Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frank, Jakob (Leibovitj) - Frank, Peter - Frank, Adolf - Frank, Bernhard - Frank, Reinhard - Frank, Ludwig - Frank, Semjon - Frank, Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANK
Frank, J a k o b, eg. J. L e i b o v i t j,
polskjudisk sektgrundare (o. 1726—91), kom i
Salo-niki i beröring med den muhammedanska
judesekten dönmehs, Sabbathai Zewis till islam
övergångna anhängare, och blev deras ledare.
F. förkunnade, att Messias uppträtt
förkroppsligad efter vartannat i Jesus, Sabbathai och
hans efterföljare, sist i F. själv. Under resor
i Polen vann F. många anhängare, f r a n k i
s-t e r, som förkastade Talmud, betraktade den
kabbalistiska boken ”Sohar” som sin heliga
urkund och trädde i opposition mot den
rabbi-niska judendomen, som lyste dem i bann 1756.
F. och o. 1,000 av hans anhängare läto döpa
sig, men han anklagades av inkvisitionen och
hölls 13 år i fängelse. Han levde sedan i
Tyskland, omgiven av furstlig prakt. Efter F:s död
utdog sekten efter hand. C.V.J.
Frank, Johann Peter, tysk läkare (1745—
1821), prof, i
fysiologi 1784 i Göttingen,
1785 i Pavia, 1795
föreståndare för
allmänna sjukhuset i
Wien, 1804—08 prof,
i Wilna, tsarens
livmedikus, därefter
åter i Wien. F. var
en synnerligen
mångsidig kliniker och
har gjort för
hygienen betydelsefulla
arbeten. Hans
huvud
arbete är ”System einer vollständigen
medizi-nischen Polizey” (6 bd, 1780—1819). [W£.]
Frank, Adolf, tysk kemist och tekniker
(1834—1916), framställde sedan 1863
kaligödningsmedel och verkade outtröttligt för
användandet av kaligödning vid jordbruket. Som
ledare för ett glasbruk i Charlottenburg arbetade
han på framställningen av mosaikglas. Senare
ägnade han sig åt cellulosaindustrien och
försökte även finna en metod att utnyttja
thomas-slagg. 1895 skapade han karbid- och
acetylen-industrien, framställde kalkkväve ur luften,
sysselsatte sig slutl. även med framställning av
svavel ur gips och med frågan om
utnyttjandet av köksavfall. [WÅ‘.]
Frank, Albert Bernhard, tysk botanist
(1839—1900), prof, vid Landwirtschaftliche
Hochschule i Berlin 1881, föreståndare för
växt-fysiologiska avd. i Reichsgesundheitsamt 1899,
undersökte växternas krökningsrörelser, kvävets
assimilation, växternas sjukdomar m. m. Hans
förnämsta verk är ”Die Krankheiten der
Pflan-zen” (1880—81, ny uppl. 3 bd, 1895—96). O.Gz.
Frank, Reinhard, tysk straffrättslärare
(f. 1860), prof, i Giessen 1890, i Halle 1900, i
Tübingen 1902, från 1914 i München. F., som
inom straffrättsvetenskapen företräder
moderata reformkrav, har utg. en mycket använd
”Kommentar zum Strafgesetzbuch für das
deutsche Reich” (16 Aufl., 1925), vidare
”Frei-heitsstrafe, Deportation und
Unschädlich-machung” (1895), ”Vergeltungsstrafe und
Schutzstrafe” (1908), ”Das Seekriegsrecht”
(1916) samt varit med-red. för straffrättsliga
tidskr. E.K.
Frank, L u d w i g, tysk-judisk politiker (1874
—1914), advokat i Mannheim, invald 1906 i
riksdagen ss. representant för
socialdemokraterna. F. anslöt sig till Bernstein, verkade för
samarbete med borgerliga vänsterpartier och
strävade att skapa en socialistisk
ungdomsrö-relse. Före världskriget sökte han få till stånd
ett närmande mellan Tyskland och Frankrike
och samarbetade i detta syfte bl. a. med Jaurès.
I världskriget anmälde han sig som frivillig och
stupade vid västfronten. T.E-r.
Frank, S e m j o n Ludvigovitj, rysk filosof (f.
1877), f. d. prof, i Saratov, utvisades 1922 från
S. S. R:s U. F. företräder i sin metafysik den
intuitiva transcendentalismen. Jämte N.
Berd-jajev sökte F. upprätta för de ryska
emigranterna en ”akad. för andlig pånyttfödelse” i Berlin.
F. har utg. (på ryska): ”Filosofien och livet”
(1910), ”Vetandets objekt” (1915), ”Människans
själ” (1917), ”Samhällsvetenskapernas
metodologi” (1922) m. fl. M.H-v.
Frank, Leonard, tysk förf. (f. 1882),
tillhörande den expressionistiska generationen,
debuterade 1913 med
romanen ”Die
Räu-berbande”, som ännu
står naturalismen
nära. Under
världskriget blir F.
tendens-förf. med
expressionistisk teknik;
romanen ”Die Ursache”
(1915), påverkad av
psykoanalysen, är en
flammande protest
mot dödsstraffet, och
”Der Mensch ist
gut” (noveller, 1917, sv. övers. 1918) siar
om ett kommande broderskapsrike.
Romanen ”Der Bürger” (1924) är rent socialistisk.
I F:s senaste verk har tendensen fått ge vika:
berättelserna ”Im letzten Wagen” (1925), ”Karl
und Anna” (1928, dramatiserad 1929, sv. övers.
1930), ”Bruder und Schwester” (1929, sv. övers.
”Synd”, 1930). Betydande skapelser äro
romanerna ”Das Ochsenfurter Männerquartett”
(1927) och ”Von drei Millionen drei” (1931),
den sista med arbetslösheten som motiv. St.A.
— 3 —
— 4 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
