AMNÉUS Ammrötter hos Dahlia variabilis. larna (se d.o.); 2 arter i vårt land, störst är A. sabulo'sa, den vanliga sandstekeln. H.W-n. Ammotra'gus, ett släkte bland de slidhorna-de idisslarna, tillhörande underfam. Capri'næ. Se M a n f å r. Ammrot kallas en hos vissa tvååriga örter (morot, beta) förekommande uppsvälld huvudrot, som innehåller upplagsnäring till ett följande års skottut-veckling. Även birötter ombildas stundom till ammrötter (Dahlia, Orchis, svalört). O.Gz. Ammundsen, Ove Valdemar, dansk teolog (f. 1875), prof, i kyrkohistoria vid Köpenhamns univ. 1901, biskop i Haderslev stift 1923, en av danska kyrkans delegerade vid Ekumeniska mötet, medlem i Ekumeniska fortsätt-ningsnämnden. A. har utgivit bl.a. ”Novatia-nus og Novatianismen” (1901), ”Den unge Luther” (1907), ”Sören Kierkegaards Ungdom” (1912), ”Krig og krigförende Kristne” (1916), ”Lutherbogen” (1917), ”Den kristne Kirke i 19. Aarhundrede” (1925). S.N. Ammunition [-Jo'n] (till lat. ad, till, och mu-ni'tio, befästning), eg. förnödenheter, som måste tillföras eldvapen före skottlossning, och som utgöras av projektiler, drivmedel (krut) med omhölje (kardus, hylsa) samt tändmedel. A:s olika delar förenas till patroner vid gevär, kulsprutor och snabbeldspjäser. A. användes även som benämning på handgranater, flygbomber m.fl. projektiler, vilka icke utskjutas ur eldvapen, samt stundom på spräng- och tändmedel, avsedda för sprängningsarbeten av olika slag. Se Drivmedel, Patron, Projektil, Tändmedel. R.Sbg. Ammunitionsfabrik. Svenska statens a. ligger å Marieberg (Stockholm) med en avdelning å Karlsborg. Tillverkningen omfattar huvudsaki. gevärsammunition samt hylsor och tändmedel av alla slag. R.Sbg. Ammunitionskolonn. Inom en svensk arméfördelning finnas en infanteriammunitionsko-lonn, lastad med gevärsammunition och handgranater m.m., samt en artilleriammunitions-kolonn, medförande kanon- och haubitsammu-nition. Ammunitionskolonner och ammuni-tionsersättningskompani benämnas gemensamt ammunitionstrupper. E.O.B. Ammunitionstjänst kallas den verksamhet. som avser att ersätta under strid förbrukad ammunition. Den är inom svenska armén ordnad sålunda: de stridsutvecklade trupperna ersätta förbrukad ammunition från ammuni-tionsplatser, där deras ammunitionsvagnar och -kärror avlasta ammunition; tömda fordon återfyllas vid ammunitionsersättningsplatser, vilka bakom stridsfronten upprättas av arméfördelningens ammunitionsersättningskompani. Till sistnämnda platser och även till ammuni-tionsplatserna framföres ammunition av ammunitionskolonner, lastade med ammunition från fältförråd och etappförråd. E.O.B. Ammunitionsutredning kallas den myckenhet stridsammunition av visst slag (artilleri-, torped-, min-), som skall medföras å ett ör-logsfartyg. A:s storlek bestämmes med hänsyn till fartygets taktiska uppgifter, kanonernas eldhastighet, utrymmen för förvaring m. m. En a. skall finnas ombord och en el. två i reserv. H.S-k. Amnehärad, s:n i Vadsbo hd, Skaraborgs län, mellan Vänern och Skagern; 115,4 kvkm., därav 106,46 land; 2,942 inv. (1928; 25 inv. pr kvkm.); 20,21 kvkm. odlad jord (19°/o av landarealen), 71,i» kvkm. skogs- och hagmark (1919). I A. ligga Gullspångs elektriska kraftstation, som äges av Kraft a.-b. Gullspång-Munkfors, kisel-järnverk med elektriska smältugnar, som ägas av Gullspångs elektrokemiska a.-b., Otterbäc-kens hamn- och lastageplats samt egendomen Ribbingsfors. — Pastorat: A. och S. Råda, N. Vadsbo kontrakt, av vilka A. hör till Skara stift och S. Råda till Karlstads stift. G.N. Amnesi' (till grek, nekande a och mnesis, minne), minnesförlust. Amnesti' (grek. amnestéi'a, glömska), efterskänkande av ådömt straff för vissa klasser brottslingar el. arter av brott, huvudsaki. politiska sådana. I äldre tider brukade man vid kungl. bemärkelsedagar i Sverige utfärda s.k. pardonsplakat, men gällande sv. R.F. är skriven med tanke endast på benådning av viss bestämd person (§ 26). Huruvida konungen äger meddela a. — som numera endast är tänkbar vid politiska brott — är omtvistat. — En bestämmelse om a. plägade förr inflyta i fredsfördrag, vid fästningars kapitulering o.d. Jfr Nåd. E.K. Amnéus, Axel Johan, läkare (1833—81), med. d:r 1865, lasarettsläkare i Borås 1868, praktiserade som läkare bland skandinaviska sjömän i London 1874—75, andre stadsläkare i Göteborg sedan 1876. A. författade ett flertal på sin tid starkt kritiserade rättsmedicinska skrifter, vilka behandla historiskt ryktbara personers dödssätt, t.ex. ”Om kronprinsen Karl Augusts dödssätt” (1865), ”Om Gustaf II — 913 — — 914 —