ANGELICA SALUTATIO Angelica silvestris. brett slidomfattande, parbladigt delade blad och vita el. gulgrå blommor i stora, klotformi-ga flockar. I Sverige finnas 3 arter. A. silve'st-ris, strätta, har i början rödlätta, senare vita blommor och förekommer allmänt på fuktiga ängsmarker och i skogar. A. archange'lica (Archange'lica officina'lis), kvanne, med grönaktigt vita blommor, når över 2 m:s höjd och växer i n. Europas och Asiens bergstrakter samt på Västgrönland. Dess unga stammar och skott användas i nordligare trakter som grönsaker, dess aromatiska rötter (a n g e 1 i k a-r o t, se d.o.) och frukter som läkemedel vid magsjukdomar samt till beredning av likör och essenser. O.Gz. Ange'lica saluta'tio, se A v e Maria. Angelici'n, se Angelikarot. Angelico [anjä'likå], Fra Giovanni, da F i e s o 1 e, med sitt världsliga namn G u i d o di P i e t r o da M u g e 11 o, italiensk målare (1387—1455), ingick tidigt i dominikanorden, där han antog namnet ”Fra Giovanni”, sedan på gr. av sin fromhet och sitt änglalika väsen kallad Angelico el. Beato Angelico, vistades först i klostret i Fiesole, tidvis också i Cortona, där han framträdde som målare; han flyttade 1436 med Fiesolebröderna till det av Medicéer-na nyanlagda klostret San Marco i Florens, vilket genom A:s bilder blivit en av den religiösa konstens förnämsta helgedomar. Här målade han huvudsaki. fresker med stora, enkla sce ner, ss. den korsfäste med en dominikanmunk, madonnan tillbedd o.s.v. Nästan alla celler samt även refektoriet och korridorerna fingo sådana andaktsbilder. Dessutom var A. flitigt sysselsatt som tavelmålare; de flesta stora museer, även utanför Italien, besitta nu sådana tavlor av honom. Bland de främsta står här den stora tabernakelbilden i Uffizisamlingen, Florens, med madonnan och barnet omgivna av skaror tillbedjande och lovsjungande änglar. I tavel-bilderna bibehåller A. den medeltida guldgrunden. Hela hans uppfattningssätt överensstämmer med medeltidens frommaste och ädlaste. Genom guldgrunden och genom den enkla, rena färgpåläggningen erinra A:s tavlor om miniatyrkonsten, som också sannolikt utgjort utgångspunkten för hans utbildning. I freskerna verkar han mera modern och förtrogen med renässansens teknik och hjälpmedel. Perspektiv och skuggmålning komma här mera till sin rätt, så framför allt i de bildserier, han under sitt sista årtionde utförde i Vatikanen i Rom samt i ett kapell vid domen i Orvieto. Fresker- En lapp insamlar Angelica. Målning från Oviken, Jämtland, av Johan Tirén. — 1091 — — 1092 —