ANNERSTEDT Annerstedt, släkt, härstammande från en bonde i Annerstads s:n, vars son Petrus blev kyrkoherde i Femsjö s:n och antog namnet Annerstadius; detta namn försvenskades till A. av sönerna, bland dem teol. prof, i Uppsala Daniel A. (1721—71), bekant som förf, av talrika tillfällighetsverser och hattpolitiska konjunkturskrifter, farfar till A. 1). G.Cqt. 1) T h u r e A., teolog (1806—80), docent i pastoralteologi vid Uppsala univ., biskop i Strängnäs 1852, riksdagsman, led. i kommittéerna för nya predikotexter 1849—50 och för ny kyrkohandbok och katekes 1854—56. Ss. biskop hade A. svårt att komma till rätta med de frireligiösa rörelserna; ortodox som kyrkomän, var han personligen fördragsam. S.N. 2) Per Samuel Ludvig A., den föregåendes brorson, jurist (1836—1904), jur. utr. kand. 1863, akademiadjunkt 1865, led. i Lagbyrån 1871, i Nya lagberedningen 1874, prof, i kriminal- och processrätt 1876, revisionssekreterare och byråchef för lagärenden 1877, 1879 expeditionschef i Justitiedep., justitieråd 1883 —84, ordf, i Nya lagberedningen 1884, president i Kammarrätten 1892, justitieminister 1896— 1901. — A:s vetenskapliga arbeten kunna icke skattas högt. Däremot har han inom lagstiftningen gjort en bestående insats, deltagit i utarbetande av 1875 års lagfarts- och intecknings-lagar, 1877 års utsökningslag och 1879 års dik-ningslag. A:s nästan 10-åriga lagberedningsarbete på reform av processväsendet ledde till åtskilliga förslag men ej till de allmänna lagar, som åsyftats, och blev en besvikelse. Som justitieminister gav nan däremot direktiv till checklagen 1898, lagen om boskillnad s.å., om straffregister 1900, revision av reglerna om fullföljd av talan i högre instans 1901 och den s.k. Äkarpslagen 1899. Mindre lyckad blev en partiell reform i giftermålsbalkens förmögenhets-rättsliga bestämmelser. A. invaldes 1887 i A.k. som frihandlare, övergick 1890 till F.k. Hans utnämning till justitieminister var en av E G. Boströms s.k. överraskningar och vållade åtskillig oro. 1896 framlade A. ett rösträttsförslag enl. proportionella grunder. A. var ordf, i det utskott, som handhade 1904 års läroverksorganisation, och deltog ivrigt i de nordiska juristmötena. E.K. 3) C 1 a e s A., den föregåendes kusin, biblio-teksman, historiker (1839—1927), fil. d:r i Uppsala 1868 (”Grundläggningen af svenska väldet i Livland 1558—1563”), docent i historia s.å., förestod e.o. professuren i historia 1879—81, bibliotekarie 1882, universitetsbibliotekarie 1883—1904, en av de aderton 1901. Den storhetstid, som den historiska forskningen upplevde vid Uppsala univ. under A:s ungdomsår, markeras av namnen Carlson, Malmström, Styffe, Odhner, Forsell, Hjärne. Till denna lysande konstella tion slöt sig värdigt även A.; hans förtjänstfulla förvaltande av professuren 1879—81, den om lika stor lärdom som kritisk skärpa vittnande editionen av ”Scriptores rerum svecicarum”, III (1871—76), det mönstergilla första bandet av ”Uppsala universitets historia” (1877), allt syntes visa hän på att A. efter Malmströms övergång till Riksarkivet 1882 skulle bli dennes efterträdare som prof. Men en annan uppgift erbjöd sig samtidigt; det förestod chefs-skifte vid Uppsala univ.-bibl., där Styffe närmade sig pensionsåldern. Av hänsyn till den konkurrent, som A. skulle fått om professuren, och i känsla av att hans arbetsduglighet skulle komma univ. ännu bättre till nytta på den, sådana förhållandena voro, just nu särsk. krävande bibliotekarieposten, valde A. den senare och kom att under 21 år fungera som Upp-salabibliotekets högste styresman på ett sådant sätt, att det med skäl kunnat sägas, att A. vid sidan av Erik Benzelius framstått som den store nydanaren av Sveriges största bibi. Hela sin utomordentliga arbetskraft, pliktkänsla och lärdom satte han in på nyordning av de rika men i kaotiskt skick befintliga samlingarna och lyckades genomföra den jätteuppgift detta innebar, personligen nykatalogiserande så gott som hela manuskriptsamlingen; genom myndigheternas välvilja bereddes möjligheter för nyinredning av läsesal, expeditionslokal och utvidgade bokmagasin, tjänstebrevsrätt utverkades m.m., allt innebärande en reorganisation av grundläggan — 1167 — — 1168 —