Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska Västafrika - Fransk-klassicismen - Fransk konst - Fransk lilja - Fransk litteratur - Fransk musik - Fransk sköld - Fransk teater - Franskt band - Franskt bröd, fransbröd - Franskt guld - Fransk trädgårdsstil el. fransk barockstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK TRÄDGÅRDSSTIL
portens värde uppgick 1930 till 171 mill. kr.,
importens till 213 mill. Järnvägsnätet hade
1929 en längd av 3,069 km. — F. består av
8 kolonier och kretsen Dakar:
kvkm. inv. 1930
Senegal .................. 201,375 1,569,765
Mauretanien .............. 834,850 322,170
Franska Sudan .......... 1,453,775 2,781,394
Franska Guinea ........... 250,875 2.220,708
Elfenbenskusten .......... 323,925 1,897,959
Dahomey .................. 122,100 1,095,863
Haute-Volta .............. 293,150 3,016,236
Nigerkolonien .......... 1,179,500 1,490,529
Dakar (krets) ................ 157 56,979
Summa 4,659,707 14,451,603
Huvudstad är Dakar. — Frankrikes äldsta
besittning i F. V. är Senegal (1635). Från mitten
av förra årh. daterar sig dess anspråk på Sudan.
Timbuktu erövrades 1893. 1887 besatte
fransmännen Elfenbenskusten, 1891 Franska Guinea,
1892 Dahomey. Generalguvernementet F. V.
upprättades 1904, och däri ingick då Senegal,
Elfenbenskusten, Dahomey, franska Guinea och
Sudan. Sedermera upprättades nya kolonier,
som tilldelades F. V.: 1919 Haute-Volta, 1921
Mauretanien, 1922 Nigerkolonien. F. V. styres
av en generalguvernör, som vid sin sida har ett
råd. Kolonierna styras av
lieutenants-gouver-neurs, underställda generalguvernören. Se
vidare de särskilda kolonierna. — Litt.: E.
Pelle-ray, ”Notre domaine coloniale. 5. L’Afrique
occidentale dans la littérature fran^aise depuis
1870” (1925); M. Delafosse, ”Historie de
l’Afri-que occidentale fran^aise” (1926); C. Guy,
”L’Afrique occidentale fran^aise” (1929). J.F.
Fransk-klassicismen, se Frankrike,
litteratur, sp. 120.
Fransk konst, se Frankrike, sp. 143.
Fransk lilja, her., se F 1 e u r de 1 i s.
Fransk litteratur, se Frankrike, sp. 115.
Fransk musik, se Frankrike, sp. 139.
Fransk sköld, en även i sv. heraldik på
1700-och 1800-talen ofta bruklig sköldform. Se
Sköld.
Fransk teater, se Frankrike, sp. 134.
Franskt band, bokband (se d. o.), bundet i
skinn, ant. i helt sådant (”helfranskt”) el. med
endast rygg och hörn av skinn (”halvfranskt”).
Franskt bröd, fransbröd, bröd av
finsik-tat vetemjöl, som användes till matbröd.
Bakades urspr. på vatten, men numera tillsättes
ofta mjölk, särsk. vid hembakning. Enda
kryddan är salt. Jfr Diet, sp. 313. RN-y.
Franskt guld, legering av silver och guld,
som användes till smycken och
prydnadsartik-lar samt som bladmetall. Ofta tillsättes
koppar för att få ökad hårdhet. Legeringen har
blekt gul färg. I.S.
Fransk trädgårdsstil el. fransk
barockstil. De äldre renässansträdgårdarna
karakteriserades av en löslig komposition av
sinsemellan oberoende trädgårdspartier, ofta med
enformigt kvadratisk indelning och slumpvis
förlagda till platser, där terrängen lade minsta
hinder i vägen för utläggningen. Under senare
delen av 1500-talet utvecklades ur denna stil
den s. k. barockstilen (se d. o.) på
trädgårdskonstens område av italienska arkitekter
(Vig-nola, Dom. Fontana, G. della Porta m. fl.).
Enl. denna måste såväl byggnader och
trädplanteringar som terrängförhållandena
inordnas under ett enhetligt system efter
arkitektoniska linjer. Samtidigt med denna utveckling
hade i Frankrike uppstått en modifierad typ
av renässansträdgårdar, bl. a. karakteriserad
av den rikliga användningen av vatten i stora,
lugna ytor, kanaler el. bassänger, gärna
upptagande anläggningens centralaxel el.
symmetriskt grupperade kring denna. Parterren el.
dess närmast huvudbyggnaden belägna del
smyckades med buxbomsslingor i
broderimönster (i Sverige kallade ritningar el.
lövverk). På basis av italiensk barock och med
upptagande av nyssnämnda franska motiv
utvecklade A. Le Nötre (se denne) den franska
barockstilen, vanl. betecknad ”fransk
trädgårdsstil”. Detta skedde först i en storartad
anläggning för Mazarins finansminister Fouquet i
Vaux-le-Vicomte o. 1660, och kort därefter
kallades han av Ludvig XIV att påbörja
anläggningarna i Versailles, som redan före Le
Nötres död (1700) hunnit nå stor ryktbarhet
och allt sedan dess betraktats som den
förnämsta förebilden för fransk
trädgårdsanlägg-ningskonst (se Frankrike, konst, och
Versailles). Le Nötres trädgårdsstil utmärkes
av sin fasta komposition, som dock på intet
sätt utesluter en rik omväxling i detaljer.
Anläggningen har städse en kraftigt markerad
centralaxel, utgående vinkelrätt mot
huvudbyggnadens längdriktning. Grundlinjerna i
denna byggnad behärska terrängen, vars
terrasser i likhet med strängt regelbundna
trädplanteringar, öppna platser och vattenytor
inordnas under arkitektoniska lagar. Terasserna
förses med ramp- och trappanordningar samt
prydas av skulpturer. Parterren, som sträcker
ut sig genom anläggningens mitt, uppdelas
vanl. i kvarter, de främsta ofta prydda av
bux-bomsritningar, eljes besådda med gräs, och
längs deras kanter mönstrade blomsterrabatter,
plate-bandes, avbrutna av klippta små
cypresser el. buxbomsträd, skulpturer etc. I
huvudgångarnas skärningspunkter förekomma
bassänger med springvatten, och ej sällan
anordnas sådana i geometriskt mönster även på
— 181 —
— 182 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
