FRANSK TRÄDGÅRDSSTIL portens värde uppgick 1930 till 171 mill. kr., importens till 213 mill. Järnvägsnätet hade 1929 en längd av 3,069 km. — F. består av 8 kolonier och kretsen Dakar: kvkm. inv. 1930 Senegal .................. 201,375 1,569,765 Mauretanien .............. 834,850 322,170 Franska Sudan .......... 1,453,775 2,781,394 Franska Guinea ........... 250,875 2.220,708 Elfenbenskusten .......... 323,925 1,897,959 Dahomey .................. 122,100 1,095,863 Haute-Volta .............. 293,150 3,016,236 Nigerkolonien .......... 1,179,500 1,490,529 Dakar (krets) ................ 157 56,979 Summa 4,659,707 14,451,603 Huvudstad är Dakar. — Frankrikes äldsta besittning i F. V. är Senegal (1635). Från mitten av förra årh. daterar sig dess anspråk på Sudan. Timbuktu erövrades 1893. 1887 besatte fransmännen Elfenbenskusten, 1891 Franska Guinea, 1892 Dahomey. Generalguvernementet F. V. upprättades 1904, och däri ingick då Senegal, Elfenbenskusten, Dahomey, franska Guinea och Sudan. Sedermera upprättades nya kolonier, som tilldelades F. V.: 1919 Haute-Volta, 1921 Mauretanien, 1922 Nigerkolonien. F. V. styres av en generalguvernör, som vid sin sida har ett råd. Kolonierna styras av lieutenants-gouver-neurs, underställda generalguvernören. Se vidare de särskilda kolonierna. — Litt.: E. Pelle-ray, ”Notre domaine coloniale. 5. L’Afrique occidentale dans la littérature fran^aise depuis 1870” (1925); M. Delafosse, ”Historie de l’Afri-que occidentale fran^aise” (1926); C. Guy, ”L’Afrique occidentale fran^aise” (1929). J.F. Fransk-klassicismen, se Frankrike, litteratur, sp. 120. Fransk konst, se Frankrike, sp. 143. Fransk lilja, her., se F 1 e u r de 1 i s. Fransk litteratur, se Frankrike, sp. 115. Fransk musik, se Frankrike, sp. 139. Fransk sköld, en även i sv. heraldik på 1700-och 1800-talen ofta bruklig sköldform. Se Sköld. Fransk teater, se Frankrike, sp. 134. Franskt band, bokband (se d. o.), bundet i skinn, ant. i helt sådant (”helfranskt”) el. med endast rygg och hörn av skinn (”halvfranskt”). Franskt bröd, fransbröd, bröd av finsik-tat vetemjöl, som användes till matbröd. Bakades urspr. på vatten, men numera tillsättes ofta mjölk, särsk. vid hembakning. Enda kryddan är salt. Jfr Diet, sp. 313. RN-y. Franskt guld, legering av silver och guld, som användes till smycken och prydnadsartik-lar samt som bladmetall. Ofta tillsättes koppar för att få ökad hårdhet. Legeringen har blekt gul färg. I.S. Fransk trädgårdsstil el. fransk barockstil. De äldre renässansträdgårdarna karakteriserades av en löslig komposition av sinsemellan oberoende trädgårdspartier, ofta med enformigt kvadratisk indelning och slumpvis förlagda till platser, där terrängen lade minsta hinder i vägen för utläggningen. Under senare delen av 1500-talet utvecklades ur denna stil den s. k. barockstilen (se d. o.) på trädgårdskonstens område av italienska arkitekter (Vig-nola, Dom. Fontana, G. della Porta m. fl.). Enl. denna måste såväl byggnader och trädplanteringar som terrängförhållandena inordnas under ett enhetligt system efter arkitektoniska linjer. Samtidigt med denna utveckling hade i Frankrike uppstått en modifierad typ av renässansträdgårdar, bl. a. karakteriserad av den rikliga användningen av vatten i stora, lugna ytor, kanaler el. bassänger, gärna upptagande anläggningens centralaxel el. symmetriskt grupperade kring denna. Parterren el. dess närmast huvudbyggnaden belägna del smyckades med buxbomsslingor i broderimönster (i Sverige kallade ritningar el. lövverk). På basis av italiensk barock och med upptagande av nyssnämnda franska motiv utvecklade A. Le Nötre (se denne) den franska barockstilen, vanl. betecknad ”fransk trädgårdsstil”. Detta skedde först i en storartad anläggning för Mazarins finansminister Fouquet i Vaux-le-Vicomte o. 1660, och kort därefter kallades han av Ludvig XIV att påbörja anläggningarna i Versailles, som redan före Le Nötres död (1700) hunnit nå stor ryktbarhet och allt sedan dess betraktats som den förnämsta förebilden för fransk trädgårdsanlägg-ningskonst (se Frankrike, konst, och Versailles). Le Nötres trädgårdsstil utmärkes av sin fasta komposition, som dock på intet sätt utesluter en rik omväxling i detaljer. Anläggningen har städse en kraftigt markerad centralaxel, utgående vinkelrätt mot huvudbyggnadens längdriktning. Grundlinjerna i denna byggnad behärska terrängen, vars terrasser i likhet med strängt regelbundna trädplanteringar, öppna platser och vattenytor inordnas under arkitektoniska lagar. Terasserna förses med ramp- och trappanordningar samt prydas av skulpturer. Parterren, som sträcker ut sig genom anläggningens mitt, uppdelas vanl. i kvarter, de främsta ofta prydda av bux-bomsritningar, eljes besådda med gräs, och längs deras kanter mönstrade blomsterrabatter, plate-bandes, avbrutna av klippta små cypresser el. buxbomsträd, skulpturer etc. I huvudgångarnas skärningspunkter förekomma bassänger med springvatten, och ej sällan anordnas sådana i geometriskt mönster även på — 181 — — 182 —