AMEGHINO nare deltog A. i utarbetandet av lagarna 1919 om naturminnesmärkens fredande och ang. nationalparker. Som ordf, i turistföreningen inlade A. synnerliga förtjänster om turistväsendet i Sverige. E.K. 3) Carl Gustaf A., arkitekt (f. 19/s 1864), avlade avgångsexamen från Konsthögsk. 1890, blev arkitekt i överintendentsämbetet 1902, avdelningschef vid Stockholms byggnadskontor 1907 samt arbetschef vid Drottningholms slotts restaurering s.å. Bland A:s verk märkes bl.a. den stora terrassanläggningen framför Kärnan i Hälsingborg. G.W.W. Ameghino [-gi'nå], Florentino, argentinsk paleontolog (1854—1911), av italiensk börd; föreståndare för naturhistoriska nationalmuseet i La Plata. A., som utförde ett betydelsefullt arbete genom utgrävning och samlande av paleontologiskt material från Sydamerika, har utgivit en rad för världsdelens paleonto-iogi grundläggande verk. E.D-r. Ameglio [ame'Iå], Giovanni, italiensk militär (1854—1921), officer vid inf. 1875, överste 1904, generalmajor 1910 och generallöjtnant 1912. A. deltog med utmärkelse i abessinska fälttåget 1896 och i Tripoliskriget 1911—12, där han bl.a. erövrade staden Bengasi (1912); fungerade som guvernör i Cyrenaica och Tri-polis 1912—18, varefter han sistnämnda år blev chef för 10:e armékåren (Neapel). E.Bz. Ameiva [amel'-], ödlesläkte av fam. Te'jidæ (se d.o.). Omfattar o. 30 arter, samtliga i Syd- och Mellanamerika, där de i viss mån kunna sägas ersätta Gamla världens äkta ödlor. Den vanligaste arten är A. suriname'nsis, ett c:a 50 cm. långt djur, på ryggen gulgrönt, på sidorna brungrönt med lodräta, svarta streck och i rader ordnade blåa fläckar. Gräver gångar i jorden och lägger däri sina 1,6 cm långa ägg. E.D-r. Ainela'nchier, Aro'nia, växtsläkte av fam. rosväxter, underavd. äppelväxter, omfattande buskar el. lågvuxna träd med helbräddade, ofta håriga blad, vita blommor i hängande klasar och små äppleliknande, svart- el. rödblå frukter. A. vulga'ris (ova'lis), blåbägg, inhemsk i Mellan-och Sydeuropa, planteras ofta som prydnads-buske och förekommer understundom förvildad. Även en annan art, A. canade'nsis, ka-nada-blåhägg, planteras ej sällan i trädgårdar. O.Gz. Ameland, en av de västfriesiska öarna, Nederländerna, 7 km. från kusten, tillhör prov. Friesland. A. är 21 km. lång med största bredden endast 4 km. Areal 60 kvkm. Befolkningen lever av fiske, skeppsfart och boskapsskötsel. M.P. Amélie-les-Bains [ameli^lä-bå'], kurort i dep. Pyrénées Orientales, s.ö. Frankrike, vid sammanflödet av Tech och Mondony 243 m.ö.h. 20 källor med svavelhaltigt vatten av en temperatur av 31°—63°. G.N. A'melung, W a 11 h e r Oskar Ernst, tysk klassisk arkeolog (1865—1927), studerade under vidsträckta resor de grekiska och romerska antikviteterna och bosatte sig 1896 i Rom, där han i o. 30 år verkade som forskare, föreläsare och skriftställare, särsk. vid det tyska arkeologiska inst. Även många skandinaver har A. haft till åhörare. Bland hans skrifter märkas jämte några verk om antikviteterna i Am Ende: Barnhuvud, radering. Florens: ”Die Skulpturen des Vatikanischen Museums” (1903—08), ”Die Antikensammlung-en in Rom” (”Moderner Cicerone”, 1904; ny uppl. 1913) samt övers, från Catullus och So-fokles. E. Wrgl. Amen (hebr., ”visserligen, säkert”), bibliskt uttryck för bekräftande av en annans tal, en föreläst förbundsakt, ed, bön etc.; därav användningen i bönen hos judarna, de kristna och muhammedanerna. G.Bsm. Am Ende, Hans, tysk målare, etsare och skulptör (1864—1918), utbildad i München och Karlsruhe 1884—89, sedan bosatt i Bremen. A:s målningar och raderingar avbilda oftast det nordtyska hed- och mosslandskapet. [G. V.] — 863 — — 864 —