AMMONIAKKRUT Ammoniakkrut, se Sprängämnen. Ammoniakliniment, Linime'ntum ammonia-ca’tum, en blandning av 25 delar 10-procentig ammoniak och 75 delar olivolja. J.H. Ammoniaksalpeter, se Ammoniumsal-t e r. Ammoniaksalter, se Ammoniumsalter. Ammoniaksodaprocessen, se Soda. Ammoniaksuperfosfat, gödningsmedel, är en blandning av superfosfat med ammonium-sulfat. Blandningsförhållandet uttryckes medelst procenttalen, som angiva den garanterade halten av kväve och fosforsyra, t.ex. ’/#, •/it. [E.M.P.W.] Ammoniakvatten el. gasvatten kallas den vattenlösning av ammoniak och olika ammoniumsalter (karbonat, klorid, sulfid o.s.v.), som erhålles vid gasverken, då lysgasen tvättas med vatten. A. innehåller varierande mängder (c:a 1 %) fri ammoniak och användes som utgångsmaterial för ammoniakframställningen. O.S-g. Ammo'nios, Hermeias’ son, nyplatonsk tänkare från slutet av 5:e årh. e.Kr., lärjunge av Proklos (se denne) och ledare av Alexandria-skolan. Enl. Damaskios och Fotios var han en betydande matematiker och astronom. Inom logiken utlade han Aristoteles’ och Porfyrios’ skrifter. A-f N. Ammo'nios Sakkas (A. säckbäraren), proletärfilosof i Alexandria (o. 175—240 e.Kr.), urspr. kristen, senare avfälling och grundläg-gare av nyplatonismen (se d.o.), vars ypperste tänkare, Plotinos, var hans lärjunge. Om A:s’ egna läror, vilka aldrig förlänades skriftens form, är föga känt A-f N. Ammoni'ter, semitiskt folk, bosatt ö. om Jordan, s. om Jabbok, besläktat med Israel, enl. sagan (1 Mos. 19:30 ff.) avkomlingar till Lot. Med israeliterna levde de i ständigt krig och besegrades av Jefta, Saul och David. 854 f.Kr. kämpade a. vid Karkar med araméerna och Israel mot assyrerna. Under persernas herravälde sökte de hindra Nehemja att bygga upp Jerusalem. Senare uppgingo de i araberna. Huvudstad Rabbat-Ammon; huvudgud Milkom. [G.ösm.] AmmonFter, en utdöd, mycket artrik under-ordn. av de fyrgälade huvudfotingarna, besläktad med den nu levande Naiftilus (se P ä r 1-båtsnäcka). Den inre organisationen är okänd, och endast de yttre skalbildningarna äro bevaiade; hos de egentliga a. var skalet inrullat i en plan spiral, ornerat el. glatt och avdelat i kamrar genom veckade el. krusade mellanväggar. Dessa voro fästade vid skalens innersida i en mer el. mindre komplicerad linje, lob-linjen el. suturlinjen, vars förlopp har stor betydelse för a:s systematiska indelning. Ge nom den mycket förlängda sammanväxnings-linje, som erhålles, och de starka stöttor, som kammarväggarna därigenom bilda, får skalet betydande motståndskraft mot vattnets tryck. Djuret var endast medelst en liten del av manteln fästat vid skalet på embryonalkammaren. Tillväxten skedde därigenom, att djuret flyttade sig ut ett stycke i skalet, varvid av kroppens bakre betäckning bildades en sträng, sifonen, som utgör förbindelsen mellan djuret och skalets inre delar. Samtidigt förlängdes skalet utåt vid mynningskanten, och en ny bonings-kammare bildades. Så uppkommo bakom den yttre, i vilken djuret låg, allt flera tomma kamrar, s.k. luftkamrar, genomdragna av sifonen, kring vilken avsattes ett sifonrör, av samma byggnad som skalet. Hos många former har man funnit ett tvådelat lock, A'ptychus, som tillslutit boningskammarens mynning. — A. variera mycket starkt; över 5,000 arter äro beskrivna. De äro synnerligen goda ledfossil (se d.o.), i det att samma art förekommer i horisontalt vitt avlägsna bildningar. Detta be-lor troligen därpå, att efter djurens död de tomma skalen fördes omkring av vågorna och havsströmmarna och icke genast sjönko till botten. — De äldsta a. förekomma i översta silur och de yngsta i övre kritan. En systematik av a., som ju måste grundas på skalet enbart, blir naturligt nog mer el. mindre konstlad. Länge uppställde man släktena efter loblinjens förlopp: Goniati'tes med enkel, båg- el. sicksackformad loblinje, i silur till och med karbon, Cerati'tes med bågformig, enkelt delad loblinje, i perm och trias, samt Ammo-ni'tes med mer el. mindre bladformigt förgrenad loblinje, i trias, jura och krita. Emellertid ha å ena sidan dessa ”släkten” så stor omfattning, att de enl. nutida åskådning omsluta många familjer, och å andra sidan genomgå en del skilda typer var för sig samma utveckling från enklare till mera förgrenad loblinje, vadan de efter denna karaktär uppställda släktena snarare äro ”stadier” i en utvecklingsserie. — Vid början av kritperioden inträdde a. i en ny och egendomlig utveckling, i det att skalet, som förr varit regelbundet inrullat i en plan spiral, då antog nya former, så att spiralen lossades och till och med drogs ut till en rät linje el. rullades upp i en skruv. — I Sverige förekomma a. såväl i Skånes stenkolsförande formation som i kritan (A. Stobæ'i). Som fyndorter för a. i kritan må nämnas Köpinge i s.ö. och Ivö i n.ö. Skåne; i den yngsta kritan, da-nien, saknas a. helt och hållet. Jfr Skåne, geologi. K.A.G. Ammo'nium, H4N, den positiva jonen i ammoniumsalter, ej känd i fri form men väl löst — 907 — — 908 —