Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska Sudan - Franska Västafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKA VÄSTAFRIKA
ningar. Niger bildar en utmärkt naturlig
kommunikationsled, och sedan dess båda segelbara
delar förenats genom en kanal omkr. de
forsar, som ligga mellan Bamako och Kulikoro,
blir floden F. S:s pulsåder. Vidare förenar en
1,223 km. lång järnväg Bamako med Dakar vid
Atlanten. Stora bevattningsanläggningar äro
under utförande. 1929 uppgick importens värde
till 13,3 mill. kr., exportens till 1,5 mill. kr. De
viktigaste exportvarorna voro jordnötter,
boskap, gummi, hudar, bomull och ull.
Huvudstad är Kuluba. Andra viktiga städer äro
Bamako, Segou, Kayes, Djenné och Timbuktu. —
F. är en gammal fransk intressesfär, i slutet av
förra årh. ss. bakland till Senegal benämnt
Territoire de Sénegambie-Niger. 1904
förvandlades detta till en koloni under namnet
Haut-Sénégal-Niger, 1920 ändrat till det nuv.,
samtidigt som kolonien inordnades bland de
administrativa enheter, varav Franska Västafrika
består. — Litt.: M. Delafosse & J. Méniaud,
”Haut-Sénégal-Niger” (1912); H. Hubert,
”Mission scientifique au Soudan” (1916). J.F.
Franska Västafrika, fra. Afrique occidentale
frangaise, generalguvernement, omfattande de
franska kolonierna i Afrika mellan Sahara,
Atlanten och Guineabukten. F. består alltså av de
s. v. Saharaländerna, det inre av Sudan utom
engelska Nigeria och kustländerna i övre Guinea
utom Liberia, de engelska kolonierna Gambia,
Sierra Leone och Guldkusten samt portugisiska
Guinea. Längs Guineabukten ligger en låg
kustslätt, som i Dahomey är c:a 50 km. bred, vid
Elfenbenskusten nästan saknas liksom i s.
Franska Guinea, medan den i n. delen av sistn.
koloni är 80 km. bred. Detta lågland fortsätter
vidare genom v. Senegal och Mauretanien.
Längs Niger sträcker sig ett bälte av lågland
till 14° n. br. Från denna punkt stryker
den intill 800 m. höga Atacorakedjan genom
Dahomey mot s. till Guineabukten. Innanför
Elfenbenskusten höjer sig landet terrassformigt
till ett 500 m. högt högland, som längre in
upplöses i små isolerade massiv (Mont Drouplé,
1,100 m.). Även i Franska Guinea stiger landet
terrassformigt upp till Fouta Djallon-massivet
(1,500 m.), som delvis är en sandstensplatå,
delvis uppbyggt av veckade eruptiver. Kring övre
Senegal och Niger utbreder sig ett ofantligt,
nästan cirkelformigt platåland, som i ö. med
Hom-boribergen når 1,000 m. Strax ö. om dessa
ligger dess höga ö. kant. Mot v. sänker sig platåns
yta långsamt, tills den vid mellersta Senegal
småningom övergår i låglandet, ökenområdet n.
och n. v. om Niger når i allm. föga över 200 m.
Mellan Niger och Tchad utbreder sig däremot
en 500 m. hög platå, som övergår i
gnejsmassivet Adrar des Iforhas i n. v., i lava- och gra
nitkomplexen Air i n. och Tibesti (3,400 m.) i
n. ö. — Klimatet är hett. Medeltemp. för juli
stiger från 25° vid Guineakusten till 32,5° i inre
Sahara. Jan.-isotermerna uppvisa en motsatt
temp.-fördelning. Då är kusten varmast med
27° och medeltemp. avtar mot n., d. v. s. mot
öknen och vändkretsen, så att den i inre Sahara
blott uppgår till 18°. Nederbörden varierar i
samma riktning. Vid kusten är den årl.
regnmängden i Franska Guinea mera än 4,000
mm., men sjunker till mindre än 1,000 i
Dahomey. I s. Sudan uppgår den till 1,500—
2,000 mm. Den sjunker sedan successivt mot n.;
på Timbuktus bredd är den 250 mm., på 20 :e
breddgraden 100 mm. Här är n. gränsen för
det s. k. sahel-bältet, d. v. s. övergångszonen till
öknen. — Vegetationen uppvisar en liknande
zonal fördelning. I Franska Guinea och
Elfenbenskusten härskar tropisk regnskog med bl. a.
oljepalmen som karaktärsväxt. Dess n.
randområde, där en kort period är regnlös,
karakteriseras av talrika inslag av lövfällande träd.
Längre norrut och i Dahomey-Togo utbreder
sig savannen, först med täta trädbestånd och
med galleriskogar längs vattendragen, sedan
beströdd med enstaka apbrödträd och palmer
(Bora’ssus ætio’picus). Den ersättes s. om
mellersta Niger av den 500—750 km. breda
buskstäppen, i vars n. del buskarna äro torniga och
bladlösa. Årsnederbörden är här blott 500—800
mm. I sahel-bältet (n. om Timbuktus
breddgrad) är stäppgräset lågt och glest, de
sparsamma träden (dumpalmen, Hyphæ’ne theba’ica)
förkrympta och de torniga buskarna
(Balsamo-de’ndrum africcTnum, Aca’cia verek, africa’na
och to’rtilis) glesa. Detta är en ökenstäpp el.
halvöken. I öknen saknas vegetation utom i
sänkorna, där grundvattnet ligger närmare
jordytan. Här finnas akacior, tamarisker, buskar
med gräs samt oaser med ädelpalmer. —
Befolkningen består vid kusten och i s. Sudan av
negrer, ss. mandingos, woloffer, songai, mossi,
haussa. Dessutom finnas hamiter, t. ex.
tuare-ger vid Niger och i Sahara. Även fulbe i
Senegal och Fouta Djallon synes delvis tillhöra den
vita rasen. De sistn. äro f. ö. spridda över hela
F. V. och äro dess talrikaste folk (1,5 mill).
(Om klimat, vegetation och folk se även
kartorna vid Afrika). De tätast befolkade
delarna av F. V. äro Franska Guinea och Dahomey
(9 pr kvkm.). Huvudnäringar äro
boskapsskötsel i stäppområdena, men i oaserna, på
savannen och i regnskogen åkerbruk. Det senare är
mångenstädes redan utvecklat till intensiv
plan-tagekultur. Dess förnämsta produkter äro ris,
kakao, kokosnötter, bananer, jordnötter,
palmkärnor och palmolja. I det torrare
Nigerområ-det synes bomullsodlingen ha stor framtid. Ex
— 179 —
— 180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
