svenska kr. Av motsvarande skäl blir parivärdet av ett engelskt pund lika med 18,to svenska kr. B.L-th. Alp Arslan, Muhammed ibn Daud, den andre sultanen av seldjukernas ätt. Se Seld-j u k e r och Persien, historia. A'lpax, en fransk lättlegering av aluminium och kisel, liknande silumin (se d.o.). Alpbindning, en skidbindningsmodell (rottingbindning), som användes vid backåkning, framför allt i Alptrakterna, där den även benämnes Liljenfelder Bindung. Se Skidlöpning. Alpboskap, gemensam benämning på en del höglandsraser i Alptrakterna. Se N ö t k r e a-t u r. Alperna, Europas mäktigaste bergssyslem, sträcker sig som ett brett bälte av bergskedjor och berggrupper i en båge från Nizza-Savona i n.v. och n. riktning till Genèvesjön—St. S:t Bernhard—Dora Baltea samt därefter i n.ö. och ö. riktning till Wien-Marburg. A:s gräns mot Apennierna, vilka av de flesta alpforskare anses vara en direkt fortsättning på A., utgöres av Col di Altare. I v. och centrala A. ligga bergskedjorna tätt tillsammans och ha där sin största höjd och minsta bredd (c:a 135 km.), men åt ö. divergera de, bliva lägre och övergå i randberg utan skarp avgränsning mot omgivningen. På Veronas meridian (11° ö.l.) nå A. sin största bredd (c:a 250 km.), östalpernas n. bergskedjezon går vid Wien över i Karpaterna, den inre zonen avgränsas mot ungerska slätten genom skarpa brottlinjer el. går utan skarpare gräns över i ett backlandskap. De s. östalperna gå omedelbart över i Dinaridiska alperna. Gränsen brukar dragas mellan Laibach och Görz. A:s längd från Savona till Wien beräknas till c:a 1,200 km., ytvidden är 175,000 kvkm. Till A:s bergssystem höra också Jurabergen (se d.o.), som i trakten av Lac Bourget gå över i de franska alperna. Innehåll: Indelning .... sp. 754 Djurvärld ... sp. 764 Topografi .... „ 757 Befolkning .. „ 765 Uppkomst ... „ 757 Ekonomisk ge- Klimat ..... „ 761 ografi ...... „ 765 Växtvärld ... „ 763 Samfärdsel .. „ 766 Indelning. På geologiska och geografiska grunder indelas A. i Västalperna och östalperna. Till Västalperna hör den del av A., som ligger v. om en linje dragen från Bodensjön, genom Rhens och Hinterrheins dalgångar, över Splügenpasset till Lago di Como; till östalperna den del, som ligger ö. därom. Västalperna indelas i sin tur i Centralalperna el. Schweiziska alperna och de egentliga Västalperna el. Franska (Fransk-italienska) alperna. Gränsen dem emellan dragés från Genèvesjön genom Rhönedalen, över Col Ferret (n.v. om St. S:t Bernhard) till Aosta och längs Dora Baltea. Både Väst- och Östalperna ha en centralzon av kristallina bergarter. På nordsidan ha båda en kalkzon, som i Västalperna, i sht i Schweiz, går omedelbart över i centralzonen men i östalperna skiljes från denna genom stora längddalar, östalperna ha också i s. en kalkzon, som saknas i Västalperna. Dessutom äro Västalperna högre än östalperna; många bergmassiv nå över 4,000 m. (se kartan) och ha större relativa höjdskillnader på korta avstånd (Mont blanc 4,810 — Chamonix 1,039 m.). Endast i s.v. nå östalperna över 4,000 m. (Piz Bernina 4,052 m.). — Västalperna kunna indelas i tre huvudzoner: den inre gnejszonen, den yttre gnejszonen och Franska kalkalperna. Den inre gnejszonen omfattar L i g u r i s k a alperna, mellan Col di Altare och Col di Tenda, med Eima Marquareis (2,649 m.), C o t-tiska alperna, från Stura och Col de Lar-che till Dora Riparia och till övre Durance i v., med Monte Viso (3,843 m.), samt Gr a j iska alperna, mellan Dora Riparia — Monte Ge-nèvre och Dora Baltea — Lilla S:t Bernhard, med Gran Paradiso (4,061 m.). — Den yttre gnejszonen omfattar Havsalperna, mellan Col di Tenda, Stura, Durance och Var, med Punta delFArgentera (3,397 m.), Dauphiné-alperna mellan Durance, Isère och Drac, med den mäktiga Pelvouxgruppen (Les Ecrins, 4,103 m.) samt Savojiska alperna, mellan Isère och Rhöne, med Montblancmassivet (4,810 m.), — Franska kalkalperna indelas i Provencealperna, mellan Var och Durance, med Mont de la Chens (1,713 m.), Drömealperna, mellan Durance, Drac och — 753 — — 754 —