ALTMARK ran, god scengestalt och en viss dramatisk ge-staltningsförmåga utgöra hennes förnämsta tillgångar för sångscenen. Hon har även med framgång uppträtt som konsertsångerska. Sedan 1918 är hon g.m. organisten Ragnar Al-thén. G.M. Althi'n, C a 1 e b, konstnär, konstpedagog (1866—1919), överlärare i frihandsteckning sedan 1896, i figurteckning från 1912 vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm. A. upprättade 1896 Althins målarskola, som spelat en betydelsefull roll inom svenskt konstliv. Bland hans egna arbeten märkas fresker i Uppsala domkyrka, i Sofiakyrkan i Stockholm samt i kyr korna i Örebro, Härnösand, Sollefteå och Sundsvall. A. var även verksam som grafiker. G.V. Althorn, bygelhorn (se d.o.) med ventiler i ess (se Transponerande instrument) och med omfånget A-ess2. F.S-l. Althorp [ä'lparp], Lord, engelsk statsman, se S p e n c e r, John Charles. Althu'sius, Johannes, tysk statsfilosof (1557—1638), prof, i Herborn, senare syndikus i Emden. A. var en framstående representant för den naturrättsliga samhällsuppfattningen (se N a t u r r ä 11) och företrädde en radikal folksuveränitetsteori, enl. vilken regeringsmaktens bärare äro underordnade medborgarnas gemenskap och ha till uppgift att utföra dess vilja. Huvudarbeten: ”Politica” (1603), ”Dicæ-ologiæ libri tres” (1617). G.A. Altichiero [-kiä'rå], da Z e v i o, italiensk målare, verksam i Verona och Padova under se- Altichiero: Den helige Georgs martyrium. 26 Uppslagsbok. I. nare hälften av 1300-talet. 1 sin konst hade A. tagit starka intryck från Giotto men utbildade jämte sin lärjunge Avanzo en självständig realistisk-målerisk stil, där både miljö och figurer närma sig det levande livet. Som hans förnämsta verk anses hans fresker i kapellet San Fe-lice i kyrkan Sant’ Antonio i Padova (1379); vidare har han utfört en rad målningar med motiv ur den helige Georgs liv i det närbelägna Georgskapellet samt några fresker i Sant’ Ana-stasia i Verona. G.V. Altime'ter, instrument för barometrisk höjdmätning. — Altimetri, se Höjdmätning. Alti'ngia, växtsläkte av fam. Hamamelida'-ceæ. På Sumatra och Java förekommer A. ex-ce'lsa, rasamalaträdet, vars väldiga, pelarlika stam når en höjd av omkr. 60 m. och en tjocklek av över 2 m. Dess hårda, bruna, balsam-doftande ved lämnar ett högt skattat virke. Sto-raxharts erhålles ur arter av A. och det närstående släktet Liquida'mbar (se d.o.). O.Gz. Altita, fågelart, se S t j ä r t m e s. Altkirch [-kir^], stad i s. Elsass vid floden Ill; 3,008 inv. (1921). A. har bomullsväverier och tegelfabrikation. Arrondissementet A. omfattar 654 kvkm. och har 45,902 inv. (1921). M.P. Altklarinett, träblåsarinstrument av rör-bladsinstrumentens grupp. Se Klarinett. Altklav, användes i notskrift för sådana musikinstrument (även sångstämmor), som röra sig på gränsen mellan bas- och sopranklav (F-klav och G-klav), särsk. altviolin och valthorn. Nyttan är påtaglig. Ettstrukna C placeras mitt på det femliniga systemet och har lika relation uppåt och nedåt, varigenom man slipper den eljest nödtvungna ständiga växlingen mellan lägre och högre klaver. Se Kla v. Pre. Altmann, Wilhelm, tysk musikskriftställare (f. 1862), 1915—27 föreståndare för musik-avd. i preussiska statsbibl., Berlin. A. har utgivit ”Chronik des Berliner Philharmonischen Or-chesters 1882—1901” (1902), ”Richard Wag-ners Briefe nach Zeitfolge und Inhalt” (1905), ”Kammermusik-Literatur-Verzeichnis” (1910— 28), ”R. Wagners Mein Leben” (1923), ”Hand-buch für Streichquartettspieler” (1928). F.S-l. Altmark, område, beläget v. om Elbe, n. om Magdeburg, införlivades 1415 med Markbran-denburg i samband med att Fredrik av Hohen-zollern tillträdde detta län. A. ingår numera ss. en del i prov. Sachsen. N.H-g. Altmark, by vid staden Stuhm, Ostpreussen, där under fransk bemedling Sverige och Polen 1629 ingingo ett stillestånd på 6 år, enl. vilket Polen åt Sverige inrymde de svenska erövring- — 801 — — 802 —