ANTILOPER Antikva'risk tidskrift för Sverige, utgavs 1864 —1924 i 22 bd av Vitterhets historie och an-tikvitetsakad. Innehöll avhandlingar och uppsatser i arkeologi, konsthistoria, filologi, nu-mismatik, heraldik etc. N.L.R. Antikve'rad, föråldrad, gammalmodig, ur bruk. Antikvite'ter, konstalster från äldre tid; forn-saker, möbler, verktyg etc.; namnet förekommer även i betydelsen äldre kulturförhållanden, t.ex. romerska a. J.E.F. Antikvitetsakademien, se Vitterhets historie och antikvitetsakademien. Antikvitetskollegium upprättades 1667 på förslag av rikskanslern M. G. De la Gardie, med uppgift att utarbeta en svensk ordbok, utgiva äldre historiska skrifter samt ”grunda ett förvaringsrum för de forntidslämningar, som kunde i jorden upphittas”. Kollegiet förlädes till Uppsala och ställdes under Georg Stiernhielms ledning men flyttades 1690 till Stockholm. Två år därefter erhöll det en blygsammare karaktär i form av ett Antikvitetsarkiv, som ställdes direkt under Kanslikollegium. Föreståndaren fick namn av sekreterare och skulle samtidigt fungera som riksantikvarie. Den förste sekreteraren blev J. Hadorph, och efter honom följde J. Peringskiöld d.ä. och d.y., J. Helin samt C. R. Berch. Efter den sistnämndes död 1777 tillsattes icke någon ny sekreterare, och 1780 upplöstes arkivet helt. Det blev sedan Vitterhetsakad., som efter omorganisationen 1786 kom att övertaga större delen av Antikvitetsarkivets uppgifter. J.E.F. Antilego'mena (grek., ”motsagda”), kallas sedan 300-talet de i det nytestamentliga kanon (se d.o.) ingående skrifter, vilkas apostoliska härstamning redan då betvivlades, i motsats till de av traditionen enhälligt erkända, h o-mologumena (se d.o.). Ss. a. uppräknar Eusebius 2:a Petrusbrevet, 2:a och 3:e Johan-nesbreven, Jakobs brev och Judas brev; ang. Joh. Upp. är han tveksam. S.N. Antili'hanon, bergskedja i Syrien, se Libanon. Anti'llerna, ökedja mellan Yucatånhalvön i Mellanamerika och Venezuela i Sydamerika, 10°—23° 30' n.br., skiljande Karibiska havet från Atlanten. A. utgöra resterna av den ter-tiära bergskedja, som sammanband Nord- och Sydamerikas kordillerer med varandra. Till St. A. höra Cuba, Haiti, Puerto Rico och Jamaica. Små A. bruka indelas i ”öarna över vinden” från Jungfruöarna (Virgin islands) i n. t.o.m. Trinidad i s. och ”öarna under vinden” från Aruba i v. t.o.m. Margarita i ö. Engelsmännen använda benämningen Leeward islands för Små A. t.o.m. Dominica och Windward islands för öarna s. härom. Se f.ö. de olika öarna. A. ha sitt namn efter en å kartor från slutet av 1300-talet befintlig ö Antiglia el. Antillia. G.N. AntFllgroda, se Cystignathidæ. Anti'Hiska landkrabban, se Landkrabbor. Anti'llströmmen, se Atlantiska oceanen. Antiloca'pra, ett släkte bland de slidhornade idisslarna. Se Gaffelantilop. Anti'lochos, grek. myt.r son till Nestor; av de framför Troja kämpande grekerna var A. en av de för sin skönhet, snabbhet och tapperhet mest berömda; A. var näst efter Patrokles Akilles’ käraste vän och den förste, som bragte honom budskapet om Patrokles’ död. A. räddade sin fader från etiopernas konung Mem-non, men stupade själv för denne. Akilles hämnades honom och dödade Memnon. A:s’ aska fick sin plats i samma urna som Patrokles’ och Akilles’. W.N. Antilog [-lå'g], se Pyroelektricitet. Antilo'per, en grupp bland de slidhornade idisslarna, omfattande medelstora el. små, i allm. graciöst byggda djur. Det är svårt att angiva några för alla a. gemensamma karaktärer. De bilda en ytterst formrik och föga enhetlig grupp, till vilken man brukat föra alla slidhornade idisslare, som äro får, getter el. nötdjur. De flesta a. höra hemma i stäpp- och ökentrakter, några arter bebo skogsområden och sump-trakter, ett fåtal äro bergsdjur. Det övervägande flertalet lever i Afrika, rätt många arter träffas i Indien och det tempererade Asien; i Europa förekommer blott ett par arter (saigan och gämsen), i Amerika likaledes två (gaffelantilo-pen och snögeten). — A. fördelas på ett antal underordningar, vilkas inbördes släktskapsförhållanden ej äro utredda. De viktigare äro följande. 1) Tragelaphi'næ, buskbockar, stora el. medelstora a., vilka, ss. namnet anger, föredraga skogbevuxen terräng; de leva enstaka el. i små hjordar, horn finnas i allm. blott hos hannarna. Hit höra bl.a. den indiska nilgaun samt den afrikanska kudun och elandantilopen. 2) Redunci'nce, rörbockar, medelstora el. stora an tiloper, som i viss mån ersätta hjortarna i Afrika. Hit räknas bl. a. vattenbockarna. 3) Hip-potragi'næ, hästantiloper, stora, präktiga djur med bågformigt böjda, ofta ringlade horn; bland dem må nämnas svartantilopen, roanti-lopen, spetsbockarna och mendesantilopen. 4) Bubali'næ, koantiloper, omfattande några av de till gestalten egendomligaste bland alla a., ss. hartbesten, buntbocken och gnun. 5) Cepha-lophi'næ, dykare- el. tofsantiloper, små el. medelstora former med små, koniska, bakåtrikta- — 1233 — — 1234 —