ALSTRÖMER därst. 1723, prästvigd 1727, kyrkoherde efter sin fader i Leksand 1731, pastor primarius 1734, biskop i Växjö 1742 samt i Strängnäs 1748, uppförd på förslag till ärkebiskop 1758, teol. d:r 1732. Som filosof hävdade A. en modifierad kartesia-nism i strid med Leib-niz, som teolog motarbetade han pietis-men; han ivrade för svenska språket och dess rättskrivning samt för ökad folk undervisning. I prästeståndet åtnjöt han aktning ss. en av de äldre mössornas mera representativa personligheter. Särsk. kämpade han 1740/41 för fredens bevarande. B.Lz. Alstringslinje el. g e n e r a t r i s. En rät linje, som efter någon viss lag rör sig i rymden, beskriver därvid en s.k. regel- el. linjeyta och bildar i sina olika lägen dennas räta alstrings-linjer. Om t.ex. linjen vrider sig så, att den ständigt går genom en fix punkt, framställer den vid sin rörelse en kon, som kan betraktas som sammanfattningen av sina alstringslinjer el. generatriser. * Z-n. Alstrup, Carl, dansk skådespelare (f. 1877). A. spelade 1896—1904 älskare och hjältar i landsorten, var 1904 —11 anställd vid Fre-deriksbergs teater, 1911—13 vid Central-teatret, 1913—22 och 1923—28 vid Scala, 1922—23 vid Betty Nansen-teatret och ledde 1928 Sönder-bro teater. A. är en ytterst populär revyskådespelare med drastisk fantasi och förlösande humor, en kuplettföredragets mästare, under Scala-perio-den denna scens bärande kraft. A. har också låtit höra sig i Sverige. G.K-g. Alströmer, friherrlig ätt, härstammande från borgaren i Alingsås Tore Karlsson, far till A. 1), som antog namnet Alström och 1751 adlades A. Två av dennes söner i första giftet, A. 2) och 3), erhöllo 1778 friherrlig värdighet, och den förre blev stamfar för den ännu fortlevande friherrliga ätten. Den adliga ätten utslocknade på svärdssidan med A. 4). De äldre familjemedlemmarnas papper finnas i Uppsala univ. bibi. — Litt.: C. A. Brolén, ”Om Alströmerska brefsamlingen i Uppsala universitetsbibliotek” (1917). G.Cqt. 1) Jonas A., industriidkare och patriot (1685—1761). A. lämnade tidigt hemmet för att förtjäna sitt uppehälle, bl.a. som handelsbiträ-de och renskrivare, följde 1707 en landsman till London och blev handelsbokhållare på dennes kontor, varefter han 1710 grundade ett eget handelshus och blev engelsk medborgare. A., som i England skapade sig en förmögenhet, glömde icke sitt hemland; med smärta såg han ”sitt kära fäderneslands barn skicka pengar till ett främmande land för varor, dem de lika väl kunde tillverka hemma”, och han övervägde möjligheten av att även i Sverige grunda en textilindustri. Under resor i England, Tyskland, Frankrike och Nederländerna studerade han med iver och med vaken blick de industriella anläggningarna, begav sig hösten 1724 till Sverige och lade grunden till Alingsås manufakturverk (se d.o.). Avgörande för hans skapelses framtid blevo de förbindelser, som han lyckades knyta med politiker ur det blivande hattpartiet. En ”societet” med Fredrik I i spetsen bilda des inom dessa inflytelserika kretsar bland äm-betsaristokratien och handelsvärlden (1725), och snart tävlade regering och ständer om att stödja företaget. Ss. ”ett moderverk och en skola till andra manufakturiers befordran i riket” beviljades det från riksdagen 1726/27 ständigt stegrade understöd i form av lån, premier, tullförhöjningar o.d. Först med hattarnas fall vid 1765/66 års riksdag kom den avgörande brytningen med denna statens under-stödspolitik, som åt A:s många företag berett en framgång, som ej motsvarade deras prestationer. Med allt sitt levande intresse för den svenska industriens förkovran och sitt verks framgång saknade näml. A. verkligt ekonomiskt sinne och ledarbegåvning. I st. för att koncentrera driften på fullt lönande artiklar splittrade han den på en mängd grenar och specialiteter, för vilka yrkesskickliga arbetare saknades. Följden blev undermåliga varor och höga pris, osäljbara lager och — nya statslån för att täcka de oundvikliga förlusterna. Då A. tvangs att tillbringa sin mesta tid i Stockholm, kunde han ej heller med kraft sköta ledningen av sina många företag. Hans insats i det svenska näringslivets historia blev därför i främsta — 781 — — 782 --