APOLLOFJÄRIL Trajanus* triumfbåge i Ancona, av Apollodoros från Damaskus. anförtrodd storartade byggnadsuppgifter men föll i onåd hos Hadrianus och avrättades år 129. I Rom utförde han utom Circus och Gymnasium det praktfulla Forum Trajani (107—113 e.Kr.), vilket redan under antiken betraktades som ett byggnadskonstens mästerverk, samt skapade vidare en bro över Donau i Dacien och Trajanus’ triumfbåge i Ancona. G.V. Apo'llofjäril, Parna'ssius apo'llo, dagfjäril, tillhörande fam. Papilio'nidæ, är en av våra största arter med en vingbredd av 65—85 mm., har breda, rundade, vila vingar, de främre med svarta fläckar och gråaktigt genomskinlig utkant, de bakre med svarta teckningar och två röda, svartkantade ögonfläckar med vit pupill. Larven, som är svart med röda sidofläckar, lever på Sedum-arter. A. förekommer i Sverige upp till Ångermanland. E. W-n. Apo'llon (lat. Apollo), grekernas näst Zeus förnämste gud, son till Zeus och Leto (lat. La tona), vilken födde honom och tvillingsystern Artemis vid berget Kynthos (därav binamnet Kynthios) på Delos. Hans tillnamn Lykios (även tolkat ss. ”ljus-” el. ”vargguden”) anger måhända, att han härstammar från Lykien i Mindre Asien, ett antagande, som även förklarar hans partitagande mot grekerna i trojanska kriget. Hos lykierna el. hos hyperboréerna (se d o.) tillbringar han ock vintern för att om våren återvända, buren av en svan el. en grip. Enl. gängse uppfattning är A. eg. en ljus- och solgud, men vittnesbörden därom äro jämförelsevis sena el. ock tvivelaktiga. Han är en mångsidig gud liksom de flesta av den grekiska mytologiens gestalter, och alt angiva hans ”grundväsen”, ur vilket alla egenskaper och funktioner skulle kunna härledas, är icke möjligt, lika litet som någon allmänt godtagen förklaring av namnet A. hittills kunnat givas. I Iliaden framställes han ss. en ”fjärrträffande” bågskytt, som. med sina pilar sänder pest och död men även äger makt att hela. Han betraktas också ej blott ss. en dödsbringare och mäktig hjälpare i striden (Boedro'-mios) ulan även ss. läkegud (Paia'n), till vilkens ära paianen uppstämdes. Ehuru han i denna speciella funktion sedermera trädde tillbaka för sin son Asklepios, förblir han i alla tider en avvärj are av ont (Alexi'kakos), värnande herdarnas hjordar (A. no'mios) och lantbrukarens fäll (Erysi'bios, rostavvärjaren, Smi'nthios, åkermusfördrivaren) ävensom människornas boningar, framför vilka hans heliga stenpelare plägade uppresas vid ingången (A. agyiéii's). Han hägnar även den uppväxande ungdomen och dyrkades jämte Hermes och He-rakles i de gymnastiska övningsskolorna. Det fullständiga namnet Foibos (lat. Phæbus) A. betecknar honom ss. r e n a r e n. Ss. sådan har han genom att fordra icke blott kroppslig utan även sedlig renhet främjat en högre etisk utveckling och genom sitt krav på rening från Apollofjäril; överst larven. 1323 - — 1324 —