ANTROPOMETR1 Antropogene's, människosläktets utveckling från lägre former. Antropogeografi', ”kulturgeografi”, ”människans geografi” (eng. human geography, fra. géographie humaine), behandlar människan och hennes verk i förhållande till jordytan i dess helhet el. dess delområden (de geografiska landskapen). Människan och hennes verk behandlas som betingade av jordens naturförhållanden och den geografiska miljön el. inverkande på det geografiska landskapets karaktär. A:s huvuddelar äro befolknings- och bebyggelsegeografi, ekonomisk geografi (näringsgeografi) och politisk geografi. — I fråga om a:s omfattning ha olika meningar gjort sig gällande. Medan en uppfattning vill inskränka geografien till att behandla de i landskapsbilden synliga och för densamma väsentliga karaktärsdragen och således utesluter religioner, språk och kultur ur geografiens område, vill en annan och förhärskande riktning, under motivering att dessa företeelser i hög grad inverka på den geografiska karaktärsbilden, innesluta dem i a. Deras behandling faller inom den ovannämnda befolknings- och bebyggelsegeografien. — Som den moderna a:s grundläggare räknas Friedrich Ratzel genom hans verk ”Anthropogeographie. I Grundzüge der Anwendung der Geographie auf die Geschichte1; II. Die geographische Ver-breitung der Menschen” (1882—91). Särsk. bd 2 anses ss. grundläggande. Det nuv. huvudarbetet behandlande hela a. är J. Brunhes, ”Géographie humaine” (3 éd. 1925). Jfr A. Hettner, ”Die Geographie, ihre Geschichte, ihr Wesen und ihre Methoden” (1927). — Se även Geografi. H.N. Antropoi'der, ofta använd benämning på människolika apor (se d.o.). Antropolog [-lå'g], idkare av antropologi (se d.o.). Antropologi' är inom den engelsktalande världen samtliga de vetenskaper, som befatta sig med kunskapen om människan, ss. anatomi, historia, filologi, arkeologi, etnografi. Den del därav, som motsvarar a. inom den icke engelsktalande världen, särskiljes därfö: ss. fysisk a. gent emot a. i vidsträckt bemärkelse. Hos oss är därför fysisk a. och a. synonyma begrepp. Enl. Martin (1907) är a. hominidernas naturhistoria med hänsyn jämväl till deras utbredning i tiden och rummet. Individualveten-skaper, ss. anatomi och fysiologi, falla därför utanför området för a., vilken är en gruppens vetenskap. Emellertid måste a. även taga hänsyn till antropoidernas och de lägre apornas anatomi, ja, ständigt ha öppen blick för den jämförande anatomiens, embryologiens m.fl. vetenskapers områden, så att a. snarast är att karakterisera ss. en del av den allmänna biologien med särskild hänsyn till anatomi och jämförande anatomi av människan ss. typ (genomsnitts-) ej individ. Enl. Martin (1907) bör a. indelas i: 1) Den allmänna antropologi en, som behandlar de allmänna biologiska problemen i fråga om människan, sålunda variabilitet, ärftlighet, selektion, fylogenes, antropogenes (människans stamutveckling, hennes människovardande), paleantropologi (kunskapen om de utdöda människorna), rasantropologiens problem och vissa delar av rashygienen (rasens uppkomst, dess karaktärer, rasblandning, rasrening, rasdegeneration, rasdöd, ras och familj, rasen och de sociala skikten, rasen och staten): social a. 2) D e n s p e c i e 1-la antropologien, som behandlar anatomi, fysiologi, patologi etc. ur antropologisk synpunkt. Hit hör behandlingen av den yttre krppsformen (storlek, proportioner, fysionomi), kraniologien (läran om kraniets form), hud och hår etc. 3) Antropografien, dit rassystematiken, antropogeografien bl.a. höra. — Den antropologiska vetenskapen grundades 1842 av svensken Anders Retzius genom införandet av indextalet, skallens längdbreddindex och uppställandet av begreppen långskalle och kortskalle. Anders Retzius är ock grundläggaren av antropogeografien. Ung. samtidigt med honom förde P. Broca den nya vetenskapen till genombrott i Frankrike genom grundandet av antropologiska sällskapet i Paris. Genom Schwalbes arbeten över Pithecanthropus (1899) och Neanderthalmänniskan (1901) bragtes antropologien till full blomning. Socialantropologien räknar blott ett 30-taI år. Lärostolar i a. finnas i de flesta länder; Frankrike har 9 ord., Tyskland 2, Italien ett mycket stort antal. Sverige har sedan o. 10 år en självständig lärostol med rikt doterat inst. i Uppsala, vilket ledes av H. Lundborg. Talrika sällskap och societe-ter och ett synnerligen stort antal tidskrifter sysselsätta sig uteslutande med a. och dess problem. G.B-n. Antropometri' är läran om den mänskliga kroppens exakta uppmätning. Häri ingå icke blott den yttre kroppsformens och proportionernas bestämmande genom uppmätande, utan ock angivande efter lämpliga skalor av hårets färg, iris’ färg, hudens färg (pigmenteringen), samt även typformning av pannan, näsan, bröstet etc. (typologi); slutl. hör till a. även måttbestämningarna av skelettet och dess olika delar, bestämningar av krökningars intensitet, av vinkelmått och av relationsmått (indextal). Den del av a., som har den levande till objekt, kallas somatometri, den del åter, som har skelettet till objekt, kallas osteometri, varav — 1273 — — 1274 —