AMMANATI talet och grundade därigenom den s.k. talmetoden (se d.o.), som sedan vidare utbildades av Samuel Heinicke (se denne). — Sina erfarenheter på detta område nedlade han i två betydelsefulla arbeten: ”Surdus loquens” (1692) och ”Dissertatio de loquela” (1700). J.B-t. Ammana'ti, Bartolommeo, italiensk bildhuggare och arkitekt (1511—92), lärjunge av Sansovino och Bandinelli. Som bildhuggare tog A. starka intryck av Michelangelo, vilken han efterbildar med en viss bravur, särsk. i Ammarfjället. ett par ståtliga gravmonument i Padova och Rom. Hans mest bekanta verk är den väldiga Neptunusbrunnen i Florens. Bland hans byggnadsverk må nämnas fasaden till Collegium romanum i Rom, Trinitåbron, klostergården till San Spirito samt hans mästerverk, det 1579 fulländade Palazzo Giugni, alla i Florens, ävensom flera palats i Lucca. G.V. Ammarfjället, fjällmassiv i Sorsele s:n, n. delen av Västerbottens län. På s.ö. sidan av dess högsta parti, Spångfjället, 1,906 m.ö.h., ligger en glaciär. A. är jämte N. Storfjället Västerbottens enda glaciärförsedda fjäll. H.S-n. Ammblad kallas tjocka och köttiga, i allm. på upplagsnäring rika blad, ss. lökfjäll, bladen hos vissa groddknoppar m.fl. O.Gz. Ammer, Amper, biflod från v. till Isar, s. Bayern. A. upprinner invid österrikiska gränsen på Hoch Platte, Ammerberget, 2,082 m.ö.h., genomflyter Ammersjön och kallas därefter Amper. Kring A:s övre lopp ligger Ammer-gau med byn Oberammergau (se d.o.). A. mottager från h. avlopp för Würm- el. Starnbergsjön. — Ammersjön ligger 532 m.ö.h.; areal 46,5 kvkm., längd 16 km., maximidjup 82,5 m. M.P. Ammern, ö i Re vsunds jön (se d.o.), Jämtland; 61 kvkm. ön, som är en av Sveriges största insjööar, uppfyller sjön till c:a s/4. H.S-n. Ammerån, å i Jämtland, n. biflod till Indalsälven. Amme'ter, sammandragning av ordet am-pèremeter. Se Elektriska mätinstrument. Ammia'nus MarcellFnus, från Antiokia i Syrien, romersk historieskrivare, till börden grek (o. 330—400 e.Kr.), kämpade under Julianus mot alemannerna och perserna och skrev ”Res gestæ”, en fortsättning av Tacitus’ historiska verk, i 31 böcker (14—31 bevarade), omfattande tiden 96—378. — Litt: W. Ensslin, ”Zur Geschichtsschreibung und Weltanschauung des A. M.” (1923). [WJV.] Ammo'bium, växtsläkte av fam. korgväxter, med tvenne i Nya Syd-Wales inhemska arter. A. ala'tum, en gråluden ört med vingkantad stam, pärlemorvita blomkorgar och torra, hinnaktiga hålkfjäll, odlas ofta i trädgårdar och användes som eternell till kransar (sandeternell, sand-immortell). O.Gz. Ammocæ'tes, larv till nejonöga, Petromy'zon. Se Nejonöga. Ammode'nia, se Nörelsläktet. Ammody'tes, ett släkte av benfiskar. Se T o-bissläktet. Ammoma'nes, latinskt släktnamn på sandlärkorna (se d.o.). Ammon, egyptisk gudomlighet, se A m o n. Ammon. 1) Ghristoph Friedrich von A., tysk protestantisk teolog (1766—1850), prof, i Erlangen och Göttingen, överhovpredikant i Dresden. A. intog en förmedlande ställning i förhållande till de rationalistiska och supra-naturalistiska riktningarna inom teologien, som på 1800-ta-let ivrigt bekämpade varandra, och skrev ett flertal dogmatiska arbeten, som hävdade denna förmedlingsteologi. Av hans skrifter märkas ”Die Fortbildung des Christentums zur Weltreligion” (1833—35), ”Geschichte des Le-bens Jesu” (1842—47). S.N. 2) Friedrich August von A., tysk läkare (1799—1861), prof, vid kirurgisk-medi-cinska akad. och föreståndare för polikliniken i Dresden, skrev arbetet ”Die ersten Mutter-pflichten und die erste Kinderpflege” (1827, sv. övers. 1844). Han var även verksam på ögonsjukdomarnas område. [E.M.P.W.] Ammona'1, se Aluminiumsprängämnen. Ammo'niak, kem., NHg, förekommer i naturen så gott som uteslutande i form av salter — 903 — — 904 —