ANILINFÄRGER nar stjärnbilderna i zodiaken (djurkretsen, se d.o.): Sunt Aries, Taurus, Gemini, Cancer, Leo, Virgo Libraque, Scorpius, Arcitenens, Caper, Am-phora, Pisces. För versens skull har Sagittarius utbytts mot Arcitenens, Capricornus mot Caper och Aqua-rius mot Amphora. C.V.L.C. Anicet-Bourgeois [anisä'-borzQa'], A u g u s-t e, fransk teaterförf. (1806—71). A. skrev sedan 1825 en mängd på sin tid populära folkstycken, skådespel såväl som lustspel, vådeviller och opera-comique-texter, ofta i förening med andra, A. Dumas d.ä., P. H. Féval, J. P. Aniene-fallen vid Tivoli. Lockroy, A. M. B. Gaudichet-Masson m.fl. Av hans stycken äro flera uppförda i Sverige, bl.a. ”La petite Fadette” (”Lilla Fadette”, 1854) efter George Sands roman, senare undanträngd av Charlotte Birch-Pfeiffers ”Syrsan”. G.K-g. Anidros [-å's], se A n h i d r o s. Anie'ne, A n i o, flod i mellersta Italien, biflod från v. till Tiber. A. bildar de berömda vattenfallen vid Tivoli, genomflyter Campag-nan och mynnar i Tiber 3 km. n. om Rom, som fordom genom vattenledningar fick dricksvatten från A. Längd 118 km. M.P. AnileFn, handelsnamn för vissa anilinfär-ger. Anili'der, syrederivat av anilin och andra aromatiska baser, bildas genom kokning av basen med syran. Se Acetanilid. Anili'n, aminobensol, f eny la m in, kemisk förening, C6H5 . NH2, som förekommer i stenkolstjära och bildas vid reduktion av nitro-bensol. A. är en färglös olja, luktar svagt aromatisk, kokar vid 184°, är ett gott lösningsmedel för många eljest svårlösliga föreningar (indigo, svavel) och användes för framställning av många färgeritekniskt och farmaceu-tiskt viktiga föreningar. Tekniskt framställes a. ur nitrobensol genom reduktion med järn och saltsyra (även elektrolytiskt el. medelst svavelföreningar). Nitrobensol erhålles genom inverkan av salpetersyra på bensol; utgår man från råbensol, får man en blandning av nitrobensol och nitrotoluoler, ur vilken utvinnes en anilinolja, som består av a. och toluidiner, och som användes för framställning av röda färgämnen (”rödolja”). Skiljer man toluol och bensol genom rektifikation, så ger den rena bensolen rent a. (”blåolja”). Anilinsalt, klor-vätesyrat a., C6Hg . NH2 . HC1, erhålles genom att mätta a. med klorväte; användes för svart-färgning av bomull. [E.M.P.W.] Anilinblått, trifenylrosanilin, ett tjär-färgämne. Färgbasen C20H18N3(C6Hg)3O bildas vid upphettning av rosanilin med överskjutande anilin. Dess klorvätesyrade salt förekommer i handeln som gentiana-, ljus-, sprit-, opal- el. finblått. De lösliga natriumsalterna användas ss. alkaliblått (Nicholsons blått), resp, vattenblått (opal-, siden-, bomullsblått o.s.v.) för färgning av ylle, siden och betad bomull. [E.M.P.W.] Anilinfärger benämnas olika konstgjorda organiska färgämnen, hörande till skilda grupper, som framställas av anilin el. den därmed i nära sammanhang stående basen toluidin. Eftersom såväl anilin som toluidin i sin tur erhållas ur stenkolstjära, utgöra a. en del av de talrika s.k. tjärfärgämnena (se d.o.), som utvinnas härav. — Den storartade anilinindu-strien, vars utveckling är ett lysande exempel på samarbete mellan teori och praktik och på praktiskt utnyttjande av vetenskapligt-kemiska undersökningar, grundar sig på A. W. Hof-manns (se denne) klassiska undersökningar över anilin och dess föreningar. Den första tekniskt framställda anilinfärgen var mauvein (violett), som engelsmannen Perkin 1856 erhöll av anilin genom behandling med kaliumbikro-mat och svavelsyra. A. W. Hofmann iakttog 1858 bildningen av anilinrött, som kort därpå fabricerades av Verquin i Lyon och fördes i handeln under namn av fuksin. Av stor praktisk betydelse var upptäckten av Lauths vio — 1125 — — 1126 —