AMUNDSEN Egyptiska amuletter i form av heliga skalbaggar, skarabéer. vitt skilda slag. Naturfolken begagna dels naturliga, dels konstgjorda, med vilka de tro sig kunna motverka de onda makternas spel. Till den första kategorien räknas klor och tänder av vilda djur, orm- och växtgift, vilket förvaras i särskilda behållare etc. Samma skyddande verkan anses också upphittade, äldre tiders stenredskap äga. I forntiden voro ammu-letter i allmänt bruk; hos egypterna och kal-déerna begagnades gjutna figurer i form av guda- och demonbilder samt heliga djur (se S k a r a b é) el. tunna metallplattor med inristade figurer och heliga tecken; hos judarna ädelstenar samt guld- och silverplåtar med trolldomsformler; hos grekerna ringar av järn, s.k. samokratiska ringar; hos romarna hals-och armband samt diadem av metall, ädelstenar med magiska tecken etc.; hos germanerna Stenyxa, använd som amulett, för att skydda mot ”ältan”. Småländsk, nu i Nordiska museet. Sländtrissformig amulett, ”ält-sten”, från Västmanland, nu i Nordiska museet. torshammare, brakteater med runformler, rötterna och andra delar av vissa växter o.d. Även bland de kristna spred sig trots förbud bruket av amuletter, mariamedaljer, gudslamm (se A g n u « De i) o.s.v. Se bl.a. A 1 f k o r s. [J.E.F.] Amu'lius, mytisk konung i Alba Longa, berövade sin broder Numitor tronen och gjorde dennes dotter Rhea Silvia till vestal (se d.o.). Då hon det oaktat blev moder till Romulus och Remus, lät A. fängsla henne och befallde sina män att dränka barnen, som emellertid räddades och sedermera, efter att ha dödat A., återinsatte Numitor i hans rätt. H.Sj. Amundsen, R o a 1 d Engelbregt Grävning, norsk polarforskare (1872—1928?). A. blev Amundsen hösten 1906 i Nome. student i Kristiania 1890, studerade först medicin, men gick 1894 till sjöss och avlade styr-mansexamen 1895, deltog i ”Belgicas” färd 1897—99 för bestämmandet av den magnetiska sydpolen, varunder man låg fastfrusen i isen under 13 mån. v. om Grahams land. A:s intresse för jordmagnetiska spörsmål väcktes under denna resa, och själv beslöt han sig för — 937 — — 938 —