FRANZ JOSEPH FIORD författarskap rörde huvudsaki. Weserregle-ringen. E.B.S. Franz Joseph Fiord, K e j s a r Frans Josefs fjord, fjord på Grönlands östkust, i Kong Oscars arkipelag, mellan 73 och 74° n. br. Upptäcktes under 2:a tyska nordpolarexp. 1869—70 under K. Koldewey och J. Payer samt utforskades närmare av A. G. Nathorst 1899. Största kända djup i fjordens inre 763 m., vid mynningen 176 m. — Litt.: A. G. Nathorst, ”Den sv. expeditionen till nordöstra Grönland 1899” (i ”Ymer”, 1900). J.C. Franzos [fra'ntsås], Karl Emil, tysk-judisk förf. (1848—1904), läkareson, växte upp i Czortköw (”Barnow”) i ö. Galizien, där det bildade hemmet utgjorde en ö i en helt främmande omvärld, för vilken F. präglat uttrycket ”Halvasi-en”. F. studerade juridik, men då han ss. jude ej kunde bli domare, ägnade han sig i Wien åt skriftställen, företog 1872 —76 vidsträckta re sor, redigerade 1882—85 ”Neue illustrirte Zeitung” och flyttade 1886 till Berlin. Bland F:s arbeten märkas de till 16 språk övers, novellsamlingarna ”Aus Halb-Asien” (2 bd, 1877—78; sv. övers. 1881) och ”Die Juden ven Barnow” (1877, senare utökad; sv. övers. 1878 och fullst., 1928), som med stilla humor el. bitande ironi skildra folktyper och seder i Galizien, Podolien och Rumänien. F:s romaner äro mera slätstrukna, utom den betagande bildningsromanen ”Der Pojaz” (skrevs 1893, postumt utg. 1905; sv. övers. 1919), hans yppersta verk. — F:s dotter, M a r i e F. (f. 1873), har under pseud. Francis Maro övers, en mängd arbeten av samtida sv. författare. C.V.J. FrappeTa (fra. frapper, slå), göra ett starkt intryck, slå med förvåning, verka påfallande; med is avkyla (viner o. d.). — Frappant [-a'pt el. a'nt], slående, iögonfallande. Fras (grek, frasis, till fra'sséin, visa, säga, tala), stående talesätt, vändning; grant el. klingande talesätt utan innehåll el. (djupare) mening, tomt prat; språkv., ljudmassa, som inne-slutes mellan två pauser i artikulationen (A. Noreen); mus., varje självständigt led i en musikalisk tanke. Den kortaste tänkbara f. är eg. redan taktmotivet (se Motiv); dock kallar man i allm. först den av minst två taktmotiv bildade enheten för f.; se Frasering. E.H.;F.S-l. Frasbrand är en smittosam nötkreaturssjuk-dom, en typisk ortssjukdom, som sällan sprider sig utom vissa distrikt. I Sverige förekommer den endast i Kalmar län. Det är en utpräglad betessjukdom, som endast angriper djur i åldern Vs—4 år. Smittämnet är synnerligen motståndskraftigt. Symtombilden är följ.: på flera ställen på kroppen uppstå smärtsamma svulster, som hastigt öka i omfång; svulsterna innehålla gaser samt en svartröd, illaluktande vätska; kroppstemp. stiger hastigt och når stundom upp till 42°; andningen är påskyndad; djuren visa stelhet i en el. flera extremiteter, och döden följer regelbundet inom V2—3 dygn. Sjukdomen kan med fördel bekämpas genom skyddsympning. V.M-r. Frascati [-ska'-], stad i prov. Roma, Italien, 20 km. s. ö. om staden Rom; 10,640 inv. (1921). På gr. av sitt vackra läge på n. sluttnngen av Albanobergen är F. en omtyckt sommarvistelseort, bekant för sina vackra utsikter och sina präktiga, av parker och trädgårdar omgivna villor. De förnämsta av dessa äro (från renässansen och barocken) Villa Aldobrandini (Belvede-re), Villa Falconieri och Villa Lancellotti. I närheten låg det i forntiden och ännu i den äldre medeltiden florerande Tusculum (se d. o.). O.P.;E.W. Fra'sco [-skå], rymdmått i Mellan- och Sydamerika = 4 cuartas. Dess storlek är varierande i de olika staterna, t. ex. i Argentina — — 2,375 1., i Paraguay = 3,029 1. N.L.R Fraseologi' (av grek, frasis, se Fras, och logi'a, samling), uttryckssätt; förråd av fraser; språkv., samling el. framställning av ett språks stående uttryck och förbindelser. Fraser [frei'za], Alexander Campbell, skotsk filosof (1819—1914), prof, i Edinburgh och utg. av Lockes och Berkeleys verk; företrädde en filosofi, enl. vilken till sist förnuftet självt skulle vila på en moraliskt grundad, religiös tro (”Rational philosophy in history and in system”, 1858; ”Philosophy of theism”, 1894 —97). E.v.A. Fraser [freTza], James Earle, nordamerikansk bildhuggare (f. 1876). Trogen sina lärare, Saint Gaudens i Chicago och Falguière i Paris, har F. utfört en stor mängd porträttbyster av representativ art samt monument, som förhärliga amerikanska symboler. En indianhövdingstaty (1904) och två typiska grupper i Chicago, ”Upptäckare” och ”Pionjärer”, röja inspirationskällorna till hans konst. Med ett John Ericssonmonument och en byst av president Roosevelt är han representerad i Washington. B.B. Fraserburgh [freVzabara], stad i grevskapet Aberdeen, Skottland, vid Nordsjön; 10,514 inv. — 191 — — 192 —