ANZIN feld” (1872, under pseud. L. Gr u ber). Därpå följde den uppskakande bondetragedien ”Der Meineidbauer” (1872). Nästan ännu mer betydande är A. som förf, av lustspel, vilka understundom äga allvarliga inslag: ”Die Kreuzelschreiber” (1872), ”Der G’wissenswurm” (1874), ”Der Doppelselbstmord” (1875). Wie-nerstycket ”Das vierte Gebot” (1878) ger en bild av förfallet i storstadsbefolkningens lägsta lager. Även som berättare är A. betydande: ”Kalendergeschichten” (1876 ff.), ”Dorfgänge” (1879), romanen ”Der Schandfleck” (1877, om-arb. 1884) och den utmärkta byhistorien ”Der Sternsteinhof” (1885). A:s samlade skrifter ut-kommo 1918—23 i 15 bd, ”Briefe”, utg. av A. Bettelheim 1902 i 2 bd. — Litt.: A. Bettelheim, ”L. A.” (2 Aufl. 1897); S. Friedmann, ”L. A.” (1902); J. J. David, ”A.” (1904); K. H. Strobl, ”L. A.” (1920); A. Kleinberg, ”L. A.” (1921). [Rth.] Anzin [äzå'], stad i dep. Nord, n. Frankrike, vid Escaut 2 km. n.v. om Valenciennes; 15,300 inv. (1926). I närheten kolgruvor, som 1926 lämnade över 3,5 mill. ton kol. G.N. Anzoåtegul, stat i n. Venezuela, Sydamerika, mellan Karibiska havet och Orinocofloden; 43,300 kvkm.; 129,791 inv., därav 15,994 indianer (1926). Åkerbruk och boskapsskötsel. Något kol brytes. Huvudstad Barcelona, 8,436 inv. (1926). G.N. Anåfjället, fjällmassiv inom Tännäs s:n Härjedalen, mellan Mittån och Ljusnan. A. be står av två toppar, Blåstöten, 1,347 m., och Anåfjället, 1,301 m.ö.h. H.S-n. Aoki, en buske från Japan, se Ancuba. Aomori el. A w o m o r i. 1) Prefektur, omfattande nordligaste delen av Hondo, Japan; 9,631 kvkm.; 812,977 inv. (1925). — 2) Huvudstad i A., vid inre ändan av Mutsubukten; 58,794 inv. (1925); hamnstad. H.S-n. Aori'st el. aoristus (grek, ao'rist os, obegränsad, obestämd), tempus i grekiska och sanskrit; anger, att något skett i förfluten tid, utan att framhäva tidslängd el. upprepning (aktionsarten kallas vanl. ”punktuell”). W.N. Ao'rta, stora kroppspulsådern, den största pulsådern hos ryggradsdjuren, utgår hos människan som ett ung. tumstjockt rör ur v. hjärt-kammaren, stiger något uppåt i brösthålan (a. asce'ndens), kröker sig därefter bågformigt (aortabågen) åt v. och passerar tätt framför ryggraden ned till sista ländkotan (a. desce'n-dens), där den slutar i en gaffelformad förgrening (se Blodkärl). Nära sin begynnelsepunkt har a. tre fickformiga klaffar (aorta-klaffar), som låta blodet intränga men, sedan hjärtat sammandragits, hindra blodets åter-flöde till hjärtat, genom att deras kanter lägga sig mot varandra. Grenar av a. leda blodet till alla kroppsdelar. [E.M.P.W.] Aorti't, inflammation i väggen på aorta, nästan alltid av kronisk natur och ofta en sy-filitisk process. A. försvagar aortaväggen, varefter denna utbuktas och ett aneurysma (se d.o.) uppkommer. Utbuktningen blir ofta säck-formad och kan bli mer än knytnävstor. T.H-n. Ao'sta, huvudstad i prov. A., n.v. Italien, vid floden Dora Baltea, 583 m.ö.h.; 10,015 inv. (1921). A- är föreningspunkt för de båda vägarna över St. och L:a S:t Bernhard. Bi- Aosta. Pailleron-tornet. skopssäte. A. var romarnas Augusta Prætoria. — Den härliga dalen Val d’Aosta skiljer Gra-jiska och Penniska Alperna; känd för sina mineralkällor. — Prov. A. omfattar 4,759 kvkm. och har 226,885 inv. (1921; 48 inv. pr kvkm.). M.P. Ao'sta, E m a n u e 1 e Filiberto, hertig av A., italiensk prins och militär (f. 1869), son till Amedeo I. Officer vid art. befordrades A. inom detta truppslag och var vid världskrigets utbrott inspektör för art. Då Italien 1915 ingrep, blev A. chef för 3:e armén, vilket befäl han bibehöll till krigets slut. Han deltog i samtliga Isonzoslagen och erövrade 1916 Görz. Efter krigets slut förlänades han högsta generalsgraden generale d’esercito och utnämndes 1926 till marskalk. A. är g. sedan 1895 m. prinsessan Hélène av Orléans. E.Bz. Aouaraolja [aoara'-], ett växtfett, som er- — 1291 — — 1292 —