AMERIKA tar, Nordamerika och Sydamerika (se d.o.), vilka förbindas genom det 75 km. breda Panamånäset och som först under geologiskt sen tid (tertiärtiden) förenades med varandra. I lika sen tid uppkommo de sund, som skilja Grönland från Nordamerika och dess arktiska öar. — I sin vidaste bemärkelse omfattar A. utom den sammanhängande kontinenten även Grönland och de arktiska öarna i n., vartill komma Västindiska öarna och andra smärre ögrupper. Området mellan Tehuantepec- och Panamånäset brukar betecknas som Central-el. Mellanamerika (se d.o.). A:s areal utgör 42,9 mill. kvkm., 8 °/o av jordens landmassa, därav Nordamerika (med Mellanamerika) 24,5 mill. kvkm. och Sydamerika 17,8 mill. kvkm. Nordamerikas folkmängd 1928 kan beräknas till 160 mill., Sydamerikas till 70 mill., sammanlagt 230 mill., c:a 11 °/o av jordens befolkning; 1828 beräknades den till 40 mill. — Grönlands nordspets, Kap Morris Jesup, når 83° 35' n.br., medan Diego Rami-rez-öarna, Eldslandsgruppens sydligaste öar, nå 56° 51' s.br. Den som Sydamerikas sydligaste punkt vanl. uppgivna Kap Hoorn ligger på 55° 59' s.br. — Fastlandets nordligaste punkt är Kap Murchison på Boothiahalvön på 71° 54' n.br., dess sydligaste udde är Kap Froward på 53° 54' s.br. I rak n.-s.-riktning har A. således en utsträckning av 14,000 km., om öarna medräknas 15,500 km. Nordamerika har sin västligaste udde långt åt n., Kap Prins Wales på 168° v. Igd fr. Gr. samt sin östligaste i Kap S:t Charles på Labradorhalvön på 55° 38' v. Igd. I förhållande till Nordamerika är Sydamerika förskjutet åt ö. Dess västligaste udde, Punta Parina, ligger på blott 81° 20' v. Igd, dess östligaste, Kap Branco, på 34° 41' v. Igd. — Av Nordamerikas areal utgöres över 4 mill. kvkm., 17 °/o, av öar, medan av Sydamerikas endast 1 °/o utgöres av öar. Emellertid utgöras öarna i Nordamerika huvudsaki. av de ogästvänliga arktiska öarna och Grönland, och halvöarnas huvudmassa ligger inom nordliga bredder (Alaska, Labrador). Det kulturgeografiska värdet av Nordamerikas större sönderdelning är därför ringa. — Båda världsdelarnas fastland uppvisa en triangulär form, båda avsmalnande åt s. Sin största ost-västliga bredd uppvisa därför världsdelarna långt åt n., Nordamerika på ung. 60° latitud — 6,000 km. bred —, Sydamerika på breddcirkeln ung. 6° s.br., 5,000 km. Utmärkande för båda är ett högt, ungt berg-och platåland i v., stora slätter i de centrala delarna och gamla, delvis nedbrutna bergområden i ö. och n.ö. Det gemensamma namnet på den väldiga, 15,000 km. långa v. vecknings-kedjan ärKordillererna (se d.o.), i Syd amerika också kallade Anderna (se d.o.). De nå sin största bredd, 1,600 km., under 40° n.br., sin största höjd i Sydamerika, där Acon-cagua, 7,960 m., är kontinentens högsta topp. Mellan Panamånäset (82 m.ö.h.) och Tehuantepec (207 m. ö.h.) gå de mellanamerikanska Kordillererna. Dessa utgöra ett senare tillfogat avsnitt i den väldiga bergskedjan. De stora centrala slätterna i Nordamerika avvattnas av Mississippi—Missouri och dess bifloder till Mexikanska viken, av Mackenziefloden till Ishavet, av Saskatchewan-Nel.sonfloden m.fl. till Hudsonviken, av S:t Lawrenceflodens vattensystem till Atlantiska havet. Medan de väldiga slätterna kring Hudsonbay utgöras av ur-bergsterräng (den kanadensiska urbergsplatån), vila de övriga delarna av de centrala slätterna på lagrade bergarter el. utgöra i s. och s.o. mäktiga svämlandsslätter (se Nordamerika). Appalacherna, bergskedjan ö. om slätterna, men även urbergsterrängen i n.ö. Labrador, höjer sig till 2,000 m:s höjd. — Sydamerika uppvisar också ett centralt slättområde av jämna platåländer på lagrade bergarter el. mäktiga flodslätter. De genomrinnas av La Platas, Amasonflodens och Orinocos väldiga flodsystem och nå utefter dessa floder fram till Atlantiska havet. I ö. ligga högre och äldre platåländer och kuperade bergområden, där även urberget träder i dagen (Brasiliens och Guayanas högland). — De stora slätternas betydelse framträder i att 66 °/o av Nordamerikas och nästan 70 % av Sydamerikas yta ligger under 500 m:s höjd. Nordamerikas medelhöjd beräknas till 730, Sydamerikas till 580 m. På gr. av högplatåernas vidsträckta utbredning i Nordamerika (24 °/o av ytan ligger över 1,000 m.) blir Nordamerika näst efter Asien den av jordens världsdelar, som har den största medelhöjden. — Den utsträckning genom alla klimatbälten och höjdzoner, som A. äger, gör att klimatförhållandena lämpligast beskrivas under de båda världsdelarna. Större delen av Nordamerika faller inom den tempererade zonen (Mellanamerika dock under den tropiska), medan huvudmassan av Sydamerika hör tropikerna till. Till sin växt- och djurvärld har Nya världen ej varit så rikt utrustad som den gamla, särsk. i fråga om för människan nyttiga kulturväxter och husdjur. Majs, potatis och tobak äro dock viktiga kulturskänker från A. Av husdjur fun-nos utom hunden endast laman, alpackan och vicunan vid de vitas ankomst. Denna brist på husdjur har varit av stor negativ betydelse och hämmat en större åkerbrukskultur hos den inhemska befolkningen. Den inhemska floran och faunan får sin skildring under kontinentens — 869 — — 870 —