tillåtet att taga med på färder ett mindre a. (portativt a.) el. en utsmyckad relikgömma, som ofta hade form av en hopfällbar platta, kallad resealtare. A. skulle under de första kristna årh. icke vara utsmyckat; endast corpus Christi samt symbola, d.v.s. de heliga böckerna, skulle pryda det. Krucifixet var också under långa tider den enda el. huvudsakliga utsmyckningen. Mot det första årtusendets slut började dock en rikare utsirning att framträda. Altarbordets framsida dekorerades med ornament, snart också figur- reliefer i sten, trä el. metall, bordskivan belädes också med dyrbart material, och vid el. under Kristus på korset fortsatte utsmyckningen på liknande sätt som på bordets framsida. Utsmyckningens nedre parH, framför bordet, ofta bestående av en sammanhängande skiva, kallades antemensaleei. antependium, det senare namnet uppkommet av ett (numera åter alltmera förekommande) nedhängande kläde (jfr Kyrklig skrud). Den övre uppsatsen på altarbordet kallas superfrontale. De äldsta i Norden bevarade altarverken bestå av träskivor med målade reliefer el. belagda med utsirade metallplåtar. I Danmark och särsk. i ALTARE Sönderjylland har denna metallkonst florerat under 1200-talets förra del. I Sverige finnes ett utmärkt sådant a., kommet från Broddetorp i Västergötland till Statens historiska museum; det består av ett antemensale, indelat i ett flertal reliefpartier, samt ett därmed sammanhängande övre parti, som uppgår något innanför bordets kant — så att plats lämnas för böcker och ljus — och där bildar en undersats, varpå det rikt utsmyckade krucifixet reser sig. — På altarbordet ställas även praktfulla stakar med ljus, måhända en kvarleva från den judiska Antemensale i förgylld, driven och graverad koppar från Lyngsjö kyrka, Skåne. O. 1180. Trol. saxiskt arbete. tempelutsmyckningen, men påminnande de kristna om instiftelsen vid nattetid av altarets sakrament. Omkr. a. ställdes redan i den gammal-kristna kyrkan fyra kolonner, uppbärande ett tak (tabernakel, se d.o.), varifrån lampor nedhängde; det hela kunde slutas genom draperier, s.k. ciboriealtare. — När helgonens kvarlevor förvarades i praktfulla skrin (se Helgonskrin), sattes dessa vanl. å altarbordets bortre del (retro, därav namnet reta'bulum, retabel, för större altarverk). Framför detta sattes en skärm, prydd av målningar el. reliefer, indelad i tre el. flera avdelningar; krucifixet anbringas då vanl. (i mindre skala) ä — 791 — — 792 —