ALSTAD Alsters herrgård. växter i varmhus och en art, A. austra'lis, t.o.m. på kalljord i Medelhavsländerna. O.Gz. Alstad, två socknar i Skytts hd, s.v. Skåne. Se Fru Alstad och Västra Alstad. Alstahaug, hd i Nordland fylke, n.v. Norge, vid Vefsenfjord; 91,7» kvkm.; 1,549 inv. (1920). Alstenöy, ö utanför Vefsenfjorden i s. delen av Nordland fylke, n.v. Norge; 153,27 kvkm.; 2,839 inv. (1920). Längs öns mitt går en 1,066 m. hög granitkedja, ”De syv söstre”. H.S-n. Alster, sv. namn på benved (se d.o.), förr även benämning på vissa Salix-arter, ss. knäckepil och korgvide (se d.o.). Alster. 1) S:n i Väse hd, Värmlands län, n.ö. om Karlstad mellan sjöarna Gapern och Alstern; 128,53 kvkm., därav 111,42 land; 1,538 inv. (1928; 14 inv. pr kvkm.); 35,24 kvkm. odlad jord (1919; 31,8% av landarealen), 55,os kvkm. sikogs- och hagmark. Pastorat i Nyeds kontrakt, Karlstads stift. G.N. 2) Egendom i Karlstads landsförsamling och hd, Värmlands län, vid Alsteråns utflöde i Vänern, 1% mantal, med stor valskvarn, vattensåg och tegelbruk. Taxeringsvärde 1,093,600 kr. Här föddes Gustaf Fröding 1860. Ägare Handels-a.-b. P. G. Jansson, Kristinehamn. C.V.J. Utsikt över Alster i Hamburg. Alster, en 52 km. lång biflod till Elbe från n., utmynnar i Hamburg, där den bildar de små sjöarna Aussenalster och Binnenalster. Dess nedre lopp är kanaliserat. M.P. Alsterberg, Anders Gustaf, fysiolog (f. 2% 1892), fil. d:r i Lund 1922, docent i allmän fysiologi s.å. Förutom arbeten i fysiologi och limnologi, bland vilka må nämnas ”Die respi-ratorischen Mechanismen der Tubificiden” (1922), ”Die Sinnesphysiologie der Tubificiden” (1924), ”Die Nahrungscirkulation einiger Binnenseetypen” (1924), har A. utarbetat nya vattenanalytiska metoder, särsk. för bestämning av syre, nitrat, nitrit, svavelsyrlighet och sulfit i naturliga och förorenade vatten. H.B-n. Alstern, sjö i Brattfors s:n, Värmlands län, n.v. om Filipstad i Klarälvens preglaciala dalgång, 157,5 m.ö.h.; 64 m. djup. A. har fått sin allmänna topografi bestämd av sprickdalen och de omgivande isälvsavlagringarna, vilka senare bilda Brattforsheden (se d.o.). A. avrinner till sjön Lungen, Lungsälven och Tims-älven. G.N. Alstern, sjö i Alsters s:n, Värmlands län. A. avrinner till Vänern genom Alsterån. G.N. Alsterån, upprinner i Hjärtasjön (n.v. om Sävsjöström, Kronobergs län), genomflyter sjön Alstern och har sedan i stort sett ett östligt lopp till c:a 4 km. s. om Allgunnen (se d.o.), där den gör en skarp krök åt n. Dessförinnan bifurkerar den c:a 2 km. n.v. om Knivingaryds station med Snärjbäcken, genom vars, åtminstone sträckvis, markerade dalgång A. under preglacial tid haft sitt lopp. Från Allgunnen utsänder A. två grenar, en åt n. och en åt s., vilka båda utfalla i Hultnässjön (n.o. om Allgunnen). Härifrån och till utloppet i Kalmarsund vid Pataholm har A. övervägande s.o. riktning, flerstädes bildande bifurkationer (se d.o.). J.C. Alsterån, å i Värmlands län, ö. om Klarälvens flodområde, avvattnar till Vänern ett flertal sjöar, bland dem: Horrsjön, Acksjön, Lilla och Stora Böckeln, Mången, Borssjön, Molkomssjön, Gapern och Alstersjön. G.N. Alsto'nia, växtsläkte av fam. oleanderväxter, omkr. 30 arttr i tropiska Asien, Australien och Polynesien, samtliga träd. Av A. schola'rit fås s.k. korkträ (se d.o.) och ditabark, vilken senare innehåller en beskt smakande alkaloid och användes mot tyfus och febrar. O.Gz. AlstonFn, alkaloid i barken av Alsto'nia constri'cta, hemmahörande i Australien. J.H. AlstrFn, Eric, biskop (1683—1762), studerade i Tyskland, Nederländerna och England, blev fil. mag. i Greifswald 1708, akademisekreterare i Uppsala 1719, prof, i teoretisk filosofi — 779 — — 780 —