angoulème denne) ledda nationalistiska styrelsen, som stod i direkt motsättning till sultanens legitima regering i Konstantinopel och 1922 upphävde denna, varvid Konstantinopel ss. huvudstad ersattes med Angöra (se Turkiet, historia}. C.G.Th. Angoraskinn, skinnen av angoragetter och vissa andra orientaliska getraser; användas till mattor o.d. S.k. angoratäcken härröra mestadels från engelska fårraser. [E.D-r.] Angoraull, även mohair el. k ä m e 1 u 11 (felaktigt kallad ”kamelull”), håret av angoraget och vissa andra orientaliska getraser; färgen vit, grå el. svart; hårens längd 12—18 cm. Användes till glansgarn, plysch, ss. inslag i halvsidentyger o.s.v. [E.D-r.] Angostu'ra-bark, Cortex angostu'ræ (verus), erhålles av Galipe'a officina'lis (Cuspa'ria offi-cina'lis) och Cuspa'ria trifolia'ta, båda tillhörande fam. Ruta'ceæ, resliga träd, växande i Venezuela och kring Orinocofloden. Barken har en aromatisk, angenämt bitter smak och användes förr som febermedel, numera mest vid matsmältningsrubbningar och dysenteri i form avangosturabitter samt till beredning av likör, angostura. Den innehåller flera med kininet besläktade alkaloider, en glykosid, ett bitterämne och eterisk olja. Förfalskas och ersättes med andra barkar (Cortex angostu'rce spu'rius}, även giftiga sådana, t.ex. barken av Strychnos nux vo'mica. J.H. Angouleme [ägoläTn], huvudstad i dep. Cha-rente, v. Frankrike, på en kulle mellan Cha-rente och dess biflod Anguienne, 35,994 inv. (1926). Katedralen S:t Pierre i romansk stil, färdig 1128 och senare restaurerad, är berömd. Beläget i s.v. vindistriktet har A. stora brän-nerier. Pappersbruk. Tillverkning av filthattar. — Staden kallades i romersk tid Ecolisma. — Grevskapet Angoulème, omfattande även staden, innehades under medeltidens förra del av ätten Taillefer. Det hörde senare till Englands besittningar i Frankrike. Under nyare tid innehades A. av åtskilliga medlemmar av kungahuset. Jfr Bourbon. G.N.;1.A. Angoulème [ägolä'm]. 1) Charles de Valois, hertig av A. (1573—1650), oäkta son till Karl IX av Frankrike, blev på gr. av sitt deltagande i en sammansvärjning mot Henrik IV dömd till döden 1604 men benådad till livstids fängelse och frigiven 1616. Han fick 1619 titeln hertig av A. och utmärkte sig som militär under flera fälttåg. [R.G.j 2) Louis A n t o i n e de Bourbon, hertig av A. (1775—1844), äldste son till Karl X av Frankrike. A. blev 1792 ledare för emigrant-kåren i Tyskland, begav sig efter dess upplösning till Edinburgh och gifte sig 1799 med Lud- vig XVI:s enda dotter. 1814 samlade han i S:t Jean-de-Luz det legitima konungadömets anhängare, drog 12/s in i Bordeaux och utropade Ludvig XVIII till konung. Hans försök att hejda den återvändande Napoleon misslyckades. 1823 anförtroddes det honom att undertrycka den spanska revolutionen, vilken uppgift han genomförde. Under sin fader Karl X:s regering understödde A. hemliga ultrarojalis-tiska stämplingar; han avsade sig efter julirevolutionen 1830 jämte sin fader alla anspråk på kronan och följde denne i landsflykt till Holyrood, Prag och Görtz. [D.G.] 3) Marie T h é r è s e Charlotte, hertiginna av A., den föregåendes kusin och gemål (1778—1851), dotter till Ludvig XVI och Marie Antoinette. A. ådagalade tidigt ett gott förstånd och en ovanlig viljekraft. Hon fängslades 1792, men utväxlades 1795 till Österrike, varefter hon begav sig till Wien och gifte sig 1799 i Mitau. A. återvände med Ludvig XVIII till Paris; vid Napoleons återkomst sökte hon i Bordeaux hålla stånd mot honom; han skall ha Hertiginnan av Angoulème. Målning av Gros. — 1117 — — 1118 —