ANTE-JUSTINIANSK RÄTT Antarktiska pingviner, Pygoscelis antarctica. bredningscentrum och här representeras av talrika arter. Den lägre landfaunan är synnerligen fattig och utgöres av några arter hoppstjärtar, tardigrader, kvalster, rundmaskar och insekter (skalbaggar, mottfjärilar och flugor). Många fjärilar och flugor sakna flygförmåga och ha vingarna mer el. mindre förkrympta. Den i havet levande lägre djurvärlden är emellertid synnerligen rik och innehåller åtskilliga former, som icke kunna skiljas från de i de arktiska haven förekommande arterna. Beträffande frågan om bipolärt uppträdande arter se Bipolaritet. E.D-r. Ekonomiska förhållanden m. m. Sydpolar-området är numera, sedan Arktis genom rovdrift alltför hårt skattats på sina valar, jordens viktigaste valfångstområde. Den lönande jakten på val, som bl.a. hade till följd en stadig bosättning på Syd-Georgien (A:s’ enda ständigt bebodda parti), föranledde England att redan 1908 annektera Syd-Georgien, Syd-Sandwich-, Syd-Orkney- och Syd-Shetlandsöarna, och 1917 utsträckte det sitt herravälde till hela området mellan 20°—50° v.l., s. om 50° s.br. och mellan Flugor från Antarktis. Amalopteryx maritima. Anatalanta formiciformis. 50°—80° v.L, s. om 58° s.br. (Falkland islands dependencies- c:a 8,250,000 kvkm., därav 3 mill. kvkm. land). Sedan ett norskt bolag 1923 börjat fånga val i Rosshavet, förklarade England samma år här en sektor mellan 160° ö.—150° v.l. och s. om 60° s.br. som koloniaiområde och underställde den Nya Zeeland (Ross dependen-cy; c:a 4,750,000 kvkm., därav 2 mill. kvkm. land). Frankrike, som redan tidigare lagt beslag på Kerguelen och Crozetöarna, gör sedan 1924 anspråk på bergsbruk, jakt och fiske in nom Adélie- och Wilkesland mellan 136°—142° ö.l. och 66°—67° s.br. Sydpolarområdet lämnade 1924—1925 omkr. 7 mill. fat olja, vara^ 417,565 fat kommo på de norska bolagen. H.S-n. Anta'rktisk (till grek, anti', mitt emot, och Arktos, stjärnbilden St. Björnen), mitt emot Nordpolen, sydpols-. Jfr Antarktis. AntartrFtica, medel mot gikt. Antavla, geneal., släktöversikt i tabellform: jfr Anträd och Stamträd. Ante (lat.), framför, före, se sammansättningar nedan. Jfr Anti. Antecede'ntia el. antecedentier (lat. antecede'ntia, det som går förut), föregåenden, särsk. om en persons föregående liv el. vandel. AntechFnomys. ett pungdjurssläkte, se Punghoppråtta. Ante Christum natum (lat.), förkortat a. Chr. n., före Kristi födelse. Antecipe'ra el. ar. t ici p e r a (lat. anticipa'-re, av ante, förut, och ca'pere, taga), i förväg upptaga; i förskott uppbära, t.ex. penningar; gå händelserna i förväg, föregripa, förutsätta som bekant å tidigare stadium något i tiden efterföljande. — Subst.: antecipation (anticipation) [-fo'n], i sht mus., använt om det förtidiga, ofta även dissonerande inträdet av en el. flera toner, tillhörande ett å stark taktdel omedelbart följande ackord. Antedate'ra el. a n t i d a t e r a, förse en skrivelse el.d. med ett tidigare datum än det rätta. Antediluvia'nsk, eg. från tiden före syndafloden (lat. dilu'vium), något som gör intryck av att tillhöra en längesedan försvunnen tid, urmodig, löjligt gammaldags. Ante'don, ett släkte inom klassen hårstjärnor (se d.o.). AntefFx (till lat. ante, framför, och fi'gere, fästa), ornament, vanl. palmettformigt, av marmor el. terrakotta, anbragt ss. en uppskjutande avslutning av tegelpannorna framtill vid takfoten å antika byggnader. H.Sj. Anteflexion [-fläkfo'n], framåtböjning av livmodern. Se Kvinnosjukdomar. Ante-justinia'nsk rätt, den rätt, som gällde i romerska riket, innan den romerska rätten på — 1209 — — 1210 —