Frangon [fräså'], franskt bilmärke, tillverkas av Société nouvelle des automobiles Fran^on, Rueil. Liten vagn med 2-cylindrig motor av två-taktstyp. v.S. Francquart [fräka'r], Jacques, belgisk byggmästare, ingenjör (o. 1580—1651), inleder den flamländska byggnadskonstens barock. Jesuitkyrkan i Bryssel och beginerkyrkan i Mecheln gå tillbaka till hans planer. Liksom hans vän Rubens på måleriets område influeras F. av italiensk konst. Som ärkehertig Ferdi-nands hovarkitekt ledde han fästningsbyggande i Bryssel, arrangerade hovfester och gjorde utkast till dekorativa arbeten, mångfaldigade i kopparstick. En viss yppighet utmärker hans stil (”Knorpelwerk”). B.B. Francqui [fräki'], É m i 1 e, belgisk finansman (f. 1863). F., som är en av Belgiens ledande bank- och finansmän, organiserade jämte U. S. A:s representant H. C. Hoover livsmedelsförsörjningen i Belgien under världskriget. Maj— nov. 1926 var han minister utan portfölj i Jas-pars första koalitionsministär (1926—27), som han lämnade, då hans plan för myntstabilisering m. m. med stor framgång genomförts. F. var medl. av den belgiska Daweskommittén och har varit delegerad vid ett flertal internationella konferenser. 1931 har han framlagt ett uppmärksammat förslag rörande reglering av den internationella kreditgivningen. Th. Francs, se Franc. Francs-archers [fräz-arfe'] (fra.), fribågskyttar. — Genom en ordonnans av 28/s 1448 påbjöd Karl VII av Frankrike, att i varje s:n skulle utväljas en bågskytt, vilken skulle hålla sig beredd att, försedd med vissa vapen, på konungens kallelse draga i fält. Till gengäld skulle han befrias från de flesta skatterna och fick därav namnet franc-archer. I fält erhöll han även sold. Dessa f. gjorde rätt god tjänst under hundraårskrigets senare del, men försöket att på f. grunda ett nationellt inf. misslyckades. Ludvig XI gjorde blott tråkiga erfarenheter med dem, och de användes därefter nästan blott som garnison, fast de fortforo att finnas in på 1500-talet. p.S. Francs-tireurs [frä-tirö'r] (fra., sing. franc-tireur), friskyttar, i allm. friskaror, vilka under självvalt befäl deltaga i krigshändelserna, i den mån dessa äro att hänföra till ”lilla kriget” (se d. o.). Benämningen torde ha uppkommit under fransk-tyska kriget 1870—-71. E.O.B. Fra'neker, stad i prov. Friesland, n. v. Nederländerna, vid kanalen Leeuwarden—Harlingen; 8,195 inv. (1925). Bland äldre byggnader märkes S:t Martins kyrka från 1400-talet. F. hade 1585—1811 ett berömt univ., vars porträtt o. a. samlingar nu förvaras i det vackra, i nederländsk renässans uppförda rådhuset. I F. studerade, i sht under 1600-talet, många danskar och även flera svenskar. O.P.;E.W. Frangipa'ni [franji-], romersk adelsätt, känd sedan 1000-talet. Dess medl. spelade under striderna mellan kejsare och påve en stor roll ss. ledare för Roms ghibelliner. Skild från denna ätt är den urspr. slaviska ätten Frankopan, som ofta benämnes F. och vars medl. stundom verksamt framträtt i Österrikes och Ungerns historia. B. Fra'ngula, växtart, se Brakvedsläktet; farm., se Frangulabark. Fra'ngulabark, Cortex fra'ngulæ, brakvedbark, är den från kraftiga grenar och yngre stammar av Bhamnus fra'ngula insamlade, torkade barken. Den brukades redan under medeltiden som läkemedel men fick först på 1840-talet mera allmän användning som avförings-medel, i form av dekokt, samt flytande el. torrt frangulaextrakt. Den färska barken har oangenäma biverkningar, ss. kväljningar och koliksmärtor, vilket tillskrives närvaron av antranoler el. ett toxoprotein, vilka ämnen förstöras under lagring el. genom upphettning till 100°. Därför föreskriva farmakopéerna, att endast drog, som är minst 1 år gammal, får användas. Dess avförande verkan betingas av glykosiden f r a n g u 1 i n, C21H20Oö (6—7°/o), samt fria oximetylantrakinoner, vilka bildas under barkens lagring. J.H. Frank (se F r a n k e r; jfr turk, ferengi, frengi, västerlänning), sannolikt under korstågen uppkommen benämning på västerlänning el. europé i Orienten. E.H. Uppslagsbok. X. 1 _ i _ — 2 —