AMBROSIUS Det inre av en ambulansbil. som författats av Milarius, kallad Ambrosias-ter el. Pseudo-Ambrosius. A. avled 397 i Milano och firas 4 april. Attribut: bikupa, gissel. — Ännu oumbärlig är den benediktinska editionen av A:s’ verk genom Du Frische och Le Nourry (1686—96, omtr. 1748—51, 1781—82). Ballerini har utgivit A:s verk (1875—86). — Litt.: E. de Broglie, ”Les saints, S:t Ambroise” (1899); G. M. Dreves, ”Aurelius Ambrosius” (1893); E. Buonaiuti, ”Sant’ Ambrogio” (1923); R. Wirtz, ”Der heilige Ambrosius und seine Zeit” (1924). T.S-d. Ambro'sius, Johan Mathias, pedagog (f. % 1843), fil. d:r i Lund 1868, adjunkt vid Lunds folkskoleseminarium 1869, folkskoleinspektör i Lunds stift 1874—81, för Göteborgs stad 1882—1908; ordf, i Allm. sv. föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjuka 1916— 28; medlem i flera kungl. kommittéer av pedagogisk art. A. har utgivit bl.a. ”Om den förnuftiga känslan” (1868), ”Läsebok för småskolan” (1885—86), som utkommit i många uppl., ”Undersökning av sinnesslöa barns psykiska ut-vecklingstillstånd” (1919—20), m.fl. N.Lhl. Ambro'sius Bogbinder, dansk upprorsman (d. 1536), valdes 1529 till borgmästare i Köpenhamn. A. gjorde sig känd som ivrig luteran och ledde 1530 bildstormen i Köpenhamn. På gr. av sina sympatier för Kristian II, med vilken han legat i brevväxling, blev A. 1531 avsatt. Efter Fredrik I:s död var han en av ledarna för motståndet mot Kristian III; han blev under grevefejden (se d.o.) åter insatt som borgmästare i Köpenhamn. Ss. sådan ledde han med seg energi 1534—35 stadens försvar emot konungens anhängare. Omedelbart efter det han slutligen måst giva kampen förlorad, tog han sig själv av daga. S.Bln. A'mbrus, Z o 11 å n, ungersk novellist och estetiker (f. 1861), 1917 direktör för den ungerska nationalteatern. A har skrivit fina, psykologiska berättelser och romaner, bl.a. ”Kung Midas”, ”September”, ”Ninives förstöring”, ”Baron Bercsenyi”. A. är även en framstående översättare. — Litt.: B. Leffler, ”Ungersk litteratur i sv. övers.” (1922). [A-f N.] Ambue'lla, Amboella, biandfolk av hu-vudsakl. banturas kring övre Kuando i s.ö. Angola, Afrika. Hyddorna, runda med kägelfor-migt tak, äro i sumptrakter ofta byggda på pålar. A:s enda husdjur äro hund och höns. Åkerbruket står jämförelsevis högt. A. äro skickliga sjömän och fiskare. Sina spjut och pilspetsar tillverka de själva av järn, och de väva bomullstyg på enkla vävstolar. A. styrdes av hövdingar, men voro skattskyldiga under Ma-rutseriket. W.K-rn. Amulakra'lampuller, ambulakralföt-t e r och ambu’akralsystem, se Taggbud i n g a r. Ambulans [-a'gs] (fra. ambulance, till lat. ambula're, gå omkring). 1) För sjuktransport avsett kommunikationsmedel, med sjukbår ap-terad vanlig cykel el. motorcykel, motorbåt, järnvägsvagn etc. Störst betydelse ha numera härvidlag automobilerna, och ambulansbilar av olika typer ha under den senare tiden kommit till stor användning inom sjuktransportväsendet. För landsdelar med stora avstånd till sjuk-vårdsanstalter och dåliga kommunikationsleder kommer otvivelaktigt sjuktransport i luften alltmer att användas. I övre Norrland, med sta- Motorcykelambulans. — 859 — — 860 —