AMERIKA världsdelar. Här skall endast framhållas, att i Nordamerika bådadera visa stora likheter med Gamla världen och att olikheterna mellan de två största kontinenterna alltmer ökas, ju mer vi gå åt s. Mellan Syd- och Nordamerika finnes stor olikhet. Bland världsdelarna har näst Australien Sydamerika, som under lång tid var isolerat från Nordamerika, jordens mest ålderdomliga djurarter. A:s människovärld bestod före de vitas ankomst av indianer (se d.o.), som bebodde hela området upp till tundrorna utmed N. Ishavet, där eskimåerna (se d.o.) strövade. Alltjämt ha eskimåerna kvar sitt utbredningsområde; i Nordamerika n. om Mexiko spela däremot numera indianerna en obetydlig roll som befolkningselement; likaså betyda de relativt litet i de mest tempererade delarna av Sydamerika: Argentina, Chile och s. Brasilien. Inom övriga områden utgöra de en väsentlig del av befolkningen. En grov uppskattning anslår flertalet indianer av relativt oblandat blod i Amerika till 20 mill. Biandfolk, huvudsaki. mellan vita och indianer (mestiser), vita och negrer (mulatter), indianer och negrer (sambos) utgöra kanske 40 mill., rena negrer 15 mill. Resten, över 2/s av A:s folk, utgöres av vita. Utmärkande för världsdelen är således den påfallande stora procenten av biandfolk mellan i sen tid blandade raser. Största antalet negrer finnas i Förenta staternas s.ö. del, där majoriteten är oblandad; i Brasilien och Guayana beräknas finnas 3 mill. negrer, medan negerrasen kan spåras i kanske 10 mill. biandfolk. Ostindier, kineser och japaner utgöra smärre befolkningselement. — Huvudmassan av de vita n. om Mexiko utgöres av germanska folk med engelska som dominerande språk. Dock utgöra fransk-kanadensare, som tala franska, ett kompakt befolkningsområde kring nedre S:t Lawrencefloden på 2 % mill. människor, och den senare tidens starka invandring av romanska och slaviska element har satt spår i de n.ö. staterna. Det övriga A:s vita befolkning utgöres övervägande av romanska element. Språket är där spanska utom , i Brasilien, där språket är portugisiska. H.N. Fomlämningar. Den förhistoriska perioden sträcker sig i Amerika betydligt längre ned mot nuv. tid än på ö. halvklotet men synes gå minst lika långt tillbaka som där. Flintredskap av fullt paleolitisk karaktär ha påträffats, och på olika platser i Brasilien, Argentina och Nordamerika har man stött på rester av människor och numera helt utdöda djurarter, som anses kunna dateras till dilu vialtiden. — Talrika s.k. kökkenmöddingar (se d.o.), innehållande redskap av ben och sten samt skelettdelar av människor, möta längs vidsträckta partier av Nord- och Sydamerikas kuster. — Till Nordamerikas mest iögonfallande minnesmärken från förhistorisk tid höra de s.k. mounds, vanl. regelbundet anlagda, av sten el. jord uppförda vallar och högar, c:a 30 till 100 m. höga och med en diameter av upptill 300 m. Sin huvudsakliga utbredning ha de i Mississippis, Missouris och Ohios floddalar fram till staterna vid Mexikanska viken. De torde i allm. ha tjänat olika religiösa ändamål; en grupp utgöres av väldiga gravhögar, innehållande lämningarna av ända upp till 500 lik. Förr tillskrevos de ett särskilt folk, de s.k. moundbuilders, men anses numera vara uppförda av förfäderna till de vid tiden för Amerikas upptäckt där bosatta indianstammarna, bland vilka cherokeserna intogo en framskjuten plats. Fyndmaterialet är rikt: konstrikt utformade kannor och flaskor, med halsar och grepar försedda kärl, fat och skålar a* Mound i Jefferson county, Arkansas. lera i olika färger, djurformade piphuvuden; av metall vapen och redskap av koppar, ofta pläterade med silver; även verktyg av sten förekomma. Till kläder ha använts grovt vävda tyger, bastväv och tyger av djurhår samt hopsydda läderstycken. I Colorados, Nya Mexikos och Arizonas samt angränsande delar av Mexikos högplatåer möta vittomfattande stads-anläggningar med flera våningar höga hus, s.k. pueblos. Man skiljer mellan: 1) de egentliga pueblos, uppförda av sten el. tegel i dal sänkor och på sandstensplatåernas svårtill gängliga höjder; 2) cave-divellings, grottbo ningar, naturliga el. konstgjorda grottor i branta bergssluttningar; 3) cliff-dwellings, klipp boningar, befästa platser i naturliga grottor på svårtillgängliga branter. I dessa pueblos har man funnit målade lerkärl, försedda med upphöjda ornament samt figurer av människor och djur, framförallt fåglar. De talrika målningarna på klippväggar och enstaka klippblock tillskrivas pueblo-indianernas förfäder. — Betydligt högre i utveckling hade de stam — 871 — — 872 —