AMIDA (är mig) sanningen”, uttryck, som i sin grekiska form uppgives härröra från Aristoteles. A'mida, buddistisk gudomlighet, se A m i-t a b h a. Ami'der, amidoföreningar, syre-a m i d e r, kemiska föreningar, vilka kunna betraktas som ammoniak, NH3, i vilken väteatomer ha ersatts av syreradikaler: CH3CO . NH2 (CH3CO) 2 . NH (CH3CO) 3 . N acetamid diacetamid triacetamid primär amid sekundär amid tertiär amid (imid) A. bildas vid upphettning av fettsyrornas am-moniaksalter, genom inverkan av ammoniak på estrar, syrehaloider el. syrenitriler, genom anlagring av vatten till syrenitriler. [E.M.P.W.] AmidFner, kemiska föreningar, vilka härledas från syreamiderna (se A m i d e r) genom utbyte av syre mot imidresten NH; så ger t.ex. acetamid CH3CO . NH2 acetamidin CH3C: NH . NH2. [E.M.P.W.] Amidol [-då'l], diaminofenol; användes ss. fotografisk framkallare. Amiel [amjä'l], Henri F r é d é r i c, franskschweizisk förf. (1821—81), prof, i filosofi vid univ. i Genève. A. gav sin tungsinta reflexion lyriskt uttryck i en serie föga beaktade diktsamlingar och dikter: ”Les grains de mil” (1854), ”11 pen-seroso” (1858), ”La part du rève” (1863), ”Jour å jour” (1880) m.fl. Stort intresse väckte de efter hans död utgivna dagboksanteckningarna ”Fragments d’un journal intime” (2 bd, 1883— 84; ny ed. 1924; i sv. övers. ”En drömmares dagbok”, 1900, 6 uppl. 1925). I detta verk, en djuplodning i det egna jagets värld, driver A., som över huvud är starkt påverkad av germanska idéer, självkritiken och självanalysen så långt, att det psykologiska intresset hos honom förlamar förmågan att leva och handla; skygg för verkligheten flyr diktaren till drömmens värld. — Litt.: T. Bohlin, ”Henri Fré-déric A.” (1921). Kritisk uppl. av dagboken utgavs av B. Bouvier (1922). Hj. G. Aniiens [amjå'], huvudstad i dep. Somme, n. Frankrike vid floden Somme; 91,576 inv. (1926). Floden, som här förgrenar sig kring flera öar, har lämnat vatten till en mångfald kanaler, vilka också givit A. namnet Venise du Nord. A. ligger i det stora nordfranska textilindustridistriktet och har bomulls- ocb linneindustri med tillverkning av sammet ocb dukar. Olika slag av bonneterie-varor, strumpor, underkläder, schalar, mössor och sportkostymer framställas. Urspr. anlagd som brostad har A. blivit en betydande järnvägsknut vid den kanaliserade Sommefloden. — A., vars anor gå tillbaka till Frankrikes förromerska tid, då det var huvudort för ambianernas stam, hade under medeltiden högst växlande öden. Det tillhörde vid olika tider den franska kronan, som ofta bortförlänade det; det var sålunda en tid huvudort för grevarna av Amienois och tillhörde 1435—77 hertigarna av Burgund. Under nyare tid har A. oavbrutet tillhört Frankrike; bemärkta händelser i dess historia äro freden i A. 1802 mellan Napoleon samt England och dess allierade samt striderna kring A. under världskriget. Det besattes av tyskarna, men återtogs inom kort av de allierade och förblev därefter i omedelbar närhet av stridslinjerna samt led svårt av tyska bombardemang. G.N.;S.Bln. A. har flera gamla byggnadsverk, men av större betydelse blott katedralen, som är Frankrikes största kyrka och ett av den gotiska stilens allra förnämsta verk. Den tillkom 1220—88 och blev i flera avseenden mönstergivande. Dess grundplan, med omgång i koret och kapellkrans samt det östligaste kapellet utdraget, går igen både i Kölner-domen och i Uppsala domkyrka. Byggnadsproportionerna äro storslagna (mittskeppet är 143 m. långt och 42 m. högt) men ädla och harmoniska. Västpartiet har två aldrig fullbordade torn och å fasaden den rikaste indelning och utsmyckning med tre huvudportaler, gallerier, rosfönster m.m. Skulpturerna här, liksom på s. korsflygelns fasad, äro konstnärligt högtstående och höra till medeltidens förnämsta. Vid mittportalen i v. Kristusfigur på mittpela-en till västfasaden av katedralen i Amiens. — 891 — — 892 —