FRANZ1US för vilken han 1797 erhöll Svenska akad:s stora pris, sedan han dock förbundit sig till ändringar i enlighet med den akademiska smaken. F:s löftesrika poetiska utveckling avstannade därmed i stort sett. Under utrikesresan 1795 utnämnd till bibliotekarie i Äbo, blev han 1798 därjämte prof, i lärdomshistoria, vilken professur 1801 utbyttes mot en i historia och praktisk filosofi. Då Finland skilts från Sverige, mottog han 1810 en kallelse till kyrkoherde i Kumla i Närke och hitflyttade följ. år. Han blev 1824 kyrkoherde i Klara församling i Stockholm och 1834 biskop i Hernösand. Medl. av Svenska akad. sedan 1808, blev han dess sekreterare 1824 och författade i denna egenskap ett stort antal minnesteckningar. — Efter ett *par ungdomssvärmerier, som satte spår i hans diktning, gifte F. sig 1799 med köp-mansdottern Lilli Roos. Då hon dog 1806, gifte han sig året efter med vännen Choraeus’ unga änka, som avled 1829, varpå han 1831 ingick ett 3:e gifte med Christina Elisabeth Arwids-son. Hans äktenskapliga historia vittnar sålunda, liksom hans diktning, om hemkärlek och optimism. I F :s författarskap tilldrar sig ungdomslyri-ken största intresse. Frisk och djärv, betecknar den både till form och anda ett framsteg på den väg, som Kellgren utvisat med sin senare diktning. F:s följande produktion, som även omfattar stora episka dikter och skådespel, är på det hela taget mallare, ofta torrt moraliserande el. naivt pratsam. I nivå med ungdomslyriken stå dock några sällskapsvisor ("Glädjens ögonblick”, ”Champagnevinet"), hans psalmer, av vilka ett 30-lal inlogos i 1819 års psalmbok, och slutl. sångerna om Fanny, som, förenade med en del av ungdomens Selma-dikter, bildade cykeln ”Selma och Fanny” (1824). F:s lyrik, som i sina bäsla ögonblick fick något av Kellgrens ideella flykt el. fru Lenngrens realism, hade i den unga oskuldsfulla idylltonen sitt egentliga röstläge. Hans harmoniska och fromma väsen måste man tillskriva en del av den uppskattning, som hans författarskap rönte från alla håll. F. påbörjade 1810 en samling ”Skaldestycken”, varav endast ett bd utkom. En andra samling ”Skaldestycken” utkom 1824—61 (7 bd) och i ny uppl. med titeln ”Samlade dikter” 1867—69. F:s övriga författarskap är samlat i ”Skrifter i obunden stil”, 1 (1835), ”Predikningar” (5 bd, 1841—45), ”Strödda predikningar och smärre andliga skrifter” (1852) och ”Minnesteckningar” (3 bd, 1848—60). — Litt.: C. D. af Wirsén, ”Minne af F. M. F.” (1887); G. Castrén, ”F. M. F. i Finland” (1902); A. M. Roos, ”Ett gammalt familjearkiv” (1909); S. Ek, ”F:s Äbodiktning” (1916); E. Spjut, ”F. M. F.” (1925). A.W-n. Franzén, Jöns, pedagog, ämbetsman (f. 28/s 1856), lärare vid Lunds folkskolor 1877—1905 och samtidigt lärare i slöjd vid folkskolesemi-nariet där 1888—1905, 1906 folkskolinspektör i Södermanland, 1913 extra byråchef i Eck-lesiastikdep., kansliråd där 1918—23. F. var sekreterare, senare ordf, i Folkunder-visningskommittén ”om spridande av kunskaper om könssjukdomarnas natur och smittfarlighet”; led. av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollära reförening 1896—1915; sekreterare i nämnda förenings pedagogiska litteratursällskap och red. för dess pedagogiska skrifter (omkr. 140 häften äro utgivna); red. för ”Sv. läraretidn.” 1923—29. F. blev tidigt intresserad för barnpsykologiska undersökningar och har i tal och skrift behandlat aktuella skolfrågor. Bland hans skrifter märkas ”Om slöjden ss. uppfostringsmedel” (1889), ”Sveriges allmänna folkskollärarförening 1880—1930. Minnesskrift” (1930). N.Lhl. Franzén, August, svensk-amerikansk målare (f. 1863), utbildad i Sverige (hos Carl Larsson i Göteborg) och i Paris hos Dagnan-Bouveret, har utfört porträtt av presidenten Taft o. a. framstående personer i U. S. A.; sedan 1891 bosatt i New York. E.W. Franzensbad [fra'ntsansbät], tjeck. Frantis-kovy Låznè, stad och kurort i n. v. Böhmen, Tjeckoslovakien, 5 km. n. v. om Eger (Cheb); 3,141 inv. (1921). F. ligger 450 m. ö. h., har stora badanstalter och 14 mineralkällor med olika sammansättning. Gaskällor finnas också och anlitas vid hjärtsjukdomar. Vattnet användes dels att dricka och dels till medicinska bad. Det kurmedel, som gjort F. mest känt, är det radioaktiva slam, som finns omkr. källorna, rikt på sulfater och silikater. — F. grundades som kurort 1793 och besökes åri. av 12,000— 16,000 kurgäster. O.P. Franzensfeste [-a'nts-], se F o r t e z z a. Franzius [fra'ntsios], Ludvig, tysk vattenbyggnadsingenjör (1832—1903). F. var sedan 1875 ledare av Bremens statsbyggnadsväsen, blev 1880 led. av akad. för byggnadsväsen i Berlin och byggde frihamnen i Bremen samt ledde regleringen av Unterweser. F. deltog även i flera hamn- och kustbyggnader. Hans