FRANKFURT AN DER ODER punkt för Donau- och Rhentrafiken. Denna handelsgeografiska fördel har ytterligare stegrats genom anläggandet av en rymlig flodhamn och genom att F. blivit Sydtysklands största järnvägsknut. Tack vare dessa faktorer och emedan F. sedan gammalt haft god tillgång till kapital — det har varit säte för framstående bankirhus —, har F. nu utvecklat sig till s. Tysklands förnämsta handelsstad. I våra dagar har det även en betydelsefull industri. Medan gamla stadsdelen, Altstadt, ligger på n. flodstranden, möter man på s. sidan i Sachsen-hausen ett helt kvarter med bryggerier och v. om Altstadt stora förstäder med fabriker för tillverkning av automobiler, elektriska maskiner, tryckeriutensilier, skriv- och räknemaskiner, konfektions- och möbelfabriker. De kringliggande städerna Höchst, Griesheim och Offen-bach kunna även sägas tillhöra F:s industriområde. — Även för den andliga odlingen är F. ett viktigt centrum. 1914 grundades här ett univ., som 1928 hade 269 prof. o. a. lärare samt 3,657 studenter. J.F. Från den gamla kejsartiden finnas i Altstadt åtskilliga byggnader bevarade, dock samtliga mer el. mindre starkt restaurerade; så nära Main Saalhof samt Rententurm, en rest av forna befästningar; längre upp i staden flera torn och portar, ss. Eschenheimerturm och Taunus-tor. De äldsta kyrkorna äro Leonardkyrkan, domen och Nikolaikyrkan, alla från 1200-talet men sedan ombyggda; domen har en rik inredning. Nikolaikyrkan ligger vid Römerberg, en öppen plats, där några sammanbyggda gavelhus samt flera inre byggnader, mestadels från medeltidens slut, bilda den s. k. Römer, som var det gamla rådhuset. Platsen, vilken betraktas som stadens centrum, prydes av ”Rättvisans brunn” från 1543. F. har också andra gamla privathus, t. ex. Fürsteneck från 1360. Märkligast bland senare byggnader är Goethehaus från 1592, där skalden Goethe föddes och som nu är inrett till Goethemuseum och äges av Freies deutsches Hochstift. I ö. delen av Altstadt ligga den Rotschildska familjens stamhus samt gamla synagogan. Från barocktiden på 1700-talet stammar Thurm- und Taxis-palatset, som 1816 —66 var säte för Deutscher Bundestag. (nu Museum för Völkerkunde). De flesta av stadens offentliga större byggnader härstamma från 1800-talet, så nya rådhuset (vid Römerberg) samt den väldiga Fest-halle, som rymmer 18,000 personer och nu mest begagnas för F.-mässan. Huvudbangården (o. 1890) var den första i Europa av modern typ. I förstäderna (särsk. i s. o.) ha under sista årtiondet industriella anläggningar och arbetarbostäder uppförts som radhus i Si ed el ung-stil (se F u n k t i o n a 1 i s m). Bland samlingar intar det Städelska konstinst. med dyrbara tavlor, teckningar och bibi, första platsen. Vidare finnas en skulptursamling, Kunstgewerbemuseum, Liebighaus (med stadshistoriska samlingar), Bethmannmuseum, musikhistoriskt museum m. m. Bland bibi, äro de största stadsbibl. och Rotschildska bibi. Det Senckenbergska naturhistoriska inst. är förenat med univ. Slutl. märkas Zoologischer Garten och Palmengarten. E.W. F., första gången omnämnt 793 i samband med en synod, hade en kungsgård, där Ludvig den fromme ofta vistades, blev 843 huvudstad i det östfrankiska riket, var ofta säte för riksdagar och synoder. Efter 1152 valdes de tyska konungarna i F.; efter 1562 var det de tyska kejsarnas kröningsstad. Med tiden blev F. en betydande handelsstad och vann allt större oberoende. Ett råd stod från 1266 i spetsen för staden, till vilken även ett betydande landområde hörde; riksstad 1372. Sedan länge förberedd, segrade reformationen i F., när rådet 1533 avskaffade den katolska mässan och 1536 anslöt sig till schmalkaldiska förbundet. I F. hade de protestantiska furstarna upprepade gånger sammankomster och avslöto här 1558 Frankfurtrecessen, ett förbund för upprätthållande av den augsburska bekännelsen. En resning bland borgarna (efter ledaren kallad Fettmilchupproret) mot rådet och judendomen 1612 kuvades först 1616 av kejsar Matthias; först 1726 ombildades stadsförvaltningen i överensstämmelse med tidens krav. Under 30-åriga kriget var F. 1631—32 Gustav Adolfs residensstad; under revolutionskrigen vid skilda tillfällen intaget av fransmännen. Med stiftande av Rhenförbundet införlivades F. med furst-primas K. v. Dalbergs stater (se denne) och blev 1810 huvudstad i det nyskapade stor-hertigdömet F. Wienkongressakten förklarade F. för fri stad i Tyska förbundet; 1816 blev F. säte för förbundsdagen, 1866 slöt det sig till Tyska tullföreningen. I F. sammanträdde 1848—49 förparlamentet och tyska nationalförsamlingen (Frankfurtparlamentet). I F. slöts 1871 freden mellan Tyska riket och Frankrike. — Litt.: H. Grotefend, ”Quellen zur Frankfurter Geschichte” (2 bd, 1884—88); A. Dietz, ”Frankfurter Handelsgeschichte”, 1 (1910); R. Schwemer, ”Geschichte der freien Stadt F. a. M. (1814—66)” (3 bd, 1910—18); F. Bothe, ”Geschichte der Stadt F. a. M.” (2 Aufl. 1923). [B.] Frankfurt an der Oder [-fort an där ä'dar], (Frankfurt a. d. O.), stad i preussiska prov. Brandenburg, vid Oder; 71,139 inv. (beräknat Vio 1930). Staden har uppstått på det ställe, där det var lättast att passera Oder för resor — 11 — — 12 —